I lekparken

Vi är ofta i lekparken här på vår gata. Den är inte så stor, men det fina med den är att den ligger bara ett par hundra meter från vårt hus. Har vi tur så är det andra barn där och leker. Idag var vi dock ensamma. Ted gillar bäst att klättra, det är han en hejjare på. Så här såg det ut för exakt ett år sedan när vi var nykomlingar på gatan och i lekparken.

Gunga är kul.

Balansträning.

Rutschkanan roar ännu.

Klättra, klättra.

Upp till toppen.

Safari

Idag upplevde vi Afrika, i Louisiana. På sätt och vis i alla fall. Vi hakade på gänget från norska sjömanskyrkan ut till "Global Wildlife Center", som ligger norr om New Orleans och en dryg timmes biltur hemifrån oss.

Vi åkte i en karavan av vagnar kopplade till en traktor. Turen varade i en och en halv timme, och vi såg massvis av djur, mest till antal, men också av olika slag. Ville man mata djuren kunde man köpa muggar eller hinkar med mat. Djuren var nog redan ganska så välmatade då vi åkte på den sista turen för dagen. Men, de var i alla fall nyfikna och följde efter tåget som en lång svans. Fast alla djur var inte lika intresserade av vår framfart. Girafferna höll sig tyvärr på avstånd och glodde retsamt på oss när vi förgäves försökte locka dem till oss genom att skramla med våra muggar. Om vi åker tillbaka någon mer gång ska vi nog kosta på oss att åka med en jeep som tar max nio passagerare, då får man nog mer närkontakt med girafferna.

Klara för avgång.

Ett korn i taget.

Hjortar.

Vi passade oss för att mata zebrorna som kunde bitas.

Jim var mer frikostig.

Giraffer på behörigt avstånd.

En dromedar.

Bisonoxe.

Den långa karavanen av vagnar och djur.

Ett år i Staterna

Idag är det exakt ett år sedan vi landade i New Orleans, och vi har alltså hunnit med drygt halva den planerade tiden i USA. Det har varit ett intressant, hektiskt och händelserikt år, med premiärer för både Mardi graz, jazzfest, orkan, kryssning och ö-luff. Det kommande året blir kanske inte lika spännande, då det mesta nu har blivit rutiner även här, men vi ser fram emot fler besök!

Det som blir nytt och spännande och som ligger ganska nära i tid är alla deklarationer som ska in. För mig blir det minst fyra deklarationer. En för Louisiana, en för USA, en för Norge och minst en för Sverige. I Sverige får man som utvandrad ett nytt "personnummer", ett sk. GD-nummer. Man ska sedan bara få en deklaration för det numret. Skatteverketr har dock envisats med att varje år skicka både en med mitt GD-nummer och för mitt gamla personnummer trots att de varje år lovar att jag nästa år bara ska få en. Båda måste naturligtvis också lämnas in. Vi får se hur det går i år. I år har Kongsberg tillhandahållit två skattejurister, en amerikansk och en norsk. Jag saknar dock svensk representant. Med tanke på att det är ganska besvärligt bara att få till deklarationerna i Sverige och Norge har jag redan varit i kontakt med båda juristerna, och den amerikanska juristens kommentar när jag förklarade läget var "Your situation is complex". Så det här blir som sagt spännande.

Efter ett år i USA vore det kanske på sin plats att reflektera över vad det är för skillnader på att bo i USA jämfört med i Sverige och Norge. Vad är bättre och vad är sämre? För tillfället nöjer jag mig med att säga att jag nog inte skulle byta vare sig Sverige eller Norge mot USA. Så får vi kanske återkomma med lite mer detaljer senare.

Total gym

Jaha, då gick vi oss och impulsköpte en styrketräningsapparat. En bråsterk, eller total gym som vår variant kalls. Denna bland längdskidåkare populära (?) tingest, uppfunnen av Magnar Lundemo och Oddvar Brå, visade sig kunna användas till otroligt många fler muskelstärkande övningar än vad den en gång i tiden uppfanns för. Enligt Ted är det en utmärkt leksak också.

Förkylt vare här

Det är väl inte vinter utan en redig förkylning, eller? Jag och Ted har i alla fall åkt på en av just den sorten. Feber i dagarna tre, och täppta, stundtals rinnande näsor. Idag som det skulle vara nystart för tumble bus och allt. Istället var det 38,3 C på morgonen och 39 C vid läggdags för Ted. Håhåjaja!

Det nya är att alla gosedjur måste vara i sängen när det är sovdags.

Lite frisk luft är bra när man är sjuk. +20C och mulet.

Jul- och nyårsledigheten (i korthet och i efterskott)

Tomten kom och alla barn var glada. Ted var väldigt intresserad av tomten, och lystrade noga efter att hans namn skulle nämnas. Med paketöppnandet var det väl lite si och så, efter två öppnade paket var det mer intressant med kusinens bilbana.

