Destrehan Uncovered

lördag 9 juni 2012

Alligatorspan

I söndags tog vi oss ut till Barataria Preserve, ett våtlandsreservat som ligger en ca 45 minuters bilfärd hemifrån oss. Där ute i träsket finns flera mer eller mindre tillrättalagda stigar som tar dig nära de vilda våtmarkerna, hemvist till allehanda märkliga djur.

Vi ville prova vår nya bärmes och hoppades på att få skymten av en alligator. Vi valde en av de mer tillrättalagda stigarna eftersom parkguiden sa att det fanns goda chanser att se alligatorer längs den. Parkguiden hade rätt! Vi såg fyra olika alligatorer, två lite större och två lite mindre.

Ted trivdes i bärmesen och den gick bra att bära på, men den passade bättre på Jims kroppshydda än på min.

Ut på tur.

Heja pappa!

Kanalen var tämligen igenväxt.

Kenta was here!

Vem simmar där?

En av de två större vi såg.

Tack och lov på behörigt avstånd.

En av de två mindre vi såg.

Hjälp! Nånting kommer!

fredag 8 juni 2012

Washington D.C - sista dagen

Sista måndagen i maj innebär Memorial Day i USA. En dag till minne av de personer som stupat i krig för USA. För oss innebar dagen sista dagen på vår vistelse i huvudstaden. En bussresa ut till Pentagon stod på vårt schema. Men, då det visade sig att det bara var gula linjen som gick även denna dag så fick vi tänka om.

Jim, som samlar på delstater, kläckte idén om att hyra en bil och köra till Maryland och sedan ta bilen vidare till flygplatsen. Sagt och gjort! Jim ordnade fram en hyrbil och vi lastade in oss i den och körde mot Great Falls som ligger på bägge sidor om Potomac River, och således både i Maryland och i Virginia.

Vi hade inte så mycket tid på oss, men vi hann med en liten lunch och att se fallen innan vi fick köra vidare mot flygplatsen.

Resan hem gick utan problem och när vi svängde in till vårt hus utbrast Ted med en lättnades suck "hemma!".

På väg till fallen.

Titta där!

Ted ville åka rulltrappa om och om igen.

onsdag 6 juni 2012

Washington D.C - dag 4

Söndag och det stora utflyktsmålet för dagen var zoo. Vi tog gula busslinjen ut till Smithsonian National Zoological Park, som är ett av USAs äldsta zoo och som dessutom har gratis inträde.

Vi hade tur och fick se en av de två stora pandorna som är utlånade till zoo av folkrepubliken Kina. Pandan mumsade bambu och tog sig ett svalkande bad. Inte långt från pandaland fanns elefanterna som var ute och spexade i värmen. Inne i aphuset fanns flera gorillor och utanför satt två orangutanger uppkrupna i en klätterställning. Från klätterställningen hade orangutangerna möjlighet att klättra på en luftlina över till det sk Think Tank. Vi såg tyvärr inga orangutanger som klättrade på linan när vi var där, men på lite mildare dagar händer det att de tar sig en klättertur ovanför besökarnas huvuden.

Efter att vi sett tigrar och lejon som vilade i skuggan kände vi oss nöjda med zoobesöket och begav oss ned mot busstoppet för vidare färd på gula linjen. Vi hann med att ta lunchpaus på en italiensk restaurang och kom så småningom på den välfyllda bussen som tog oss mot hamnen. På vägen dit åkte vi genom ett ambassadstråk och passerad bland annat den norska ambassaden.

I vår bussbiljett ingick en tur med en båt på Potomac River och i hamnen väntade Nightingale II på avfärd. Vi kom tyvärr inte med den turen och gick därför och tog oss en glass på ett glasshak i närheten. När vi kom tillbaka från glasspausen ringlade sig kön lång till Nightingale I, och vi kom heller inte med den. Men, vi behövde inte vänta så länge nästa avgång som vi kom med på. Båtturen varade i ca 40-50 min och tog oss med söderut och tillbaka längs Potomac River. Det var skönt att sitta ned en stund och känna en antydan till en svalkande bris.

Eftersom det bara var gula linjen som rullade denna dagen bestämde vi oss för att hoppa på den tillbaka in till stan och att där gå en sväng till luft- och rymdmuséet. National Air and Space Museum ingår i Smithsonian Institute och innehar världens största samling av luft- och rymdfarkoster, muséet öppnades 1976. Vi var alla ganska så trötta efter dagens alla tidigare upplevelser, men Jim orkade i alla fall med att ta sig en tur i en flygsimulator.

Benen bar oss även denna kväll mot hotellet och vi stannade till på en pub på vägen där det blev hamburgare för mig och Jim, och kyckling till Ted.

