fredag 23 november 2012

"This Is Chase"

Onsdagen började med en tur till huvudstaden i Antigua och vidare till Fort James en bit utanför. Fortet byggdes i början av 1700-talet och har fortfarande en del kanoner och byggnader kvar. Efter en tur på norra sidan av ön var det dags för lunch och sedan avresa till Dominica.

I Dominica hade vi bokat en bil med "Valley Car Rental". Vis av erfarenhet hade jag också två dagar innan avresa, skickat en e-post för att bekräfta att allt var i ordning samt uppdatera vår ankomsttid (som flygbolaget Liat tar sig friheten att ändra precis som de vill). Jag fick också ett svar där de tackade för uppdateringen. Fanns det någon bil klar när vi kom? Så klart inte. De hade lyckats få datumen fel trots min påminnelse där jag tydligt upprepat datumen för andra gången.

De skulle i alla fall ordna en bil, men det skulle bli värre. När de försökte reservera en deposition på Visa-kortet, vilket är normalt, blev den inte godkänd. Jag ringde då vår (inte så) fantastiska bank Chase och fick prata med fyra olika personer som ena stunden sa att de skulle ordna det, för att i nästa stund säga att det inte alls går att använda kortet på Dominica. För att identifiera mig fick jag svara på mängder av konstiga frågor, vissa ganska svåra när man är på resande fot (som senaste transaktionerna i USD, lokal valuta dög inte). Då hade jag ändå redan loggat in med kortnummer och PIN. Hur som helst, efter 45 minuters samtal (förlåt Kongsberg) sade chefen, som jag då pratade med, att på vissa ställen i världen får man enligt amerikansk lag inte använda kortet utan att koden anges, och Dominica var ett sådant. Hyrfirman kunde inte låta mig knappa in koden.

Självklart hade jag av misstag glömt mitt Norska kort hemma och Diner's Club kände de så klart inte till. Jag erbjöds att betala kontant men hade tyvärr inte de 3000 XCD i deposition + hyreskostnaden på närmare 900 XCD i kontanter (totalt ca 9500 SEK). I den lokala bankomaten kunde man maximalt ta ut 1000 XCD (ca 2500 SEK) och då saknades det fortfarande några kronor. Kvinnan från hyrfirman var helt oförstående och gjorde inga försök att hjälpa till. Ingen av de andra hyrbilsfirmorna som hade representant på plats verkade heller intresserade av att hyra ut bil, så vi var på väg att ta en taxi. Men då dök tjommen från Avis upp och levde upp till sin slogan "We try harder". Han sa att 1500 XCD var tillräckligt i deposition och vips så räckte våra USD som vi hade med oss till depositionen. Han hade ingen bilbarnstol men det stod en på golvet, som ägdes privat av en som jobbade på en av de andra firmorna, och han gick med på att hyra ut den. Så efter att ha köpt ett lokalt körkort var vi på väg, ca två timmar försenade och i en mindre bil än planerat, men i alla fall. Det planerade stoppet i Emerald Pool fick dock skjutas upp p.g.a. mörker.

Det är väl bara att tänka som när man är i Afrika, "TIA - This Is Africa", och se incidenter som detta som underhållning. "TIC - This is Caribbean", eller kanske borde det, med tanke på vår bank och Amerikansk lagstiftning, fortfarande vara TIA, men America i stället för Africa.

80 hästar under huven och två framför grillen.

Vart ska vid sikta?

Kanoner vid Fort James.

Dominica från luften.


onsdag 21 november 2012

Barbuda


Tisdag i Karibien och en dagsutflykt till Barbuda stod på vårt semesterschema. Färjan som skulle ta oss från Antigua avgick från huvudstaden St. John's vid niotiden, och båtresan tog knappt två timmar. Eftersom Barbuda är en väldigt platt ö, den högsta punkten är ca 40 möh, var det först mot slutet av båtturen som vi kunde sikta land. Väl framme visade det sig att vår kapten inte riktigt hade lärt sig konsten att angöra en brygga. På något vis lyckades han med att både köra på grund och få in ett rep i propellern. De passagerare som inte hade något emot att kliva av och vada iland, uppmanades att göra det. Vi, liksom de flesta andra, gjorde så. Tyvärr så beslutade tre personer ur vår utflyktsgrupp att stanna ombord, och vi fick stå på kajen och vänta på dem. Spektaklet fortsatte med att manskapet lyckades med att få in repet ännu en gång i propellern. Jim lyckades som tur var att övertala vår guide till att åka, och så fick de tre stackarna på båten ta en annan bil. Hur länge det tog innan de kom iland vet vi inte.

