Spring i benen

"Ta en bild på mig, mamma." Så brukar Ted säga ibland till mig. Det är ofta lättare sagt en gjort med en tre-och-halvtåring som har en massa spring i benen, och sällan står still. Här om dagen fångade jag denna rörelseglädje på bild med hjälp av en lustig inställning på kameran (tredje bilden).

Vändningen

I veckan kom den, vändningen från rygg till mage. Jag vände mig bort, och i nästa stund låg han plötsligt där på mage med ett lätt förvånat uttryck. Har inte lyckats fånga själva rörelsen på bild, men bjuder på dessa bilder på sötnöten från en dag i veckan då vi låg ute på filten och njöt av det härliga vädret.

Just nu...

Fika i vårvärmen.

Det tar sig...

I skuggan just nu, kl. 15:30.

5 månader!

Jack kan nu ta fatt i sina fötter och vagga fram och tillbaka liggandes på rygg, dock inga rullningar ännu. Här om dagen när han låg på mage, kämpade han med att lyfta på rumpan i ett envist, men misslyckat försök med att försöka ta sig framåt. Ted tyckte att han såg ut som en liten "caterpillar", vilket var en rolig och bra liknelse med tanke på rörelsen. Skratta kan han också, om än man måste jobba lite för att locka fram det där härliga lilla fina skrattet. Han är mindre bra på att sova, det är som om han är rädd för att gå miste om något, eller som om att det är otäckt att somna. Han sitter rätt så bra med stöd, och att få sitta upp i vagnen en stund är en fascinerande händelse i hans lilla (stora) värld. Han tappade i princip allt hår han föddes med, men nu har det växt ut nya små fjun.

Alla hjärtan

14 februari är som bekant dagen då Valentin har namnsdag i Sverige, och som är alla hjärtans dag. Jag skrev om hur detta firades på Teds dagis i fjol. I år hade de (tack och lov...) bestämt sig för att inte ha något party, men Ted kom inte hem tomhänt för den skull. I butikerna var det full kommers med allt vad man kan tänkas behöva för att uppvakta sina älskade. Jag och Jim åt lunch tillsammans på en japansk restaurang där man får maten serverad i små (?!) träbåtar.

Ted med sin påse han hade med sig hem från dagis.

Inventering av påsens innehåll.

Smaskens!

Vår matvaruaffär.

Säg det med en ballong.

Jag med min lunch-båt, sushi och tempura för $ 9,75.

Vardagsmat

Så här ser det ut nästan varje torsdag vid middagstid hos oss. Torsdagar är lika med pannkakor, den här torsdagen blev det dock raggmunkar, vilket i och för sig är minst lika populärt hos oss.

För att det ska gå snabbt att grädda är det två stekpannor som gäller.

Avery Island

Vi gjorde en riktig heldagsutflykt i lördags, då vi åkte till Avery Island för att besöka världens enda Tabasco-fabrik. Inte för att vi är några storkonsumenter av Tabasco (är någon det?), men för att den röda pepparsåsen är en världsberömd produkt.

Det hela startade 1868 då en man vid namn Edmund McIlhenny gjorde den första Tabasco-såsen. Tidigare odlades all peppar som används i såsen på Avery Island, men idag kommer pepparen från central- och sydamerika. Saltet som i såsen kommer främst från den lokala saltgruvan, för övrigt en av de största i landet.

Vårt studiebesök på fabriken blev tämligen kort, det hela inleddes med en film, sedan fick vi gå förbi och kika in i fabriken, men eftersom det var helg så var produktionen inte igång. Till sist kom vi ut i en liten miniutställning om Tabasco. Roligast var kanske att botanisera i den lilla butiken som sålde alla tänkbara olika Tabasco-produkter, och bjöd på smakprover från såssortimentet, Tabascoglass och Tabascoläsk.

Det var Tabascon som var huvudmålet för vår resa, men den stora behållningen var "Jungle Gardens". en botanisk trädgård och fågelreservat som anlades av en son till Edmund McIlhenny, på Avery Island. Vi spenderade flera timmar med att vandra omkring bland de stora mäktiga, och vackra ekarna. Jag tror vi alla mådde bra av att få en dos av fågelkvitter och natur. Om våren när allt står i blom måste detta vara en väldigt vacker plats.

Utanför fabriken.

Tabasco country shop.

Många såser blir det.

Fikapaus.

Date night

Jim fyllde år i fredags, och som födelsedagspresent hade jag ordnat med barnvakt. Det var våra snälla och mysiga grannar som ställde upp och passade barnen, medan vi var ute och åt middag och kollade på basket. New Orleans Pelicans mötte Chicago Bulls, och hemmalaget spelade fint och vann med 88 mot 79. Det var en underhållande upplevelse, fartfyllt spel och härlig stämning i arenan. Det enda negativa, för min del, var att våra platser var så högt upp i arenan att min höjdrädsla slog in. Men, som tur var så vande jag mig efter en stund.

Barnen hade skött sig bra under kvällen. Det var mycket som stått på programmet; pizzamiddag, film, kakbakande, bad, och massa lek. När det var dags att ta på pyjamasen och gå till sängs hade dock Ted sagt att han ville gå hem. Men, han somnade ändå på soffan, och sov tryggt när vi kom och hämtade dem strax före halv elva. Jack var dock klarvaken, men på gott humör.

På väg i Mustangen.



Matchen kan börja.

Iklädda våra gratis t-tröjor.

Pausunderhållning.

Snö

I början av veckan upplevde vi "extremt" väder, inte extremt för vår del, men för platsen vi bor på. Minusgrader och snö hör inte till vardagsvädret här i södra Louisiana. Tisdag och onsdag var skolorna stängda, så också Teds förskola, och Jims kontor höll också stängt. Folk uppmanades att om möjligt hålla sig hemma, och undvika att bege sig ut på vägarna. Under tisdagen föll det faktiskt något snöliknande, kanske var det mer som snöblandat regn. Men, det var i alla fall så pass att det blev lite vitt på taken.

Liiiite vitt på taket.

Det var inte så lockande att gå ut, soffmys passade bättre.