Förskolestart och ett dopp i poolen

Idag var det dags för förskolestart för Ted. Vi dök upp strax innan nio och sonen sprang glatt in till alla leksakerna och barnen. Min plan var att komma och hämta honom efter ca två timmar, att jag skulle få stanna där med honom en stund hade jag redan förstått att de aldrig skulle gå med på. Min plan röstades genast ned av de anställda... Nähä, inget daltande här inte tycktes de tänka. Kom tillbaka efter att han sovit och ätit sitt eftermiddagssnack, sa de och tillade att jag kunde ringa när jag ville för att höra hur det gick. Jag ringde efter två timmar och fick besked om att han hade frågat efter mamma några gånger men att han inte gråtit något. Ring igen efter lunch, var nästa besked. Ok, jag ringde igen efter lunch. Ted hade inte ätit något av de röda bönorna och riset, men ett kex och ett glas mjölk hade slunkit ned. Strax efter halv tre återvände jag för att hämta honom. Han snyftade först till när han fick syn på mig, sa "mamma" och sedan ett bestämt "hem". Jag fick ingen riktig klarhet i hur länge han hade sovit. Men, jag fick veta att imorgon skulle han nog inte vara lika lätt att lämna. Det får vi se imorgon.

Det var en regnig dag idag så därför kändes det inte så lockande att gå till lekparken när vi kommit hem. Istället gick vi ut en stund på baksidan av huset. Ted är mycket för att klättra och har kommit på att han kan klättra upp på kanten till utomhusbubbelpoolen, så det gäller att vara på sin vakt. Jag satt på kanten och Ted klättrade upp och ned, men så tappade han balansen och trillade i bubbelpoolen. Jag tog helt sonika tag i hans ben och drog upp honom. Han blev förstås rädd, men när han hämtat sig sa han "imma" (simma). Under tiden jag bar in honom, klädde av honom alla blöta kläder, och duschade honom, upprepade han sitt "imma, imma". Lilla vän, jag tror vi väntar tills det blir lite behagligare simtemperatur.

Den händelserika dagen satte sina spår, för under tiden jag lagade middag blev Ted så trött, så trött, att han somnade i Jims famn. Jim som inte hade hjärta att väcka honom, men som skulle hjälpa till med matlagningen, la honom därför i lekrummet (!). Jag fick dock lov att väcka honom ganska så snart för att inte ställa till kvällsläggningen allt för mycket.

En slagen hjälte.

Jag kunde inte låta bli att ta ett kort.