Cookie!

Andra dagen på förskolan för Ted resulterade i ett nytt ord till det meget begränsade engelska ordförrådet. Sedan tidigare har han lärt sig att säga "bye, bye". Idag lärde han sig säga "cookie"! Han övade sig på hemvägen och under eftermiddagen/kvällen hördes det lite nu och då. :)

Förskolestart och ett dopp i poolen

Idag var det dags för förskolestart för Ted. Vi dök upp strax innan nio och sonen sprang glatt in till alla leksakerna och barnen. Min plan var att komma och hämta honom efter ca två timmar, att jag skulle få stanna där med honom en stund hade jag redan förstått att de aldrig skulle gå med på. Min plan röstades genast ned av de anställda... Nähä, inget daltande här inte tycktes de tänka. Kom tillbaka efter att han sovit och ätit sitt eftermiddagssnack, sa de och tillade att jag kunde ringa när jag ville för att höra hur det gick. Jag ringde efter två timmar och fick besked om att han hade frågat efter mamma några gånger men att han inte gråtit något. Ring igen efter lunch, var nästa besked. Ok, jag ringde igen efter lunch. Ted hade inte ätit något av de röda bönorna och riset, men ett kex och ett glas mjölk hade slunkit ned. Strax efter halv tre återvände jag för att hämta honom. Han snyftade först till när han fick syn på mig, sa "mamma" och sedan ett bestämt "hem". Jag fick ingen riktig klarhet i hur länge han hade sovit. Men, jag fick veta att imorgon skulle han nog inte vara lika lätt att lämna. Det får vi se imorgon.

Det var en regnig dag idag så därför kändes det inte så lockande att gå till lekparken när vi kommit hem. Istället gick vi ut en stund på baksidan av huset. Ted är mycket för att klättra och har kommit på att han kan klättra upp på kanten till utomhusbubbelpoolen, så det gäller att vara på sin vakt. Jag satt på kanten och Ted klättrade upp och ned, men så tappade han balansen och trillade i bubbelpoolen. Jag tog helt sonika tag i hans ben och drog upp honom. Han blev förstås rädd, men när han hämtat sig sa han "imma" (simma). Under tiden jag bar in honom, klädde av honom alla blöta kläder, och duschade honom, upprepade han sitt "imma, imma". Lilla vän, jag tror vi väntar tills det blir lite behagligare simtemperatur.

Den händelserika dagen satte sina spår, för under tiden jag lagade middag blev Ted så trött, så trött, att han somnade i Jims famn. Jim som inte hade hjärta att väcka honom, men som skulle hjälpa till med matlagningen, la honom därför i lekrummet (!). Jag fick dock lov att väcka honom ganska så snart för att inte ställa till kvällsläggningen allt för mycket.

En slagen hjälte.

Jag kunde inte låta bli att ta ett kort.

Joggingtur och ny mobillur

I morse innan resten av familjen klivit upp gav jag mig ut på en joggingrunda. Det var första motionspasset på ca tre månader och med tanke på innehållet i den amerikanska kosten så var det nog hög tid. Från början kändes det förvånansvärt bra. Målet var att vara ute ca en halvtimma och springa en liten bit längs Mississippi-floden. Fågelvägen är det bara en dryg km till floden men för att ta sig dit måste man göra en stor omväg så när jag kommit dit hade jag redan sprungit 22 minuter, så det var bara att vända. Hemåt var det motvind och då kom tröttheten. Hittade en liten genväg på vägen hem så totalt var jag ute i 42 minuter. Kollade nu på kartan och ser att vägen jag sprang till floden är 4,2 km och totalt blev det ca 7,9 km. Det räcker nog för att jag ska känna det i morgon...

Får se om man senare orkar springa så långt att man kan springa en bit längs floden. Tyvärr var gång/cykelvägen där asfalterad vilket jag hoppats att den inte var. Annars får man väl göra som amerikanarna och ta bilen till en park och springa där...