Första anhalt på ön var en grotta. För att komma dit åkte vi tvärs över den lilla ön, med en befolkning på 1500 personer. Vi åkte förbi två platser där exportprodukter framställdes, ett kokosnötplantage och ett sandtag. Guiden berättade att en brittisk herreman, sir Codrington, i slutet på 1600-talet slöt ett avtal med drottningen om att hyra ön under 50 år. Hans uppdrag var bland annat att sköta öns sockerplantager. Han började också med någon slags slavavel, då han ansåg att ursprungsbefolkningen var av ett långt och starkt släkte som kunde vara till nytta för de övriga brittiska kolonierna. Förrutom att han blev rik på socker och slavar, så utökade han sin förmögenhet med att plundra skepp som gått på grund utanför Barbudas förrädiskt grunda vatten. Skeppen lurade han att styra mot land genom att tända eldar på stränderna där korallreven var som farligast. Ingen vidare trevlig typ, med andra ord.

Efter grottan fick vi åka båt ut till ett fågelreservat som utgjorde hem för en fågelkoloni på ca 20 000 fregattfåglar, en av de största populationerna i världen. Hannarna blåste upp sina röda bröstpåsar för att locka till sig honorna till parning. Honorna flög runt och spanade efter den stiligaste kavaljeren.

Sista etapp var stranden, där vi åt lunch och badade. Ted passade på att sova en stund. Lillen var tyvärr inte så pigg idag på grund av en förkylning som bröt ut i natt.

Nu sitter vi på färjan som går tillbaka till Antigua. Förrutom den dåliga starten, så har vi haft ännu en härlig dag. Ikväll blir det en tidig kväll, imorgon ska vi kika runt lite mer i huvudstaden, innan vi reser vidare till Dominica.

En komisk situation, i efterhand.

I grottan.

Ovanpå grottan.

På väg mot fågelreservatet.

Fregattfåglar.

Ett dopp.

Nybadad.

St. John's

tisdag 20 november 2012

Antigua

Ungefär 30 minuter försenade, landade vi i lördags eftermiddag på vår första ö, Antigua. Där serverades alla nyanlända en välkomstdrink innan man kom in till immigration och tull. Flygbolaget hade inte fått några immigrationsformulär, och på flygplatsen tog de snart slut, så det blev lite kaotiskt en stund. Men, vi fick tag på tre lappar som vi med lite möda fyllde i och släpptes sedan in i landet.

Antigua har bebotts i ca 4000 år men blev känd för Européerna 1493 genom Columbus. Han döpte ön efter en kyrka i Sevillia. 1632 koloniserade britterna Antigua och de har haft kontroll över ön ända fram till 1981 då Antigua och Barbuda blev en självständig stat. Mest känd är Antigua, med sina dryga 86 000 invånare, kanske för sina fina stränder. Ön har en yta på bara 280 kvadratkilometer men det sägs att man kan besöka en ny strand varje dag under ett helt år.

Söndag förmiddag spenderades på en närliggande strand, med vit sand och turkost, 28-gradigt vatten. Från början var vi helt ensamma men efter en stund dök det upp två andra bilar. Vattnet var dock inte helt klart och det var bitvis många krossade snäckskal som inte var så sköna att gå på, så betyget blir en fyra.

På eftermiddagen blev det historielektion med besök på Nelson's dockyard, en engelsk flottbas från 1700-talet. Sedan blev det en tur upp till närliggande Shirley Heights, ursprungligen ett fort från 1700-talet, men nu en bar/restaurang med fantastisk utsikt och livemusik med bbq på söndagar. Vi hade hoppats på en fin solnedgång men det var några moln som täckte horisonten när det var dags. Det verkade som om halva ön var samlade för veckans höjdpunkt så det var trångt vid borden och kö till grillen. Vi åkte därför tillbaka till en strandrestaurang i närheten av vår lägenhet i stället, som också hade livemusik på söndagar.

På måndagen var siktet inställt på Rendezvous Bay, som ska vara platsen för en av Antiguas bästa, men också mest svåråtkomliga stränder. Man måste antingen ha ett någotsånär terränggående fordon eller använda benen. Vi gjorde det sistnämnda. Det tog oss 45 minuter att komma till stranden, men det var väl värt besväret. Fin sand, kristallklart 29-gradigt vatten, och första två timmarna var vi helt ensamma. Det var kanske den finaste stranden vi har sett, så det kan inte bli annat än en femma i betyg. I morgon bär det av till grannön Barbuda.


Kan inte klaga på utsikten från vår lägenhet!

Ted på Valley Church Beach 10 minuter hemifrån.

På kajen i Nelson's Dockyard.

Ted som någon slags Engelsk soldat i museet i Nelson's Dockyard.

Ted vid Fort Berkley, Nelson's Dockyard.

Skottglugg vid Fort Berkley

Äntligen lite kanoner!

