Flytten har startat

Sista dagarna i Sverige

De sista dagarna innan vår returresa till USA, var riktiga höjdardagar. En dag spenderade vi hemma på min lillebror och sambos gård. Ted fick en riktig heldag med traktoråkning, och hästridning. Jag fick stilla mitt skogliga intresse med en liten inspektionstur av resultatet av vinterns avverkning i skogen som hör till gården.

Dagen därefter ordnade min mamma med ett förskottskalas för Ted som fyller tre år nästa vecka. Det blev paket och världens godaste tårta!

Hästarna i hagen.

Ted och morbror Per.

Ted och Johanna.

Lycka!

Spännade!

Tre ljus, tre rosor.

Skönt att resa business på vägen över Atlanten.



Trolska Skogen

Under vår Sverigevistelse gjorde vi en dag, tillsammans med mina föräldrar och min systers familj, en utflykt till Trolska Skogen. Trolska Skogen är en slags sagoskog belägen i Mellanfjärden, Hälsingland, där man kan uppleva en slags interaktiv teaterupplevelse, riktad till barn. Miljöerna i skogen, och skådespelarnas insatser, bidrog till en otroligt fin helhet. Jag kan varmt rekommendera ett besök hit! Se till att ha några timmar till ert förfogande, för det finns en hel del att utforska, och ta gärna med eget fika för en mysig paus i trollskogen.

Besök hos kungen

Medan resten av familjen är i Sverige får jag försöka roa mig så gott det går på hemmaplan. Förra helgen var det kalas hemma hos hövdingen för Kongsbergs NOLA-kontor och den här helgen tyckte jag det var hög tid att ta min kära svarta häst på en riktig långtur, och verkligen se vad den går för. Maria hade gett mig tillåtelse att själv besöka Memphis eftersom hon har måttligt intresse för staden.

Jag hade dock stora förväntningar och efter jobbet på fredagen drog jag direkt iväg norrut och första stopp blev Jackson, Mississippi. Jag gjorde bara en kort rundtur i centrum innan jag checkade in på ett billigt motell utanför stan. Centrum var ganska tomt på folk men det fanns en del gamla fina byggnader.

Nästa morgon bar det av, såklart med Elvis Radio i högtalarna, till huvudattraktionen: Graceland. När jag kom fram var det en timmes väntetid för att titta på kåken, så det fick bli en VIP-biljett. Det kostar att ligga på topp! Men då fick jag en egen buss och även tillträde till en utställning som inte ingick i den vanliga turen. Graceland var både intressant och ganska sorgligt. Det är svårt att fatta hur stor Elvis var och är. Ganska fantastiskt också att man kan bli så stor utan att ha skrivit en enda låt själv.

Nästa stopp blev Rock'n'rollens födelseplats, Sun Studio, där otroligt många stora artister har spelat in skivor. Det var där Elvis 1953 gjorde sin första inspelning, efter att själv ha betalat fyra dollar. Inspelningen ("My Happines" och "That's when your hartache begins") fick man höra under den guidade turen. Marion Kesker, som spelade in honom, tyckte att han var något extra och bad ägaren Sam Phillips lyssna. Men han var inte lika imponerad så det tog ytterligare ett år med slit innan han fick en ny chans och Sam blev övertygad. Låten som fick Sam att kapitulera var "That's All Right" som blev en lokal superhit. Vid ett tillfälle spelades den, efter påtryckningar från lyssnare, oavbrutet 14 gånger i rad på den lokala radiostationen i programmet Red Hot and Blue!

Sun Studio var också en höjdare och som en souvernir blev det en skiva med "Million Dollar Quartet": Elvis, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins och Johnny Cash. De träffades av en slump i Sun Studio 4 Dec 1956 och jammade lite. Hela sessionen släpptes först 2006, bl.a. för att Elvis vid tillfället hade ett annat skivbolag (han såldes från Sun till RCA Records för 35 000 dollar...).

Efter att ha blivit lite mer Elvis-fan blev det på kvällen middag på BB King's Blues Club och en titt på Beale Street. Det är lite som ett Bourbon Street i miniatyr.

För att även få bocka av en ny delstat på resan svängde jag förbi Little Rock, Arkansas, på vägen hem. För mig mest känt som staden varifrån svenska drycken Magic House gjorde en kortvarig succéartad USA-lansering, och kanske för att ex-presidenten Bill Clinton har lite anknytning till staden. Efter att ha googlat på sevärdheter i staden var det dock en historisk händelse som gått mig förbi som mitt intresse föll på, nämligen "Little Rock Crisis".

1954 hade USA:s högsta domstol beslutat att det inte längre skulle vara tillåtet att ha skolor segregerade mellan svarta och vita. 1957 var det dags för Little Rock att implementera det hela och "National Association for the Advancement of Colored People" hade registrerat nio noggrant utvalda högpresterande svarta elever, kallade "Little Rock Nine", på den tidigare helvita skolan "Little Rock Central High School". Detta ledde till stora protester bland den vita majoriteten både på skolan och i samhället med rena lynch-stämningen. De nio svarta försökte andra skoldagen att gå till skolan men möttes av en stor mobb och Arkansas guvernör, Orval Faubos, hade även kallat in nationalgardet (!) för att stoppa Little Rock Nine från att komma in på skolan.