I onsdags kom mitt social security number så idag åkte vi för att ordna ett telefonabonnemang med telefon till Maria. Vi prövade först på Walmart men där blev det stopp trots att de tidigare sagt att det skulle gå bra om jag hade social security number. Trots att jag hade pass, svenskt körkort och social security card ansåg de att jag inte hade någon giltig legitimation. Amerikanskt körkort eller pass skulle fungerat bättre.

Nytt försök gjordes på operatörens T-Mobiles butik. Där skulle det nog ha gått bra men de menade att de inte hade täckning i Destrehan. Vilket är underligt eftersom hela familjen till en kollega som bor här använder T-Mobile och täckningskartan visar att det finns täckning här. Tredje gången gillt lyckades det dock hos operatören AT&T:s butik. De krävde dock 500 USD i pant eftersom jag har noll i kreditvärdighet här. Det blev i alla fall en Samsung Galaxy S2, så nu behöver Maria inte ta min telefon för att Wordfeuda och hon kan styra stereon när jag är på jobbet...

Har också beställt en avfuktare till garaget idag, som fortfarande är väldigt fuktigt efter vattenläckan, eller om det alltid varit så. Vill inte ställa in bilarna när det är så fuktigt och vill ju inte ha cabben ståendes ute...

Sheriffbesök igen...

För en stund sedan höll jag på och lastade ut diverse kartonger på bron som jag sedan skulle bära ut till soptunnan. Ett moment åt gången, rationell som man är... Jag hade dörren öppen under tiden jag plockade ut kartongerna och när jag gick sista vändan till dörren stod plötsligt två storvuxna män där på trappan. "Hello?", sa jag. "Hello, mam", sa de. I samma veva insåg jag att det var sheriffen som återigen förärat oss med en liten visit, denna gång på kvällstid. De två karlarna såg väldigt allvarliga ut och frågade om allt stod rätt till och om jag höll på att flytta. Nej, jag håller inte på att flytta, svarade jag och tillade att jag bara höll på att bära ut en del skräp eftersom sopbilen kommer imorgon bitti. Sherifferna såg fortfarande allvarliga och skeptiska ut. De frågade hur länge jag bott här och om jag hade någon identifikation att visa dem, mitt svenska körkort dög överraskande som id. Lagens män förklarade för mig att de hade kört förbi och sett en öppen dörr med en massa kartonger utanför, och att de då misstänkte att ett inbrott höll på att begås. Jag antar att det är positivt att de reagerar, men lite full i skratt blir jag allt.

Klar för förskola

För att Ted ska få bli registrerad i förskolan krävdes ett läkarintyg om att han har alla vaccinationer som han ska ha, och ett allmänt utlåtande från en läkare om hans hälsa. Därför var jag och Ted till doktorn idag för en rutinkontroll. Det behövdes 6 vaccinationssprutor för att han ska komma upp till de amerikanska vaccinationskraven för 18-månaders barn. Vilket innebar en fjärde omgång av vaccinerna mot difteri, stelkramp, kikhosta (dessa tre är samlade i ett vaccin kallat DTaP), Hib, pneumokockinfektion, och en första omgång av vaccin mot vattkoppor. Men, doktorn tyckte att det fick räcka med fyra sprutor för den här gången, och så får vi återkomma om ca 6 veckor för de två återstående.

På eftermiddagen gjorde vi ett inskrivningsbesök på den förskola där Ted ska gå. I den "utrustning" Ted behöver ha med sig till förskolan ingår en sovmatta med tillhörande tvättbart överdrag i tyg. Dessa gick att köpa direkt av förskolan, smidigt och bra. Under tiden jag satt och pratat med förskoleföreståndaren blev Ted otålig och ville springa in till de andra barnen. Eller som Ted uttryckte det: "leka, leka, leka", och "baaan". Så, Ted fick gå iväg och leka med några barn på sin blivande avdelning en liten stund. På måndag återvänder vi för första inskolningsdagen.

