På väg till Washington

Planet är lite försenat, men snart bär det av.

Vattenlek

I helgen har vi verkligen utnyttjat poolen och badat massor. Extra roligt har det varit med våra nya badleksaker, en flytande fåtölj och armpuffar till Ted.

Coola killar

Det är kul att hoppa i



På språng

Tjohoo!

Fläskläpp

Igår ringde föreståndaren för Teds dagis till mig och undrade om jag kunde komma dit eftersom Ted ramlat och bitit sig i läppen. Jag åkte dit och möttes av föreståndaren och Teds fröken Danielle som hade Ted på armen. Han var vid ganska så gott mod, lite gråt som satt kvar i halsen, och en fläskläpp. De hade inte sett vad som skett men han hade förmodligen trillat av en stol och slagit hakan i bordskanten och bitit genom överläppen. Innan vi åkte därifrån var de noga med att jag skulle skriva under ett papper där olyckan var noterad, så nu har vi nog inga chanser att stämma dem...

På eftermiddagen åkte vi till "lekparken under bron" och träffade våra vänner. Det blev en härlig stund då barnen fick leka utomhus i skuggan av bron.

Fläskläppen skymtar litegrann.

Många turer blev det, upp och ned.

Kompisar

Sötnosar

Systrar

Liten konstnär

I lekparken

Mississippi

Har man inget annat för sig på en söndag kan man alltid köra lite bil för att dra sitt strå till stacken för ett högre oljepris. Idag efter lunch körde vi därför till grannstaten Mississippi. Då fick jag också bocka av den 21:a delstaten. Bara 29 kvar... Vi åkte en rekognoseringstur till "Gulfport Premium Outlets", ett köpcentrum med 70 olika butiker med märkeskläder till lågpris, ca 15 mil enkel väg. I Gulfport finns det också en fin strand och ett vattenland, men det får bli en annan gång. Blev det något handlat då? Nja, det var lite dåligt med det, bara en solhatt till Ted inhandlades.

Värt en tur för den som gillar att handla.

Kräftor och elefanter

Idag arrangerade Jims jobb "crawfish boil" för anställda och familjer. Kalaset hölls på Audubon Zoo i New Orleans, och totalt var det ca 50 personer som var samlade. Det bjöds på kräftor och räkor med de klassiska tillbehören, men där fanns också några andra rätter för de med mindre smak för de kokta skaldjuren. Och så fanns där en frysbox med diverse glassar!

Vi passade givetvis på att kika lite på några av djuren på zoo, bland annat fick vi se en mycket avslappnad liten björn, och ett par elefanter som tog sig ett bad. Ted roade sig bland klätterställningar och rutschbanor i lekparken, och premiärhoppade i ett litet hoppslott som Kongsberg ordnat. Men, roligast hade han nog när det började regna och han sprang runt i regnet.

Nackdelen med dagen var att det blev lite knasigt med Teds lunchvila som uteblev och byttes mot en liten slummer i bilen på väg hem. Knas med lunchvilan resulterar uteslutande i knas med insomnadet på kvällen. Men, man kan ha värre problem än så.

Elefanterna väntar på att få ta sitt bad.

På spaning.

Denna lilla krabaten såg ut att må gott.

Klättra upp.

Åka ned.

Denna var dock lite för läskig.

Det är kul att hoppa!

Mycket mat.

Dancing in the rain.

Födelsedagsfirande

Vi har haft en härlig dag, och jag har haft en fin födelsedag! Dagen har bjudit på paket från när och fjärran, födelsedagshyllningar över skype (inklusive sång), besök av goda vänner, blommor, het kladdkaka, poolbad, grillspett, och en massa glada tillrop på facebook. En toppendag med andra ord!

Ted med ett fint paket som kom med posten.

Förkylning och pyspunka

Dagissmittorna biter verkligen på Ted. Denna veckan var det dags för ny runda med förkylning. Det har dock inte varit så mycket feber att tala om, så vi har hållt igång ganska så bra här hemma. Jag vet inte riktigt om det är bra att bada när man är krasslig, men när det är dryga 30 C i luften så är det skönt att få svalka sig lite. Även om poolen håller nästan 30 grader den med. Dessutom är Ted ett riktigt vattendjur som skulle kunna bada hela dagen om han fick. När vi badar är han nästan mer under vattnet än över. Han gillar verkligen att dyka och det gäller att hänga med i svängarna när han kastar sig i.

På torsdagen skulle jag och Ted på "bad-dejt" hos några kompisar. När jag backat ut ur garaget och svängt ut på gatan märkte jag att det var något som inte stod rätt till med bilen. Jag gick ut och upptäckte att det var punka på vänster backdäck. Bara att backa tillbaka bilen upp på vår infart. Det var inte direkt läge att leta fram reservdäcket, och dessutom erbjöd sig våra kompisar att hämta oss. Senare på kvällen, efter att Jim upptäckt att det var en skruv som var boven i dramat, åkte Jim och köpte en kompressor så att vi kunde testa om det gick att pumpa upp däcket för att köra bilen till en däckverkstad dagen därpå.