Ett par veckor senare beslutar högsta domstolen att nationalgardet inte får användas för att hindra eleverna från att komma in i skolan. Faubous sätter då in polisen för att hålla ordning. Nu hade mobben växt sig än större och polisen hade inga möjligheter att skydda de nio som fick fly skolan för sina liv.

Nu hade president Eisenhower fått nog och han kallade helt enkelt dit 1200 soldater från 101st Airbourne Division, samtidigt som han federaliserade hela Arkansas nationalgarde på 10 000 man och beordrade dem att återvända hem. Med 1200 soldater på sin sida kunde mobben hållas stången och Little Rock Nine kunde till slut eskorteras in i skolan. Skolgången blev dock för dessa nio inte alls någon dans på rosor och de fick varje dag ha eskort och bevakning av militär och vakter överallt de gick. Detta var en oerhört gripande historia och Little Rock Nine är förstås stora hjältar, som trots alla hot och trakasserier valde att fortsätta. Jag skämdes faktiskt för att vara vit där jag gick omkring på utställningen bland många svarta besökare. Skolan i sig är det finaste gymnasium som i alla fall jag har sett och är fortfarande i bruk med ca 2000 elever.

På det hela taget var det en väldigt lyckad utflykt. Drygt 150 mil bakom ratten och jag fick även provköra bilen på lite mindre vägar som jag egentligen aldrig gjort tidigare. På förekommen anledning har jag införskaffat en radarvarnare, som till skillnad från Sverige och Norge faktiskt är lagligt i nästan hela USA. Den fungerade ypperligt på den här turen och sade till i god tid innan varje polis. Vid ett tillfälle på vägen mot Memphis blev jag precis omkörd av en dam (!) när radarvarnaren sade till att det var dags att sakta in lite. Jag bromsade, men det gjorde inte damen :-D Stor underhållning! Eller: skadeglädje är den enda sanna glädjen...

36 år efter sin död får Elvis fortfarande många besökare.

Begravd på gården tillsammans med resten av familjen.

Han var tydligen populär i Norge också.

I brist på snö fick Elvis göra lite modifieringar av snöskotern.

Elvis gillade bilar. Den här omlackade Cadillacen körde hans mamma.

Jag som alltid undrat varifrån Elvis radio sänds fick nu svar.

Om man ville köpa en äkta Elvis-kostym fanns möjligheten.

Legendariska Sun Studio.

Bild på Million Dollar Quartet hängde i studion där det hela skedde 1956.
Till höger har en flicka som Elvis tog med sig från Vegas klippts bort.

Guiden visar stolt upp mikrofonen som Elvis sjöng i.

Givetvis finns Elvis representerad på Beale Street.

BB King's Blues Club.

Kväll på Beale Street.

Little Rock Central High - byggd i samma stil som Pitedalens Folkhögskola.

Sommar i Sverige

Efter några trevliga första dygn i Y-län med bröllop, och sedan besök hos Billers, fortsatte vår resa till "Guldkusten" och mina föräldrars sommarstuga. Här har vi lekt på stranden, busat med kusinerna, hoppat studsmatta, plockat röda och blå bär, åkt båt och kanot, gått en tur i trolska skogen, och inte minst, varit på sjuttioårskalas. 

Tyvärr har vi, kanske mest jag, dragits med en envis och rejäl förkylning, som ännu inte är riktigt över. Nu börjar vår Sverige-vistelse lida mot sitt slut, på onsdag reser vi åter till USA, förhoppningsvis utan lock för öronen. Nästa helg väntar flytt till vår nya bostad i Destrehan. Mer om det senare.

Kusinträff på stranden.

Oxviken

Redo för avfärd!

Båtpojkar.

Mys med mormor i soffan.

Mums!

Hos tomten i trolska skogen.

 

På kalas.

Skål!



Flickorna Billers.

I Umeåtrakten

Efter en lång flygtur, via Chicago och Stockholm, landade vi på onsdagen i Umeå. Då väntetiden på Arlanda var lång, hade vi turen att få komma hem till familjen Lindmark i Sollentuna. Där blev det lek, lunch, och välbehövlig vila.

Hos Teds farmor och farfar utanför Umeå, har vi återupplevt lite utflyktsmål från förra sommaren. Gammelhästen i byn har fått sig ett besök, lekparken vid förskolan har utprovats grundligt, men bäst är nog rutschkanan här hemma på gården.

Imorgon reser jag söderut till Ö-vik med omnejd för deltagande på ett bröllop, på söndagen ska Ted och farmor och farfar möta upp mig för skjuts ned till vännerna Billers.

Ted premiärkör sin nya balanscykel som han fått i förtida 3-årspresent.

Kanan är välanvänd.

Gammelhästen får besök och morötter.

I lekparken.

Brotur i Baggböle.

Spaning efter hoppande laxar.

Kanin på 4H-gården på Nydala.

Tältar på gården.