Teds sovmatta med överdrag, och en bok som han fick vid dagens läkarbesök.

Amerikansk muskelbil!

Idag var det min tur att köpa en bil att pendla till jobbet med. Och när man ändå är i landet där bilar bara är aningen dyrare än en hyfsad barnvagn i Norge så måste man ju passa på. Så det blev en sprillans ny 2012 Ford Mustang Convertible Premium. Motorn är en V8 på 412 hk så det mullrar bra och det känns när man trycker på gaspedalen. Får se om chefen måste köpa en ny bil nu eftersom jag blir den första på kontoret med fler hk än honom :-)

Det blev en cab.

Efter att Mustangen som jag spanat in tidigare var såld stod valet på slutet mellan en begagnad Corvette och denna Mustangen. Valet föll på Mustangen, dels pga ett bra pris eftersom de ville sälja ut 2012:orna innan 2013-modellen kommer, men kanske främst pga att det finns ett baksäte. Tror försäljaren blev lite besviken när jag frågade om man fick plats med en bilbarnstol i baksätet... Så det fick bli en sportig bil i stället för en sportbil, eller rättare sagt: en äkta amerikansk muskelbil!

Köpet planerade jag att avklara på lunchen men eftersom processen tog tre timmar så det blev en ganska lång lunch... Men då fick jag också en genomgång av allt från farthållare till hur man använder den röststyrda navigatorn. Jag har dessutom blivit inbokad på ett återbesök i början av mars då jag ska få en ännu mer detaljerad genomgång och möjlighet att ställa frågor... Maria blev ganska less och åkte hem med Ted efter ca 2 timmar.

Efter jobbet provade vi att lasta in hela familjen i bilen och det gick relativt bra i nedcabbat läge. Lite värre blev det när vi skulle tillbaka och vi hade cabbat upp och det var mörkt ute. Men det gick i alla fall och Ted satt och brummade hela vägen tillbaka så han gillade nog pappas nya bil :-)

Redo för premiärtur med familjen.

Bilbarnstolen fick faktiskt plats.

Målet var en italiensk buffé i Boutte men de hade av någon anledning stängt. Men lite yakiniku till mig och sushi till Maria gick också ned. Imorgon ser jag fram emot att åka till jobbet!

Mardi Gras

Idag är det själva Mardi Gras, fettisdagen, lokal helgdag och höjdpunkten för hela Mardi Gras-firandet. För att se lite av festligheterna tog vi därför en tur ut till Metairie, den stadsdel där alla stora shoppingcenter ligger. Där gick paraderna ett-i-ett på den stora Veterans Memorial Boulevard, som var avstängd för ändamålet. Hela "Veterans" var kantat av människor som vinkade och tjoade till paradvagnarna och tävlade om att fånga så många halsband som möjligt. Vi såg några som hade håvar för att fånga halsband med, och flera var det också som hade med sig stegar med en slags sittplats på toppen. Allt för att trygga en så stor skörd som möjligt. Det var tydligt att många gjorde sig en heldag där ute och hade med sig campingstolar för att vila mellan varven. Flera familjer hade också med sig tält för vilostunder och intagande av medhavd mat. För vår del var det nog med en timmes paradtittande, och vad ska man förresten göra med alla dessa halsband?

Senare gjorde vi vårt bästa för att leva upp till fettisdagen. Det blev dock inga bruna bönor enligt norrländsk tradition, men väl raggmunkar med bacon och semlor till efterrätt.

Alla vill ha något från superhjältarna på Superhjältevagnen.

Jag vill också ha!

Hey, Mister, throw me something!

Denna damen på sin stege hade en tämlig stor halsbandsskörd.

Ted och Maria fångade sig också några juveler, i bakgrunden syns en variant på stege med sittplats.

Här tillagas en riktig HCHF-måltid!



Det är bara fettisdag en gång om året!