När juldagarna var till ända, satte vi oss på bussen mot Ullånger, för ett besök hos våra vänner i Invik. Det blev ett härligt dygn tillsammans med korvgrillning, utomhuslek, och inomhusbus.

Färden gick sedan vidare mot Umeå, hem till Jims föräldrar. Där blev det väderomslag till det mildare, vilket gjorde det möjligt att göra en snögubbe. Teds stygn togs bort, vi var på en trevlig middag hos familjen Erikssons, gammelhästen besöktes, och nyåret firades in.

Hemresan gick smidigt, och vi hade tur och blev gratis uppgraderade till business class på den långa resan från Stockholm till Chicago.

Tomten i Söråker.

Förväntansfulla kusiner.

Mormors rutschkana gör alltid stor succé.

Korvgrillning i Invik.

Samling i det Billerska vindskyddet.

Ted och lilla fröken cool.

Innebandyspel i Hissjö.

Stygnen tas bort.

Här gick det fort.

 

Snögubben och Ted.

Pyssel på hemresan.

Snö och blod

Jag och Ted kom i tisdags, och har hunnit acklimatisera oss till kyla och tidsomställning. Igår anlände Jim till vinterlandet, och kunde konstatera att kontrasten är stor mellan Destrehan och Söråker. Snön ligger djup och temperaturen ligger långt under de grader som vi vant oss vid. Men, oj så vackert det är med all snö, och oj vad skoj det är!

I veckan som gick har vi åkt spark och bob. Lekt med kusinerna. Besökt akuten. Ja, det är sant. I torsdags råkade Ted ut för en olycka då han ramlade i yttertrappen och slog upp ett djupt sår i pannan. Den närliggande vårdcentralen skickade oss vidare till akuten i Sundsvall. Där fick Ted lustgas före bedövningssprutan sattes, och under tiden som doktorn sydde ihop såret med fyra stygn. Det gick som en dans. Sjukhusteamet var fantastiskt proffsiga, och Ted var lugnet själv. Olyckan var givetvis otroligt onödig, men allt slutade lyckligtvis bra.

Idag är det julafton och vi har hunnit med en tur till Söråkers största pulkabacke. Nu är det lunchvila för far och son Boström, ikväll kommer kanske tomten?

Påväg till pulkabacken.

Snön fortsätter att falla. Ted hjälper till att skotta.

Ted och morfar tar in granen.

Ted klär granen.

Lek med storkusinen.

Lek hos lillkusinen.

Halsbandstillverkning.

New Orleans från ovan

Jag har tidigare åkt helikopter ett par gånger, men själv har jag aldrig flugit. Idag var det dags! Jag hade således tagit ledigt från jobbet och begav mig till New Orleans Leakefront Airport där jag träffade flyginstuktören Burt.

Det skulle egentligen vara en timmas teori och en timmas flygning, men jag tror han kortade ned det hela när han hörde att jag flugit flygplan tidigare. Det blev en kort genomgång av hur den fungerade, sedan fick jag ta plats på pilotsidan i den tvåsitsiga kärran och vi flög iväg.

Att flyga helikopter var en häftig upplevelse. Det finns tydligen, till skillnad mot flygplan, inga restriktioner på hur lågt man får flyga. Att susa fram i 75 mph några meter över träskmarkerna fick det att pirra lite i magen. Vädret tillät idag att flyga utan dörrar vilket nog förhöjde känslan ytterligare en aning. Jag fick öva på starter och att sväva stillastående en meter över marken. Det sistnämnda var inte så enkelt då man lätt överkompenserade med spaken.

Till slut blev det en tur över centrala New Orleans, landning vid Superdome och så vidare runt staden. Jag skulle inte alls ha något emot att ha helikopterlicens och en egen sådan här liten leksak. Men jag får nog jobba några år till innan det kan bli aktuellt...

Helikoptern, som vägde under 400 kg.

Vy mot centrala New Orleans från Audubon Park

På väg mot Lake Pontchartrain

 

Shortsväder

En liten utflykt till vår favoritlekpark i Destrehan, var det bästa vi fick ut av den här dagen. 23 C i skuggan den 16 december, och det kändes lagom med shorts och sandaler. Ted fick leka en sista gång för i år med sina kompisar, och vi fick chansen att leka tennisspelare. Imorgon reser jag och Ted till Sverige. Jim ansluter i slutet av veckan.

 

Och vinnaren är...

Nu har vi hållt er på halster länge nog. I vårt tidigare inlägg om juldekorationer i vårt kvarter, utlovade vi bilder på det värsta vi sett i den vägen än så länge. Igår kväll tog vi därför en tur till "storgatan" här i Destrehan. Under den korta tid vi stod och betraktade huset och tog bilder, stannade inte mindre än sex olika förbipasserande bilar för att ta sig en ordentlig titt. Bilderna kan tyvärr inte riktigt göra verkligheten rättvisa, då skapelsen både kommer med blinkande ljus, rörelse och musik.

Vinnaren!

Andraplatsen kammar detta hus hem. Samma hus var väldigt väldekorerat under Halloween.