måndag 24 september 2012

Så var helgen över

Denna helgen har vi inte haft några planer och inte gjort några avancerade utflykter. Skönt! På lördagen hängde vi bara här hemma. Idag gjorde vi en gemensam tur bort till lekparken vid bron. Jim stack iväg på ett rullskridskopass, medan jag och Ted roade i oss i lekparken.

I anslutning till lekparken finns en bana för radiostyrda bilar. Hittills har vi aldrig sett någon där, men idag var det någon slags tävling på gång, och mycket folk på plats. Vi passade på att agera åskådare, och såg på när de körde varv på varv med sina små bilar.

På eftermiddagen var vi på en spontan-bbq hos våra vänner. Mycket trevligt!

Vi var de enda åskådarna på plats som inte var invigda i "sporten".


En av våra vänner hade födelsedag idag.

fredag 21 september 2012

Vad gör man på en torsdag?

Just den här torsdagen gjorde jag och Ted zoo. Vi tittade på alla spännande djur, åt popcorn, och lekte i lekparken. Karusellåkning blev det dock inget av, för karusellen var stängd just denna torsdagen.

På kvällen åkte jag in till stan för att vara med på SWEAs och Sjömanskyrkans filmkväll. Vi såg den norska filmen Headhunters, baserad på Jo Nesbøs bok Hodejegerne/Huvudjägarna. Jag har läst boken och gillade den. Herr Nesbø har verkligen fantasi! Filmen var också bra och lika aktionladdad som boken. Jag hade gjort lite godis till utomhusbion, i form av knäck i strutar med pinne. Självklart serverades det också popcorn.

Medlemsstämpel. Flamingos i bakgrunden.

En stor och en liten orangutang. Hane och hona.

En bamsing till gorilla.

Giraffer har långa tungor.



Spindelns nät.

 
 
Knäckklubbor.
 

torsdag 20 september 2012

Oväntad beställning

Häromdagen fick jag en e-post från amazon.com där de tackade för min beställning av en bok till min kindle. Hmm? En viss liten klåfingrig tvååring hade visst lyckats med bedfriften att klicka hem boken "No Easy Day: The Firsthand Account of the Mission That Killed Osama Bin Laden", för $14,16. Så kan det gå när man inte lägger undan saker som inte borda ligga framme...

Inget jag hade några direkta planer på att läsa, men jag antar att jag måste det nu? Vem vet, kanske är den riktigt bra? Tur i oturen också att han inte klickade hem något dyrare än en bok.

Onsdagsbestyr

En helt vanlig onsdag betyder Tumble bus för Ted. Efter dagis åkte vi till en av våra favoritplatser, lekparken vid bron. När vi kom hem blev det en stunds lek med lera. Pannkaka till middag, en dag för tidigt, gjorde inte dagen sämre.

Att springa upp och ned på rampen vid banan för radiostyrda bilar kan man göra
när man är i lekparken vid bron.

Klättra upp, åka ned.

Hjärtetryckare.

Så här började onsdagsmorgonen. Det är många som ska få plats i sängen.

söndag 16 september 2012

Hemma bäst

Inget slår att vara hemma. Om man dessutom får bada, är det riktigt bra.
/Hälsningar,
Ted

 

tisdag 11 september 2012

Äntligen hemma, en dag senare...

I lördags skulle vi resa hem från San Francisco, men det blev inte som vi hade tänkt det. Det började med att vi fick vända tillbaka till hotellet halvvägs på väg till flygplatsen, för att vi glömt kvar passen. När vi körde tillbaka till hotellet körde vi för långt. När vi äntligen kommit till flygplatsen och lämnat igen hyrbilen låg så klart vår terminal så långt bort som möjligt från hyrbilsgaraget och det kändes som att vi åkte i en evighet med flygplatståget. Väl framme vid incheckningsdiskarna sprang vi först fel, och när vi slutligen nådde automaten så hade tiden för incheckning av bagage precis gått ut. Det var stört omöjligt att få tag på någon som kunde hjälpa oss, och till slut var det helt kört. Så himla surt, så himla klantigt, och så himla pinsamt!

Det gick inga fler flyg den dagen och det gick inte att flyga via någon annan ort eftersom alla de planen var fullbokade. Vi blev ombokade till dagen efter, via Denver, och fick en rabattkupong till ett närliggande hotell. När allt detta var överstökat insåg Jim som grädde på moset att han glömt mobilen i hyrbilen. Men, då var det i alla fall ingen stress med att ta sig tillbaka dit för att finna den.

Därför tillbringade vi resten av lördagen i staden Millbrae. Det blev lunch/middag på det anrika pannkakshuset Millbrae Pancake House. Därefter gick vi på jakt efter en lekpark och hamnade till slut i en fin park med stor lekpark. Vi gjorde kväll tidigt för att kliva upp i svinottan på söndagen. Ingen risk att vi skulle missa några fler plan. Den försenade resan hem gick bra, och vi landade i New Orleans vid halv fem på eftermiddagen.