Barnparad

Igår var Ted och jag och såg på när det var parad i en av förskolorna här i närheten. Det var en av de andra "Kongsbergfamiljerna" som bor här i Destrehan som frågat om vi ville komma och vara åskådare. Det ville vi gärna! Med i paraden var Teds nyförvärvade kompisar Helene och Märtha. Vi har tänkt att Ted också ska gå i förskolan för att få träffa barn och lära sig engelska. Men, först måste vi få ett läkarintyg på att han är frisk. Läkarbesök är inbokat till nästa vecka.

Nu har paraden nyss börjat. Den begränsades till parkeringen framför förskolan.

Nu är paraden i full gång och halsband kastas ut till höger och vänster.

Ted fick en hel hög med halsband. I bakgrunden ses en av Teds nya kompisar.

Från raggsockar till shorts

Här svänger det snabbt. Igår huttrade vi och kivades om vem som skulle få ha på sig raggsockarna. Idag hängde vi vid poolen i shorts.

Ted gillar sina halsband.

Det är kul att plaska! (poolen håller dock bara ca 10 grader än så länge...)

Brrr!

Ja, vi har uppfattat att det är värsta vargavintern i Sverige. När vi kom hit var det nog ovanligt varmt för nu är det betydligt kallare. Inte vargavinterkallt, nejdå. Men, häromdagen var det bara dryga 10 grader när vi kom ner på nedervåningen. 10 grader inne!  Jag saknar mina varma raggsockar!

Lite väl kylslaget.

Jim var mera taktisk och tog med sina raggsockar.

Mardi Gras-parad

I går var vi och såg på Pontchartrain-paraden, en av alla parader under Mardi Gras-firandet. Det var sannerligen en upplevelse för såväl liten som stor. Vi var ute i god tid och ställde upp oss på en bra plats längs paradgatan. Allt eftersom fylldes det på med folk och snabbt var gatan kantad av förväntasfulla människor. Först av allt kom ett gäng försäljare av sockervadd, diverse souvenirer, och små "kastsmällare". Allt för att sätta lite extra stämning till det som komma skulle.

Sen rullade det igång! I paradföljet ingick en brokig samling av entusiaster av skilda slag: motorcykelburna äldre herrar och damer, ridande poliser, ett otal mer eller mindre välspelande blås- och slagorkestrar oftast i följe med drillande eller dansande tjejer, och x antal traktordragna paradvagnar. På dessa paradvagnar stod maskerade människor och kastade ut pärlhalsband (beads) till oss åskådare. Från vissa vagnar kastades det också ut mjukisdjur och andra små leksaker, godis, trosor (!) och särskilda paradbägare. Vi hade fullt upp med att dokumentera spektaklet, fånga skatterna som kastades emot oss, och hålla för Teds öron för att skydda dem från den stundtals höga ljudnivån från trumpettutandet och trumslagandet. Vi hade dumt nog inte tänkt på att ta med ett par hörselskydd till honom. Noterbart var att där vi stod var det många andra småbarnsfamiljer, men ingen av de föräldrarna/vuxna tycktes bry sig om oljudet...

Efter ca en timme var paraden över och vi hade fångat en ganska så stor skörd av halsband och leksaker. Nöjda vandrade vi tillbaka till bilen.

På hemvägen stannade vi dessutom till på en leksaksaffär och inhandlade en julklapp till Ted från hans mormor och morfar. Det blev en dockvagn och en lektunnel i tyg. Tack snälla mormor och morfar, Ted är mycket nöjd!

Ted och Jim har hittat en bra plats längs paradgatan.

Rester från en tidigare parad hänger kvar i trädet.

Några barn trampar på sina osmällda "kastsmällare".

En liten hoj med en bil på släp.

Sheriffen till häst.

Tut i luren.

Pom-pom och dans.

En traktor...

...dragandes på en vagn.

Hej! Jag vill ha ett halsband!

Maria och Ted tittar fascinerade på paraden.

