Destrehan Uncovered

fredag 7 september 2012

Man ser inte skogen för alla träd.

Jim, som besökt Yosemite för nästan 10 år sedan, har många gånger pratat närmaskt lyriskt om de gigantiska träden han en gång såg där. Igår var det dags för hela familjen att skåda dessa jättar i Mariposa Grove, som ligger i den södra delen av Yosemite nationalpark. Och vilken syn det var!

Vi tog god tid på oss och traskade runt i denna sagoskog i närmare fem timmar, och vi slutade aldrig att förbluffas av dessa enorma skapelser. Även om jag tar till stora ord nu så är det det som ligger närmast till hands för att försöka beskriva det vi såg. Men, ändå går det nog inte att göra det rättvisa i ord.

För att exemplifiera det hela lite så beräknas det näst största, men det mest kända, av "the gigant sequoias" (Sequoiadendron giganteum) i Mariposa Grove, den så kallade "Grizzly Giant", att vara nästan 64 meter hög, 7,8 m i diameter i brösthöjd (vid 1,3 m över markytan för icke skognördar), 29,5 m i omkrets vid markytan, och hålla ca 960 kubikmeter i volym (endast stammen). Det högsta trädet i Sverige, som man känner till, var en gran i Värmland, som när den fälldes 2003, var 48 meter hög, 2,52 m i diameter i brösthöjd, och en volym på 12,5 m3. De träd som kan uppnå störst volym i Sverige är ekar, och en av de största ekarna i Sverige håller ca 70 m3 (endast stam). Men, för att sätta det hela i ytterligare perspektiv så är världens högsta träd, en amerikansk sekvoja (Seqouia sempervirens), drygt 115 meter högt. Det högsta trädet av samma art som "the Grizzly Giant", är knappt 95 meter högt, och världens femte högsta träd.

Innan vi lämnade nationalparken för dagen fick vi även med oss den fantastiska utsikten från Glacier point. Gissa om vi har många bilder att bjuda på?!

Ted färdades mestadels i bärmes på Jims rygg.

Här kan man krypa genom ett träd.

Detta är egentligen två träd som vuxit samman. ("The faithful couple")

Brandljud av sällan skådat slag.

Bland träden skymtar ett hus som innehöll information om parken och träden.

Här fanns också gigantiska tallar, "Sugar pine" (Pinus lambertiana).

Med tillhörande gigantiska kottar. Sekvojakottarna var däremot i storleken som en golfboll.

Mamma fick också bära en stund, dock utan mes.

Träd med tunnel genom.

The Grizzly Giant, ca 2000 år gammal.

En sedan länge fallen jätte.

Svalkande fotbad efter allt spatserande.

Till höger om Jim syns toppen av berget "Half Dome" som är 2694 m högt och
sträcker sig drygt 1400 m över Yosemitedalens botten.

onsdag 5 september 2012

I hjärtat av Kalifornien

Idag lämnade vi San Francisco för några dagar och reste mot vårt nästa mål, nationalparken Yosemite, som ligger i hjärtat av Kalifornien. Vi började med att resa söderut längs highway 1, en väg som är känd för att gå längs några av de vackraste kuststräckorna i USA. Men, vi hade otur med dimman idag också, och kunde bara ana konturerna av stupande klippor och Stilla havets svallande vågor.

Så snart vi lämnade kusten och började köra österut, steg temperaturen raskt för att landa på ca 35C vid vårt slutmål för dagen, Oakhurst. Landskapet som vi färdades genom på vår resa österut var kargt och kuperat, och slätterna var uppodlade med diverse grödor. Vi skymtade jordgubbsplantager, vinodlingar, kålfält och diverse fruktträdsplantager.

Vi gjorde ett stopp vid en rastplats/besökscenter som låg i närheten av vattenreservoaren San Luis med en yta på drygt 5000 hektar. Väl framme i Oakhurst tog vi ett dopp i hotellets pool, och gick över gatan för middag på en liten restaurang.

Idag har vi fått mer rapporter om läget hemma i Destrehan. En vän har varit i huset och meddelat att det ser ut som att vi kommit lindrigt undan. Inga krossade rutor, nedfallna träd eller vattenskador. Skönt!

Highway 1

Alla är med.

Grönt på slätten.

Boskap

En del av San Luis Reservoir.

Gymnastik på rastplatsen.

Gräsbrand

Gissa var vi åt lunch?

tisdag 4 september 2012

Golden Gate, hippiekvarteren, och en spårvagnstur

Efter frukost styrde vi mot Golden Gate Bridge, denna mycket kända sevärdhet som i år firar 75 år. Men, tji fick vi! Hela bron var innbäddad i tät dimma och vi kunde bara så vitt skymta de stora röda bropelarna. Körde över den gjorde vi i alla fall. Dimman låg även tät på eftermiddagen, så vi får kanske köpa ett vykort...

Ted provade ytterligare en lekpark, denna med något trevligare omgivning än bara asfalt och trafik. Efter lekstunden fortsatte vi vår sightseeing med ett besök i de gamla hippiekvarteren Haight-Ashbury där hippiekulturen sägs ha uppstått i slutet av 1960-talet. Idag såg det ut som att det mesta i dessa kvarter är ganska så kommersialiserat, något motsägelsefullt mot de ideal som en gång rådde här.

Till sist åkte vi allesammans en tur med en av spårvagnarna som drivs av ett sinnrikt kabelsystem (därav cable car) och styrs manuellt. San Franciscos spårvagnar är dessutom de enda mobila nationella monumentet i världen.

Där borta i fjärran skymtar den dimhöljda röda bron.

Nästan som att köra i filmjölk.

Jim och Ted gungar högt.

Korsningen Haight-Ashbury.

Lustiga örter köpes här. Notera texten till vänster!

Hmmm.

Färgglada fasader.

Titta, där kommer spårvagnen!

Härifrån drivs spår-/kabelvagnarna.

måndag 3 september 2012

San Francisco - sightseeing

Igår anlände vi till San Francisco, Kalifornien. Vi ankom tidigare än vad vi skulle gjort om vi flugit från New Orleans, som var ursprungsplanen, och därför hade vi lite tid till att utforska miljön runt vårt hotell som ligger i Berkley marina. Det var betydligt kyligare ute än vad vi är vana vid, men skönt att inte behöva svettas för minsta rörelse. Efter vår promenad gick vi åter till hotellet och förberedde oss för en tidig kväll, trötta efter flygresan men också på grund av tidsomställningen två timmar tillbaka jämfört med vad vi är vana med. Nu är tidsskillnaden mot Sverige 9 timmar.

Idag har vi ägnat all tid till att bekanta oss med San Francisco. Vi har promenerat i området närmast vattnet, Fisherman´s Wharf, och siktat ön och det forna fängelset Alcatraz ute i bukten. Vi har gått gata upp och gata ned i den minst sakt kuperade staden, och sett allt från de berömda spårvagnarna till China town. Vi körde runt en del med vår hyrbil också och det var stundtals ganska så läskigt att åka upp och ned för de otroligt branta gatorna. Det var skönt att ha en automatväxlad bil och inte behöva slira på kopplingen när lutningen var närmast som i en svart pist.