Hoppa hage

Ute

Vi gillar att gå på långpromenad, jag går och drar vagnen med Jack i, och Ted cyklar på sin trehjuling (motorcykel). Ibland går det fort och jag måste nästan springa för att hänga med i Teds tempo, och ibland går det oerhört långsamt för det finns så mycket intressant att titta på längs vägen.

För snart tre helger sedan var det rätt så kyligt ute och på gränsen till duggregn. Vi ville ändå gå ut och få lite frisk luft, och klädde oss därför efter rådande väder. När vi hade kommit ca 200 meter ner längs vår gata, stannar en bil och frågar om vi behöver skjuts hem. "Nej, tack", svarar jag. "Vi bor bara lite längre ned på denna gatan." "Jag vet," svarar den äldre damen i bilen. "Jag tänker bara på barnen." Ursäkta?! Okej, hon försökte kanske vara snäll. Men, samtidigt så ville hon påpeka att jag inte borde vara ute med mina barn i det lite småbistra vädret. Det är i alla fall min tolkning av det hela. Kanske såg hon inte att vi alla var välklädda med mössa, vantar, och vindtäta jackor? Kanske tyckte hon att hon faktiskt bara var snäll? Det märkliga är att jag blivit stoppad en gång förut också med samma fråga. Den gången var jag själv ute och promenerade med Jack i vagnen, och det duggregnade lite lätt. Då var den en medelålders kvinna som ville visa sig hjälpsam. Jag tackade vänligt nej vid det tilfället också.

Bilderna nedan är dock från en fantastiskt solig och småkylig lördag i slutet på november. Den gången gjorde vi promenaden extra äventyrlig genom att gå ett stycke längs "leveen", som är det samma som upphöjnaden vid sidan av avvattningsdikena som finns spridda lite här och där i dessa låglänta träskmarker vi bor i. Ted åkte flera gånger nedför slänterna som vätter mot husen på motsatt sida om "leveen". Det är en särdeles platt terräng vi bor i, och de enda kullarna Ted vet om är de konstgjorda ute på golfbanan intill huset där vi bor. Här om dagen när vi gick hem från dagis och tog vägen över golfbanan, konstaterade han glatt ståendes uppe på en av dessa små förhöjningar, "Mamma, jag gillar kullar!".

Fin utsikt.

Ryggsäck skulle det vara.

Bästa sovplatsen.

Påväg upp efter att ha åkt nerför slänten.

På "leveen" med diket till vänster och slänten mot husen till höger.

Ted ville att jag skulle ta en bild när han var ledsen.

Movember

I helgen har det varit långhelg i USA med ledigt både torsdag och fredag i samband med Thanksgiving. Det har varit skönt och en chans att ta det lugnt och förhoppningsvis bli kvitt den förkylning som undertecknad dragits med i en dryg månad. Egentligen är det nog minst två förkylningar som överlappat varandra. I fredags blev det middag på en brasiliansk grill, men i övrigt har det varit väldigt lugnt.

November går ju numera också under namnet movember, för att uppmärksamma och samla in pengar till forskning om prostatacancer. På jobbet uppmanas man att spara mustasch under månaden. Var och en bestämmer sig för hur mycket man vill donera per tum mustasch som totalt har odlats. Vid månadens slut mäts samtliga mustascher och läggs ihop, och pengarna doneras till American Cancer Society. Nedan syns resultatet.

Under movember åkte jag också för att förnya adressen på körkortet. Jag tänkte inte på att de i samband med det tar en ny körkortsbild. Så det nya körkortet ser också lite kul ut. Jag var för övrigt tvungen att åka tillbaka dagen efter och göra en synundersökning och få ännu ett nytt körkort (på bild nedan), eftersom kvinnan som förnyade körkortet tog för givet att jag behöver glasögon när jag kör bil, och satt det som krav, bara för att jag råkat glömma att ta av mig glasögonen innan jag gick in.

Liten & Stor

2 månader!

Idag är Jack två månader, och på dagen blev det tvåmånaderskontroll hos doktor DePaula. Jack gick genom besiktningen, och fick ta emot tre sprutor, samt ett drickbart vaccin. Under den senaste månaden har han blivit mer medveten om sin omgivning, han ger små underbara svarsleenden (men är än så länge lite snål med dem), och jollrar lite smått (han låter lite som en jamande katt...). Magen krånglar inte lika mycket längre, och det här med att sova i vagn är mycket mera populärt numera (har säkert mycket att göra med de lägre temperaturerna). Kort sagt, han är en ganska så vanlig bäbis. Men, ovanligt fantastisk för oss förstås! Plus att han har världens gosigaste lår. :)

Väder

Efter att vårt besök rest blev vi däckade av förkylning. En seglivad variant som fortfarande dröjer sig kvar i form av en envis och irriterande hosta. En annan sak som följde med avskedet av våra vänner, var ett omslag i vädret. Temperaturen sjönk från att ha legat runt ca tjugofem, till ca femton. Denna veckan inleddes dock med tjugotvå i skuggan på måndagen, plus klarblå himmel. På tisdagen var det rejält blåsigt, och betydligt kallare. I morse visade termometern bara fem plusgrader, och mitt på dagen ca tio. Shorts ena dagen, och någon dag senare dags för koftpremiär för lilleman. Den kyligare luften medförde även att Jack sov väldigt gott och länge i vagnen. Imorgon ska det visst bli varmare igen.

Shorts och balanscykel på golfbanan under måndagen.

Blåsigt på tisdagen.

Koftpremiär (tack mormor!) blev det på den kyliga onsdagen.

Roliga dagar

Igår reste vårt besök. Vi har haft otroligt fina och roliga dagar tillsammans! Aktiviteterna har varit många och av skilda slag, givetvis har det badats en hel del, men mellan alla dopp i poolen har det också funnits tid för barnens museum, stranden, konstmarknad, pumpkin patch, safari, guidad tur i New Orleans, och massa annat kul. Tack familjen Biller för allt skoj, och alla minnen vi nu får tänka tillbaka på!

Här kommer en liten bildkavalkad med ögonblick från veckorna som gått (bild 12, 13, 15, 16, 17, och 20 har vi lånat från våra besökare).

Första dagen gick i badandets tecken

Efter bad kommer mys.

Full rulle på barnens museum.

Småkockar.

Parkhäng medan papporna lirade tennis.

Strandlek på Grand Isle.

Vilar i skuggan under mammas hatt.

Björn och Jim i lekparken på Arts Market.

Jack och Maria.

Kreativa barn (och vuxna) kreerar på konstmarknaden.

Resultatet!

Spring på golfbanan.

På alligatorspaning i träsket.

Vila.

Promenad till pumkin patch.

Bus bland pumporna.

Familjen Biller på sightseeing i New Orleans,

Redo för safari.

Mysigt närkontakt.

Inte det minsta mysigt.

Halloween

I torsdags firades Halloween här i USA. Vi är inga storfirare av denna högtid (?), men lite bus och lite godis blev det ändå. Ted inledde det hela redan på onsdagen med Halloween-party på sitt dagis. Flickorna Biller hade också ordnat med kostymer, och på torsdagskvällen ställde vi upp oss utanför huset för att möta mer eller mindre utklädda barn som var ute och gjorde "trick-or-treat". Ett regnväder gjorde att det inte blev den anstormning av barn som vi väntat oss. Vi fick till och med godis över. Men, skyfallet gjorde i alla fall att det inte var lika myggigt som vanligt ute.

Redo för party!

Läskiga pumpor och spöken.

Välkomstpatrullen.

Trick or treat!

Bu!