Från Blockhouse Hill, nära Shirley Heights, kan man beskåda Eric Claptons vinterbostad.

På Shirley Heights var det party.

Rendezvous Bay.

En gammal burk och en trasig flaska fick bli hink och spade.

Nice!

Tupplur i skuggan.


lördag 17 november 2012

Mot Karibien igen!

Knappt har vi hunnit komma hem innan det är dags för nästa semester. Vi kanske hade kunnat vänta en vecka eller två till, men anledningen till att det blev så här är att det nästa vecka är thanks giving och då får man ett par extra dagar ledigt. Ännda sedan man som 11-åring spelade Sid Meiers "Pirates!" har man väl drömt om att luffa runt bland karibiska öar! Så det är hög tid att det blir av...

Planeringen har pågått sedan maj och sällan har väl en resa varit mer planerad än denna. Tre flygbolag som alla har ändrat flygtider och rutter har ställt till det lite, men nu hopas vi att allt ska flyta. Vi sitter nu på Louis Armstong international och väntar på flyget till Miami. Därifrån bär det vidare till Antigua. Sedan ser vår optimistiska resplan ut så här (Ja, vi har ett Excelblad med mer detaljerad planering...):

Datum     Var är vi?
17-Nov.   NOLA - Antigua
18-Nov.   Antigua
19-Nov.   Antigua
20-Nov.   Barbuda
21-Nov.   Antigua - Dominica
22-Nov.   Dominica, Roseau
23-Nov.   Dominica, Roseau
24-Nov.   Dominica, Roseau
25-Nov.   Dominica, Calibishie
26-Nov.   Dominica - St. Maarten - Saba
27-Nov.   Saba
28-Nov.   Saba
29-Nov.   Saba - St. Maarten - St. Barth
30-Nov.   St. Maarten
1-Dec.     Anguilla
2-Dec.     St. Maarten - NOLA

Barbuda och Anguilla är dagsutflykter som ännu inte är bokade. Vi får se när vi kommer till St. Maarten hur sugna vi är.


Snart på väg.


Det är ju ändå solsemester...

måndag 12 november 2012

Kryssningsrapport

Nu har vi återvänt nöjda och glada från vår vecka till havs, och sjöbenen svajar ännu lite av efterdyningarna. Som tur var, så var kaoset i samband med ombordstigningen, det enda riktigt negativa som vi upplevde under resan. Allt kunde liksom bara bli bättre med den starten, och alla i besättningen la verkligen manken till för att alla skulle trivas och vara på bra humör. Vi har gjort roliga utflykter, solat och badat, slappat, och ätit en massa god mat. En riktigt skön semester med andra ord!

På vår tur gjorde vi fyra stopp i land, och på varje stopp hittade vi på lite olika aktiviteter. I Costa Maya, Mexiko, provade Jim på "Power snorkeling". Jims föräldrar gjorde lite shopping i land, medan jag och Ted gjorde båtens badanläggningar osäkra.

I Belize City, Belize, åkte jag och Jim på "Land Rover jungle tour". En utflykt som inleddes med en grottvandring, följd av bilkörning på gropiga och leriga vägar i djungeln, och avslutningsvis en båttur på floden. Ted var kvar på båten med farmor och farfar, och de roade sig med att åka färjebåten till och från kryssningsbåten ett par gånger, och titta på shoppingutbudet.

Roatan, Honduras, bjöd på regn och mulet väder. Vi hade ordnat en hyrbil och såg oss om på ön med hjälp av den, på eftermiddagen åkte vi till en strand och badade i det salta havet.

Sista stopp var Cozumel, Mexiko, där Jim åkte iväg på en dyktur. Vi övriga tog en taxi till en schysst strand och gonade oss i sanden och solskenet.

Första och sista resdagen tillbringades på båten till havs, och då blev det en hel del badande ombord. Håll i er för här kommer en riktig bildkavalkad!

Norwegian Star - vårt skepp.

Vi började med den lilla rutschbanan.

Men, övergick raskt till den lite större.

Efter några åk med mamma gick det bra att åka själv.

Oops!

Mys i bubbelbadet.

Mexikansk turistfälla.

Grottmynningen.

Koncentration.

Våra medpassagerare.

En nöjd chaufför.

Vår kärra.

Landsbygd utanför Belize City.

Nästa fordon på färden.

Spanar.

Vackert slut på en fin dag.

Ted och farfar roar sig i hytten med farfars nya leksak.

Kapten för en dag.

Nöjd!

Strand på Roatan, Honduras.

Tre generationer Boström.

Uppvisning.

Ny dag, ny strand. Cozumel, Mexiko.

Blått, blåare, blåast.

En klassiker.

Skönt!

Välkomstmottagande på kajen vid sista ombordstigningen.