Ted med sin fångst! (En hel hög med halsband, tre mjukisdjur, en bil, en haj, en mugg och en trosa.)

Vagnen var en given succé! När Ted kör vagn är det med ljudeffekt, "brum-brum".

Alla halsbanden skulle självklart också åka med.

En liten familjebil

Igår åkte vi till CARmax i Baton Rouge och köpte en familjebil. Jag hade varit där kvällen innan och spanat in den. Det blev en 2011 Chrysler Town and Country, med en 3,6 liters V6:a på blygsamma 283 hk, som gått knappt 2500 mil. En del onödigt lull-lull var det på den också. I Sverige heter den Grand Voyager och är dubbelt så dyr.

Maria och Ted poserar framför pärlan.

Pappersarbetet blev inte helt oväntat ganska stort här också och drygt 10 autografer skrev jag nog i alla fall och pratade närmare en halvtimma med försäkringsbolaget, trots att jag redan fått en offert och bara skulle aktivera den. Försäkringen blev för övrigt dyr eftersom jag enligt amerikanska bolag inte har någon historik. Detta trots mina försök att förklara att ett svenskt körkort borde innebära rabatt jämfört med ett amerikansk som man i princip kan köpa på Walmart...

Köpet firades med mackor på intilliggande mackrestaurang. För första gången beställde vi en egen portion till Ted.

Middag på McAlister's Deli i Baton Rouge.

Färden de 10 milen tillbaka till Destrehan gick utan missöden och det känns hittills som ett bra köp. Idag körde jag den till jobbet och på lunchen passade det bra då hela DP System Support-gruppen fick plats till hamburgerhaket. Efter lunchen var det många som såg fram emot färden tillbaka till kontoret i den "flygplansliknande" bilen som med alla fack i tak och golv gör att den skulle passa som "smuggel-bil".

Nu återstår att köpa en liten pendlarbil till mig. Jag har sedan i julas spanat in en 2011 Mustang GT Cabriolet på nätet som såg fin ut och fanns ca 17 mil härifrån. Planen var att åka dit i morgon och titta på den och antagligen köpa den. När jag ringde igår hade de dock precis sålt den. Det var en äldre kvinna som köpt den ny som lämnat tillbaka den. Lät som att det hade varit ett kap. Får se vad som sker nu, det vimlar inte av den modellen. Fel prioritering i bilköpandet!

Idag började de första Mardi Gras-paraderna som pågår drygt en vecka. Får se om vi tar oss in till staden för att få se lite.

En lugn söndag

Idag har vi haft en lugn söndag hemma på 324:an. Lite tvättande och städande, och proviantering. Tidigare i veckan fyllde Jim 35 och på samma dag blev Ted 18 månader, detta firades idag med en liten tårta. Tidigare på dagen premiäråt vi ute på baksidan. Inte mycket att klaga på.

Lunch vid poolen.



Tårta!

63 channels and nothin' on

Igår fick jag ett brev från banken där de sa att de inte godkänt min förklaring till varför jag bor där jag bor. Om jag inte hittar på en acceptabel förklaring innan 16 mars så spärras mina konton. Frågan är vad som är en acceptabel förklaring. Blir ganska sugen på att skriva något sarkastiskt som att jag bor här för att ha möjligheten att uppleva er banks fantastiska service, men då spärrar de väl kontona direkt! Att skriva att man bor här för att man jobbar här är i alla fall inte OK, vilket också tydligt framkommer i både brev och formulär. Banktjänstemannen kunde ju heller inte tipsa vad man ska skriva, bara att ibland blir det godkänt och ibland inte, så det blir inte lätt.