Väl hemma kunde vi konstatera att huset hade klarat Isaacs framfart bra. En vindskiva hade lossnat och försvunnit och en lampa hade gått sönder på framsidan så att det låg glassplitter på garageuppfarten. På baksidan hade en del palmgrenar fallit ned, och poolen såg rätt så skräpig ut. Några telefonledningar hängde ned nästan mot marken. Utemöblerna, som vi ställt ihop i ett hörn, hade dock inte rört sig ur fäckan trots att vi ångrade att vi inte hade förankrat dem. Vi hade stängt av vattnet innan vi åkte, och när vi slog på det igen vid hemkomsten märkte vi inte av något särskilt förrän några timmar senare. Jag skulle gå ut till garaget och upptäckte då att det droppade vatten från taket och ned på Mustangen som stod under takdroppet. Vi lokaliserade vattenläckan till toaletten i gästbadrummet på övervåningen. Ingen fuktspärr att tala om där inte. Nej, vattnet rann rakt genom golvet, och ut genom taket i garaget. Som tur var upphörde det efter att Jim stängt vattentillförseln till toaletten.

Idag var det åter vardag och en hel del att ta tag i. Hyresvärden kontaktades och informerades om vattenläckan, så imorgon kommer det förhoppningsvis vara åtgärdat. Jag avklarade två ärenden nere i stan. Jim återvände till jobbet, och fick som tur var en bättre start än han hade befarat att det skulle bli. Ted började i en ny grupp på dagis, då han flyttade upp till gruppen 2-3 år.

Ted stortrivdes i lekparken i Millbrae.



Med musik och en god bok känns resan kortare.

Utrustning för Teds gruppbyte på dagis.

måndag 10 september 2012

Alcatraz

Den sista dagen i San Francisco var ett besök på Alcatraz inplanerat. Innan dess blev det dock ett nytt besök vid Golden Gate där dimman nu hade lättat, och vi fick äntligen skåda den världsberömda röda 75-åriga bron.

Alcatraz, som är en ö belägen 2,4 km från San Franciscos strand, är mest känd för att ha varit platsen för USAs hårdaste fängelse, dit de grövsta förbrytarna skickades (bl.a. Al Capone och Robert Franklin Stroud). Detta var dock endast mellan åren 1933 till 1963, innan dess fungerade ön som ett militärt fort som anlades i mitten av 1800-talet. Med start i november 1969 ockuperades ön av ett gäng indianer under nästan 19 månader. Idag sköts ön och alla byggnader av National Park Services, och är öppet för turister.

Endast tre fångar lyckades fly från Alcatraz utan att bli infångade eller dö under flyktförsöket, Frank Lee Morris och bröderna John och Clarence Anglin. De jobbade på sin flyktplan i över ett år, och grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. Ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan förde dem ut på taket av cellbyggnaden. De tillverkade livvästar/flottar av stulna regnrockar, och de gjorde huvudatrapper som skulle likna dem själva. Huvudatrapperna tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. De målade dem och klädde dem med hår som de samlat på sig från från fängelsets "frisersalong". Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma. Efter inräkningen placerade de sina huvudatrapper, "Dummy heads", på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna. När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var rymlingarna långt borta. Huruvida de lyckades med sin flykt är ännu oklart. Det mest troliga är att de drunknade i det kalla vattnet. Men, eftersom inga kroppar har återfunnits är de fortfarande efterlysta, och kommer så vara till den dag de fyller 100 år.

Familjen Boström med GGB i bakgrunden.

Ted kollar in utsikten.

Alcatraz

Båtturen ut till ön.


Vakttorn

Fängelsekorridor med celler.

Fängelsecell

Cell i D-blocket, dvs isoleringen.

Cell med personlig prägel.

En av rymlingscellerna. Notera hålet i väggen och
huvudatrappen i sängen.

Rastgård

Några av de mest kända fångarna, Al Capone längst till vänster.


Hyfsad utsikt från Alcatraz.

lördag 8 september 2012

En liten vandringstur

Andra dagen i Yosemite nationalpark tog vi åter på oss vandringsskorna och gick oss en liten tur. Även denna gången bjöds vi på vackra vyer och härligt väder. Vi parkerade bilen vid utsiktspunkten "Tunnel view", där man ser ut över Yosemitedalen, sydvästra sidan av berget El Capitan, Half Dome, och vattenfallet Bridalveil Fall. Därifrån gick vi långsamt uppåt mot högra höjder och ännu finare utsiktspunkter. Vi stannade först till vid Inspiration point och på nedvägen tog vi en väl värd avstickare till Artist point.

Innan vi lämnade nationalparken stannade vi för lite fika i Yosemitedalen. Tyvärr var detta inte rätt tid på året för att se vattenfallen eftersom de blir helt torrlagda under sommaren. Eller som Jim uttryckte det, vattenfallen var inte igång.


Sju corvetter färdades framför oss. Notera den gröna bubblan till vänster!

Tunnel View


Det går att sova i bärmesen också.

Vätskepaus.

Utsikt från Inspiration point.

Spexaren

Vägen till Artist point var väl dold.

Ted beundrar utsikten från Artist point.

Familjefotografering.

El Capitan till vänster och Half Dome till höger.

Ett icke vattenförandeYosemite Falls.

Vägen ned var slingrande.

En skara vindkraftverk.