Reduit Beach

Idag körde vi vidare på strandtemat och besökte den kanske populäraste stranden på ön, Reduit Beach. Betydligt större än gårdagens strand, mer kommers, och mer folk. Men, inga ruiner eller bergstoppar inom gångavstånd. Kanske inte helt i vår smak, dock helt klart godkänt.

Där var vi igår.

Gropar ska det vara. Stora sådana. 

Takterna sitter i.

Klassikern.

Pigeon Island

Ted har sedan vi landade pratat om att han vill gå upp på mörka berget. Han var därför inte helt förtjust i vårt förslag som innebar strand och bad, och inget berg. Men, så visade det sig att intill stranden, som låg i en nationalpark på Pigeon Island, fanns även två höjder, Fort Rodney och Signal Peak på knappa 69 respektive 100 möh. Visserligen inte så mörka eller höga, men som absolut funkade som berg för en äventyrslysten fyraåring. Dessutom fanns där ruinerna efter ett brittiskt fort, Fort Rodney, som spelade en viktig roll i bataljerna mellan britterna och fransmännen, när de stred om ön i slutet av 1700-talet. Efter bergsbestigningen passade de oerhört bra med bad i Karibiska havet, och lek på stranden.

Mot fortet.

Utsikt från fortet över Pigeon Island.

Riktiga kanonkillar!

Skyttegrav.

Fortet skymtar i bakgrunden.

På väg mot toppen av Signal Peak.

Alla kan klättra.

Uppe!

Båt med förfriskningar vid stranden.

Lunchrestaurangen för dagen.

Mellanlandning

Vi befinner oss mellan två liv just nu, det vi lämnat i Destrehan, och det som väntar i Drammen. Just nu har vi dock tagit ledigt från båda världarna, och vi befinner oss åter igen i Karibien, denna gången på St. Lucia. Vi landade i lördags, i söndags la vi mest krut på att göra oss hemmastadda. Vi badade lite i poolen där vi bor, gick en promenad ned till en närliggande strand, och provianterade inne i byn. I måndags (igår) hade vi en kanondag som bjöd på en liten topptur med historieinslag, strandlek och havsbad, och lunch på en charmig restaurang med svårslaget läge. Idag åkte vi också till stranden.

Grannskapet.

Arla pysselstund på söndagsmorgonen.

Första doppet i poolen.

Vi siktade ett skepp från vårt hus.

På promenad till stranden.

Bad i Atlanten.

Blandade känslor

En flytt innebär massor av praktiska bitar, och kan redogöras för in i minsta detalj (om man skulle vilja tråka ut sina bloggläsare riktigt ordentligt). Men, hur känns det att bryta upp från det som varit vårat liv i nästan tre år? Det är lite knepigt att sätta ord på. Det är en blandning av olika känslor; förväntan, ledsamhet, spänning, oro, glädje. Det känns förväntansfullt att tänka på det nya livet som väntar, men det känns också ledsamt att tänka på att vi lämnar vår tid och liv här, något som vi aldrig får tillbaka. Samtidigt som det känns spännande att tänka på hur det kommer att bli med vardagen, hur kommer barnen reagera, hur blir det att komma tillbaka till jobbet, att möta gamla vänner, att återse vårt hus, så känns det också lite läskigt eller oroligt att tänka på allt det nya/nygamla. För även om vi vetat hela tiden att den här dagen skulle komma, så har vi inte kunnat förbereda oss på hur det skulle bli, och hur det skulle kännas. Men, nu är vi här och jag tror det blir bra. Och annorlunda. Och läskigt. Och roligt. Och sorgligt. Som livet är, med andra ord.

Legoland

I onsdags flög Ted och Jag till Tampa för vidare färd mot Orlando. Förra gången blev det besök på Disney World, i år var det Legoland som hägrade. Det blev en heldag på Legoland i torsdags och på fredagen blev det en biltur till Miami för att möta upp övriga familjen och sedan flyga till St. Lucia.

Ted uppskattade Legoland väldigt mycket. Vädret var perfekt, det var otroligt lite folk och i princip kunde man åka alla attraktioner hur mycket man ville.

Runt Disney World finns det till och med Musse Pigg-inspirerade
kraftledingsstolpar.

Äntligen framme. Jag hade bara bokat ett billigt hotellpaket och inte insett att
Legoland ligger halvägs till Tampa…

Legodromedar

Vid båtarna var det cirkus. Otroligt hur dåliga många var på att köra båt.

Legoford

Ted tog körkort.

Möte med en av karaktärerna från legofilmen.

Miniland var ganska imponerande.

En och annan legobit gick åt till de här elefanterna.

Höjdpunkten var kanske ”Quest for Chi”, även om Ted på frågan vad som var
bäst svarade: ”Allt var bra”.

Lokförare

Middag på T-Rex. Ted tyckte det var läskigt när dinosaurierna lät och rörde
sig, och gömde sig vid ett tillfälle under bordet och höll för ögonen…

Det här huset bodde vi nästan granne med.

Ted tycker bättre om att spara på drickor än att dricka upp dem…
(Diet-coken hittade han i en automat)

Packat, flyttat, och klart

Det rådde bråda dagar innan flyttlasset var packat och klart. Vi ägnade stora delar av thanksgivinghelgen åt att förbereda oss inför den stora flyttdagen, som inföll på första decemberdagen. Barnen agerade stjälpredor på olika vis. Jack tog chansen att packa ur de lådor han kunde lägga vantarna på. När Ted skulle hjälpa till att packa ned sakerna i sitt rum, släpade han upp en stor kartong, la i en ballong, och envisades med att kartongen måste tejpas igen. Sen var han klar. Eftersom huset vi bott i det sista året var fullt möblerat, inklusive full köksutrustning, tänkte vi att det var bäst att vi packade så mycket som vi kunde själva, för att underlätta för flyttsällskapet, och kanske framför allt för att undvika eventuella felpackningar. Trots att vi förberett mycket så tog det en halv dag för flyttsällskapet att packa ned det vi inte packat, packa in de få möbler vi tar med oss, och lasta allt i lastbilen. När de stängde lastluckan och rullade ut från vår garageinfart, kunde vi andas ut igen. Allt var packat och klart. Flyttlasset kommer åka båt till Norge, och beräknas anlända om ca 10 veckor. Förhoppningsvis...