The court of two sisters

Efter vårt historiska stopp på kyrkogården, åkte vi in till French Quarter för ett kulinariskt besök på den anrika restaurangen "The court of two sisters", på Bourbon Street. Många här är i New Orleans har tipsat mig om att det är ett måste att besöka denna restaurangen, dels för atmosfären, men främst för den utmärkta maten. Vi hade siktet inställt på buffén som bjöd på allehanda rätter med stark anknytning till New Orleans och Louisiana. Vi blev inte besvikna! Möjligen åt vi lite väl mycket, men det var svårt att lägga band på sig.

St. Louis Cemetery No. 1

I måndags var jag och de två damerna i vårt Sverigebesök på en utflykt in till stan, medan grabbarna roade sig på annat håll med fisketur i träsket. Vi tog oss en liten rundvandring på New Orleans äldsta existerande kyrkogård, St. Louis Cemetery No. 1, som öppnades 1789. New Orleans är en av få städer i världen där man kan åka på arrangerade kyrkogårdsrundturer. Vi hade dock ingen guide, utan strosade runt lite på måfå.

Helena och Yvonne vid den ena av de två (!?) möjliga gravstenarna för voodoo-prästinnan Marie Laveau.

Och här är den andra.

35

Igår var det min födelsedag och det uppmärksammades bland annat med lång- och kortväga hälsningar via skype, facebook, och givetvis IRL. Två vackra blombuketter förärades jag med. Tårta blev det också i form av tårtbuffé på norska sjömanskyrkan i samband med avskedsfesten för prästfamiljen som snart ska flytta. En strålande dag med andra ord! Tack för alla glada hejarop på min dag!

Ted fick leka med sina kompisar i kyrkans lekpark

Svensk musikafton

Vi är mitt uppe i Jazz Fest-veckorna, men som alltid i New Orleans så finns det även många andra musikarrangemang att besöka. I tisdags gick det att njuta av en musikafton med starka svenska vibbar, på norska sjömanskyrkan. Uppträdde gjorde klarinettisten Örjan "Orange" Kjellin och hans band, svensk men boende i New Orleans sedan 1966, svenska trombonisten och trumpetspelaren Gunhild Carling, och sångerskan och multiartisten Theresa Andersson, svensk men boende i New Orleans sedan början på 90-talet.

Gunhild hade aldrig spelat med de andra, och Theresa har kanske inte direkt jazz som sin huvudarena. Men, de fann varandra som om de aldrig gjort annat än spelat ihop. Och oj vad det svängde! Jag var otroligt imponerad över hur bra de funkade ihop och vilken fantastisk improvisationsförmåga de besitter. När Gunhild plötsligt drog fram en blockflöjt blev jag fundersam, men aldrig hade jag anat att man kunde spela så på en blockflöjt som hon gjorde. Och i framförandet av "Summertime", blev Theresas ljuva stämma tillsammans med tonerna från blockflöjten en magisk kombination.

Gunhild Carling och Örjan Kjellin med band jazzar loss.

Här har Theresa Andersson gjort dem sällskap på scenen.

SWEA (jag och Cecilia) hade bakat tårtor till kaffet i pausen.

Gunhild kränger skivor i pausen.

Gunhild hann även med att svida om i pausen.

Jazz Fest 2013

I fredags besökte vi New Orleans Jazz & Heritage Festival, Jazz Fest, tillsammans med våra svenska gäster. Vi hade främst siktat in oss på att se Anders Osborne och John Mayer uppträda. Till skillnad mot för ifjol hade vi i år med oss campingstolar som vi placerade på en bra plats framför den stora scenen. Stolarna utgjorde sedan vårt basläger, och vi kunde gå runt på festivalområdet för att titta på allehanda uppträdanden på de många olika scenerna, och ta oss en matbit från den uppsjö av matkiosker med varierande maträtter på menyn.

Acura, stora scenen.

Gänget.

Gentilly stage.

Anders Osborne

Festivalcool.

Kvällens huvudattraktion.

John Mayer.

Årets festivalaffisch.