Efter att jag gått med Ted till dagis på fredag morgon, ringde jag runt till diverse verkstäder för en ledig tid samma dag. När jag fått napp pumpade jag upp däcket igen och körde iväg. Jag hamnad hos Ray's ute i Kenner. Jag önskar att jag hade en bild att visa på stället. Det var en liten, liten skruttig byggnad som sett sina bästa dagar. Runt om huset låg gamla däck i drivor. Det var egentligen ingen bilverkstad, utan bara det lilla huset med en liten överbyggd yta i direkt anslutning till huset. Där fanns det knappt plats för en bil och jag fick backa upp min bil vid sidan om huset. Stället må ha sett oansenligt ut, men på 15 minuter var däcket reparerat och det kostade mig $15. Helt okej!

Inga badkrukor här inte.

Jazz Fest

På söndagen var det dags att besöka Jazzfesten, eller ”New Orleans Jazz and Heritage Festival” som den egentligen heter. Namnet till trots så är musiken väldigt varierad och festivalen täcker in alla musikgenrer som förknippas med New Orleans och Louisiana. Det är den näst största årliga händelsen i New Orleans, bara Mardi Gras är större. Flest besökare hade festen 2001 vid Louis Armstrongs hundraårsjubileum, då festivalen hade totalt 650 000 besökare. I år väntas ca 400 000 besökare. Festivalen är uppdelad på två helger, sista helgen i april (fredag - söndag) och första helgen i maj (torsdag - söndag).

Det var ett gäng riktigt stora artister på spellistan i år. Eller vad sägs om Beach Boys, Tom Petty and the Heartbreakers, Eagles, Foo Fighters och sist men inte minst: Bruce Springsteen and the E Street Band. Satellitradio är populärt här och det är tre artister som har sin egen kanal: Elvis, Pearl Jam och Bruce Springsteen. Då är man stor.

Söndagen var den varmaste dagen hittills på året vilket betyder alltför varmt för en normal svensk. Vi trotsade dock hettan och klämde, efter att vi lämnat Ted på barnpassning hos en grannfru, in oss alla fyra i mustangen, som dagen till ära var nyvaxad och glänste lite extra. Väl på festivalområdet var vi hungriga vilket avhjälptes med var sin "Po' Boy", dvs. en lokal variant av macka (Det finns för övrigt en egen Po' Boy-festival som går av stapeln i november).  Hettan försökte vi mildra med en s.k. "snowball", dvs. krossad is smaksatt med högkoncentrerad saft.

Planen var att vi skulle gå runt och titta lite på någon av de 11 andra scenerna innan det var dags för "the Boss", och jag hade själv hoppats se en skymt av Iron and Wine som skulle spela strax innan på en annan scen. Men vi anlände lite senare än planerat och efter att ha sett hur det såg ut framför stora scenen insåg vi snabbt att vi inte hade tid för något annat om vi skulle ha någon chans att se vad vi huvudsakligen kom för att se.

Vi lyckades dock klämma oss fram till en riktigt bra plats lagom nära scenen som vi sedan bevakade under den timmen som återstod tills det var dags. Bruce dök upp 10 minuter efter utsatt tid och gick ut hårt genom att riva av en rockig version av Badlands. Det var häftigt och det var nästan så att man fick lite rysningar.

Konserten fortsatte sedan i över 2,5 timmar och man kan inte säga annat än att han kan sin sak. Högt tempo mest hela tiden och diverse överraskningar. Som när han plockade upp en kille från publiken som fick sjunga med, plockade upp en dam som han dansade med eller slängde sig ut i publikhavet och flöt omkring en stund. Det är svårt att inse att han snart fyller 63.

En del texter var lite modifierade för New Orleans och i ett extranummer flirtade han också lite extra med publiken då han sjöng "When the Saints Go Marching In".

Det enda minuset var väl att han inte spelade The River, den kanske bästa låten som någonsin gjorts. På det hela taget var det dock en fantastiskt bra konsert som överträffade förväntningarna och kanske t.o.m. toppade Återtåget -96...

Vi åkte nöjda hemåt, och så klart ljöd E Street Radio i högtalarna! En live-version av The River blev det när vi kom hem.

Här var det fest!

Menyn kändes delvis som hämtad ur WoW med "Alligator Pie" och "Crabcake".

Det fick bli en Po' Boy.

Halvmätta och förväntansfulla.

En av de mindre scenerna.

När vi såg den här skylten visste vi att vi kommit rätt.

z

Vi var inte precis ensamma.

The Boss

Bruce tar hjälp av en kille i publiken.

Det blir inte så bra bilder med en iPhone, så nedan följer några bilder från Nola.com, där det också finns en recension.

 

 

 

Långväga gäster

På lördag eftermiddag anlände vårt första långväga besök. Under japanska golden week passar somliga på att köpa en jordenruntbiljett och bila från Los Angeles till Miami. Då passeras ju New Orleans på vägen.

På den lokala puben kan man köpa drinkar och ta med hem. Före kl 19 är det happy hour då man får en stor för priset av en mellan. Lördagseftermiddagen började således med en stadig strawberry daiquiri för somliga och en dito margarita för andra.

Mycket drink för pengarna! Volymen uppmättes noggrant till en liter.

Efter grillning fortsatte kvällen med ett besök på Bourbon Street där det som vanligt var fullt med folk.

Bourbon Street lite grann från ovan.

Ted gillade det japanska tåget som han fick.