Insomnandet denna kväll tog också längre tid än vanligt och Ted pratade länge om en anka som vi matade med kex från båten, och den badande pandan som åt bambu. Motorcyklarna och deras ljud från dagen innan hade också satt djupa spår.

Zoo, zoo, vi ska gå på zoo.

Bambu är tydligen gott.

Vem lufsar där?

Tigeröga.

Lejoninnorna hade fått käk.

Lejonhannen hade annat för sig.

Lite koll hade han dock.

Norska ambassaden.

Svenska och isländska ambassaden kamperade ihop i hamnen. "Innovative Sweden"

Jim åker ofta båt, för Ted var det premiär.

Jim och Ted framför flygplansmodellen Blériot XI.

Flygplan i alla storlekar och modeller.

I väntan på att pappa ska ha lekt klart.

Är det Tintins raket till höger, fast i fel färgställning?

Maria och Ted framför en Apollo Lunar model.

Ted lärde sig att dippa.

Ankan som vi matade med kex.

måndag 4 juni 2012

Washington D.C - dag 3

Lördagen startade vi med en lång sovmorgon och frukost på hotellet. Vi kom iväg senare än planerat, men så kan det gå när man inte ställer någon väckarklocka.
Några kvarter från hotellet fanns en hållplats för gula linjen och vi åkte den några stopp för att sedan byta till röda linjen och fortsätta på gårdagens inslagna väg, sightseeing och monumentskådande. Första stopp blev Martin Luther King, Jr. Memorial. Tanken var att invigningen av monumentet skulle hållas den 28 augusti på 48-årsdagen av "I have a dream"-talet som Dr King höll på trapporna till Lincoln Memorial 1963, men orkanen Irene kom i vägen och invigningen skedde i oktober 2011.

En kort promenad senare befann vi oss vid National World War II Memorial. Vi kom dit ungefär samtidigt som ett stort gäng med gamla veteraner. Dessa farbröder måste ha varit väldigt unga när de deltog i kriget som slutade för 67 år sedan. Monumentet invigdes 2004 och det lär ha varit en ovanligt kort beslutsprocess kopplat till planeringen av monumentet på grund av att man ville ha det färdigt medan det fortfarande fanns kvar veteraner från kriget i livet.

Vi fortsatte promenaden västerut och stannade till vid ytterligare två monument, Korean War Veterans Memorial och Vietnam Veterans Memorial. Bland mängderna av turister vimlade det av skinnvästprydda herrar och damer som alla tycktes höra till olika motorcykelföreningar för krigsveteraner. Vid Vietnam Veterans Memorial ringlade en lång kö främst bestående av dessa mc-snubbar som ville gå längs den vägg där namnen på drygt 58000 amerikanska soldater som deltog i kriget står inristade.

Den västra delen av the National Mall utgörs av Lincoln Memorial, som invigdes 1922 till minne av USAs 16:e president Abraham Lincoln. Monumentet liknar ett grekiskt tempel och innehåller en 5,8 meter hög staty av Lincoln. Rummet där statyn står är öppet österut så att Lincoln kan blicka ut och bort mot U.S Capitol. Trappan upp till monumentet har varit plats för många stora demonstrationer genom åren och direkt nedanför monumentet ligger Lincoln Memorial Reflecting Pool. Det är en stor rektangulär bassäng, ca 600 x 50 m, som sträcker sig ända bort till National World War II Memorial. Tyvärr var denna torrlagd på grund av det stora restaureringsarbete som också omfattar gräsmattorna längs the National Mall. Många minns säkert scenerna ur "Forrest Gump", när Forrest springer genom vattnet till sin Jenny.

Efter att vi ätit lunch och Ted sovit en timme i vagnen travade vi in på naturhistoriska muséet. Det 100 år gamla muséet ingår i Smithsonian Institution, tillsammans med 18 andra muséer, ett zoo och nio forskningscentrum. Samtliga enheter som ingår i Smithsonian Institution och som är öppna för allmänheten har gratis inträde.

På muséet strosade vi runt i en och en halv timme och fick bland annat med oss dinosaurieutställningen, däggdjursutställningen och delar av havsutställningen. Vi missade dock den berömda och mytomspunna Hope-diamanten som bland annat burits av Ludvig XVI, och som varit i muséets ägo sedan 1958.

På vägen tillbaka till hotellet stannade vi och vilade i en fin park med fontän, och middag intogs på en thailändsk restaurang. Efter att alla kvällsbestyr, dusch-pyjamas-tandborstning, var avklarade tog det en lång stund innan lilleman kunde komma till ro och somna. Han pratade om och om igen om den ekorre vi sett i en park och som vi matat med kex. Det var tydligt att det var höjdpunkten på dagen för Ted.