Snabba bilar

I onsdags förra veckan dök det upp långväga besökare igen, lagom till årets jazzfest. Passande nog var det också "Exotic Driving Experience" i staden den här helgen. Det innebär att man har möjlighet att provköra sin drömbil på en riktig motorbana. Det tillfället tog vi förstås och på torsdagen var det tre förväntansfulla Umekillar som provkörde en Lamborghini Gallardo LP560-4 samtidigt som undertecknad körde en Ferrari 458 Italia - såklart en aningen snabbare bil. Med en mullrande V8 på 570 hk, 0-100 km/h på drygt tre sukunder och en väghållning utöver det vanliga var det givetvis en häftig upplevelse.

Helena valde att ta en åktur i Lamborghinin med ett proffs. Det gick undan!

Förväntansfulla och lite nervösa.

Framför skönheten.

Klart för avfärd.

Ted hade förstås tagit ledigt från dagis för att se pappa köra Ferrari.

En Ferrari jagandes en Lamborghini.

Man kunde efteråt köpa bilder för dyra pengar. Det gjorde vi inte men när vi var på väg att åka hem kom de och gav den här bilden till Ted med motiveringen att de inte kunde låta oss gå därifrån utan den bilden. Tack för det Ted!

Baby Shower

Igår var jag med på en så kallad "baby shower" för en väninna i New Orleans. Det var mycket god mat, och smarriga tårtor. En del "ohhhh" och "ahhhh" blev det också i samband med presentöppnandet. För att klaragöra det hela för den oinsatta, så anordnar man en "baby shower" före barnet är fött.

Welcome baby.

Badpremiär

Det har varit lite snålt med inlägg på sistone. Här är i alla fall en bild från min och Teds badpremiär för snart två helger sedan.

Smärta

När vi flög tillbaka från Orlando till New Orleans råkade jag ut för något väldigt obehagligt. I samband med att planet påbörjade nedstigningen inför landningen, drabbades jag helt plötsligt av den mest obeskrivliga smärta. Smärtan strålade ut från en punkt nedanför mitt högra öga i höjd med nästippen och högg som tusen nålar. Tårarna sprutade ut och jag var vettskrämd över vad som hände med mig. Jim, som satt hjälplös bredvid mig var nog nästan lika skärrad som jag över vad som pågick, och Ted uppfattade också att det var något konstigt som hände med mamma. Efter ett tag släppte den värsta smärtan och kvar var en molande värk som spred sig i området runt bihålan vid sidan om näsan (sinus maxillaris), och ned mot tänderna.

Jag var lite förkyld, men hade inte täppt näsa eller ont i öronen. Flygvärdinnorna sa att nedstigningen hade varit ovanligt kraftig. Det kändes logiskt att det handlade om bihålorna. Eftersom smärtan gav med sig tyckte jag inte att det var nödvändigt med något sjukhusbesök. Efter lite sökningar på nätet hittade jag en beskrivning som passade väldigt bra in på händelsen och mina symptom, "aerosinusitis". Från wikipedia: "The affected person suffers a sudden sharp facial pain or headache during descent, which increases as the aircraft approaches ground level."

Om jag är det minsta förkyld nästa gång jag ska ut och flyga tänker jag garanterat använda nässpray innan landning. Något liknande vill jag helst av allt slippa att uppleva igen.

Orlando, dag 4 - Animal Kingdom Park

På tisdagen, vår sista dag i Orlando, besökte vi Disney´s Animal Kingdom Park. Denna nöjesparken/djurparken är den största i sitt slag, ca 200 hektar, och har artbevarande som sitt huvudtema. Även denna parken är indelad i olika delar med olika teman, bland annat afrika, asien, och dinosaurier.

Det var inte lika mycket med folk i denna parken jämfört med Magic Kingdom, och väntetiden till figurer och åkattraktioner var därmed också kortare. Vi åkte på en jungelsafarii, smurrade runt i en dinosauriekarusell, hälsade på Baloo och kung Louie, tittade på parad, såg på en "Hitta Nemo"-musikal, och Jim åkte ett flertal mer eller mindre magkittlande berg- och dalbanor.

Med "Livets träd" i bakgrunden, symbolen för parken.

Dinosauriekarusell.

Berget i bakgrunden innehåller berg- och dalbanan "Everest Expedition".

Vem där?

Safariitur

Ted var inte lika vänlig mot Baloo som mot de andra figurerna han hälsade på.

Första parkett vid paraden.