Alcatraz

Den sista dagen i San Francisco var ett besök på Alcatraz inplanerat. Innan dess blev det dock ett nytt besök vid Golden Gate där dimman nu hade lättat, och vi fick äntligen skåda den världsberömda röda 75-åriga bron.

Alcatraz, som är en ö belägen 2,4 km från San Franciscos strand, är mest känd för att ha varit platsen för USAs hårdaste fängelse, dit de grövsta förbrytarna skickades (bl.a. Al Capone och Robert Franklin Stroud). Detta var dock endast mellan åren 1933 till 1963, innan dess fungerade ön som ett militärt fort som anlades i mitten av 1800-talet. Med start i november 1969 ockuperades ön av ett gäng indianer under nästan 19 månader. Idag sköts ön och alla byggnader av National Park Services, och är öppet för turister.

Endast tre fångar lyckades fly från Alcatraz utan att bli infångade eller dö under flyktförsöket, Frank Lee Morris och bröderna John och Clarence Anglin. De jobbade på sin flyktplan i över ett år, och grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. Ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan förde dem ut på taket av cellbyggnaden. De tillverkade livvästar/flottar av stulna regnrockar, och de gjorde huvudatrapper som skulle likna dem själva. Huvudatrapperna tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. De målade dem och klädde dem med hår som de samlat på sig från från fängelsets "frisersalong". Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma. Efter inräkningen placerade de sina huvudatrapper, "Dummy heads", på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna. När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var rymlingarna långt borta. Huruvida de lyckades med sin flykt är ännu oklart. Det mest troliga är att de drunknade i det kalla vattnet. Men, eftersom inga kroppar har återfunnits är de fortfarande efterlysta, och kommer så vara till den dag de fyller 100 år.

Familjen Boström med GGB i bakgrunden.

Ted kollar in utsikten.

Alcatraz

Båtturen ut till ön.

Vakttorn

Fängelsekorridor med celler.

Fängelsecell

Cell i D-blocket, dvs isoleringen.

Cell med personlig prägel.

En av rymlingscellerna. Notera hålet i väggen och
huvudatrappen i sängen.

Rastgård

Några av de mest kända fångarna, Al Capone längst till vänster.

Hyfsad utsikt från Alcatraz.

En liten vandringstur

Andra dagen i Yosemite nationalpark tog vi åter på oss vandringsskorna och gick oss en liten tur. Även denna gången bjöds vi på vackra vyer och härligt väder. Vi parkerade bilen vid utsiktspunkten "Tunnel view", där man ser ut över Yosemitedalen, sydvästra sidan av berget El Capitan, Half Dome, och vattenfallet Bridalveil Fall. Därifrån gick vi långsamt uppåt mot högra höjder och ännu finare utsiktspunkter. Vi stannade först till vid Inspiration point och på nedvägen tog vi en väl värd avstickare till Artist point.

Innan vi lämnade nationalparken stannade vi för lite fika i Yosemitedalen. Tyvärr var detta inte rätt tid på året för att se vattenfallen eftersom de blir helt torrlagda under sommaren. Eller som Jim uttryckte det, vattenfallen var inte igång.

Sju corvetter färdades framför oss. Notera den gröna bubblan till vänster!

Tunnel View

Det går att sova i bärmesen också.

Vätskepaus.

Utsikt från Inspiration point.

Spexaren

Vägen till Artist point var väl dold.

Ted beundrar utsikten från Artist point.

Familjefotografering.

El Capitan till vänster och Half Dome till höger.

Ett icke vattenförandeYosemite Falls.

Vägen ned var slingrande.

En skara vindkraftverk.

 

Man ser inte skogen för alla träd.

Jim, som besökt Yosemite för nästan 10 år sedan, har många gånger pratat närmaskt lyriskt om de gigantiska träden han en gång såg där. Igår var det dags för hela familjen att skåda dessa jättar i Mariposa Grove, som ligger i den södra delen av Yosemite nationalpark. Och vilken syn det var!

Vi tog god tid på oss och traskade runt i denna sagoskog i närmare fem timmar, och vi slutade aldrig att förbluffas av dessa enorma skapelser. Även om jag tar till stora ord nu så är det det som ligger närmast till hands för att försöka beskriva det vi såg. Men, ändå går det nog inte att göra det rättvisa i ord.

För att exemplifiera det hela lite så beräknas det näst största, men det mest kända, av "the gigant sequoias" (Sequoiadendron giganteum) i Mariposa Grove, den så kallade "Grizzly Giant", att vara nästan 64 meter hög, 7,8 m i diameter i brösthöjd (vid 1,3 m över markytan för icke skognördar), 29,5 m i omkrets vid markytan, och hålla ca 960 kubikmeter i volym (endast stammen). Det högsta trädet i Sverige, som man känner till, var en gran i Värmland, som när den fälldes 2003, var 48 meter hög, 2,52 m i diameter i brösthöjd, och en volym på 12,5 m3. De träd som kan uppnå störst volym i Sverige är ekar, och en av de största ekarna i Sverige håller ca 70 m3 (endast stam). Men, för att sätta det hela i ytterligare perspektiv så är världens högsta träd, en amerikansk sekvoja (Seqouia sempervirens), drygt 115 meter högt. Det högsta trädet av samma art som "the Grizzly Giant", är knappt 95 meter högt, och världens femte högsta träd.

Innan vi lämnade nationalparken för dagen fick vi även med oss den fantastiska utsikten från Glacier point. Gissa om vi har många bilder att bjuda på?!

Ted färdades mestadels i bärmes på Jims rygg.

Här kan man krypa genom ett träd.

Detta är egentligen två träd som vuxit samman. ("The faithful couple")

Brandljud av sällan skådat slag.

Bland träden skymtar ett hus som innehöll information om parken och träden.

 

Här fanns också gigantiska tallar, "Sugar pine" (Pinus lambertiana).

Med tillhörande gigantiska kottar. Sekvojakottarna var däremot i storleken som en golfboll.

Mamma fick också bära en stund, dock utan mes.

Träd med tunnel genom.

The Grizzly Giant, ca 2000 år gammal.

En sedan länge fallen jätte.

Svalkande fotbad efter allt spatserande.

Till höger om Jim syns toppen av berget "Half Dome" som är 2694 m högt och
 sträcker sig drygt 1400 m över Yosemitedalens botten.