I torsdags ansökte vi om social security numbers. Det gick oväntat smidigt för mig men för Maria var det stopp. Hon var enligt tjänstemannen tvungen att ansöka om arbetstillstånd för att få numret. Våra invändningar om att hon inte är intresserad av att jobba hjälpte inte. Det märkliga är att inga andra fruar till Kongsberganställda har tvingats till detta. Vissa har fått nummer och andra har fått ett papper om att de inte kan få numret vilket fungerar lika bra när man ska ta körkort mm. Om man varken har ett nummer eller ett intyg här kan man dock inte göra någonting och enligt kvinnan på socialkontoret behövde Maria först få avslag om arbetstillstånd för att de skulle kunna skriva ett sådant papper. Nu har hon i alla fall ansökt om det så får vi se hur det går.

Det är konstigt att allt är så godtyckligt i ett land där allt vid första anblick verkar så strikt. En kollega som skulle ta körkort blev först avvisad för att han inte hade översatt sitt norska körkort. Han åkte då till ett annat ställe där man kunde ta körkort och där var det inga problem. Ett annat exempel är överföring av försäkringsbonus som någon lyckats med, men de flesta inte.

Planen om att Maria skulle ta tjänstebilen och att jag skulle köpa en mindre bil att pendla till jobbet med verkar inte gå i lås. På Kongsberg menar de att Maria inte får vara huvudförare på tjänstebilen, vilket de accepterat tidigare. Nästa plan blir då att vi lämnar tillbaka den bilen och köper två egna bilar. Det märkliga var att när jag besökte ett försäkringsbolag för att få en offert så skrev hon den praktiska bilen på mig och den lilla bilen på Maria. När jag påpekade det sa hon att det blir billigare så och har ingen praktisk betydelse eftersom vi får köra båda bilarna. Så så noga verkar det inte vara.

Idag var vi således och tittade på en bil till Maria. Det var nära att det blev köp eller åtminstone ett hemlån av en Chevrolet HHR, men lite strul med försäkring och betalning gjorde att det varken blev det ena eller det andra. Vi funderar också lite på om den är lite för liten så det kanske var lika bra.

Här kollar vi in några Chevor (den närmast kameran tyckte vi var snyggast). Notera även girlangerna i luften.

Ted hade på sig en för ändamålet passande klädsel.

Mycket blev dock inhandlat även idag, däribland en TV. Funderade på om man skulle köpa en riktigt bra TV som man sedan tar med sig hem, eller det billigaste man kunde hitta på Walmart. Ska man ta med den hem bör den ju klara 230 V och 50 Hz. Jag såg ingen Philips som klarade det och bara någon lite mindre Samsung och gav sedan upp letandet. Så vi gick för budgetalternativet hos Walmart även om det inte blev den allra billigaste. Det blev en 47" Vizio (Tydligen USAs populäraste märke) med både färg och ljud. 3D och Wifi har den också. Allt för det överkomliga priset av $800. Förvånad blev jag när jag kommer hem och ser att den klarar både 230 V och 50 Hz! Bilden på filmer från nätet är utmärkt så denna kanske visar sig vara bättre än Philipsen vi har i Norge. Ljudet är dock sämre men där är det nog inte många som slår Philips. 63 analoga kanaler hittades men kvaliteten på signalen var så gott som obrukbar så något TV-tittande på vanlig TV blir det nog inte om ingen kommer och fixar signalen.

Ett skepp kommer lastat...

Fast den här gången var det ett flyg som var lastat med våra saker. Allt ser ut att vara intakt och inget tycks ha kommit bort på vägen. Ted är väldigt glad över alla leksaker. Det blev som en superjulafton och födelsedag på en och samma dag :), och ändå har han inte plockat ur alla leksaker ur lådan än...Tripp-trapp-stolen var också efterlängtad, och återinvigdes med en laddning spaggeti med köttfärssås till middag. Skönt är det också att vi kan klä på oss lite svalare kläder, med dryga 20C och hög luftfuktighet blir det fort svettigt om man går klädd i jeans och långärmat.

Här är alla flyttkartonger med våra saker.
Första lådan som öppnades innehöll...



...Teds bil!

Den andra lådan som öppnades var full av leksaker. Ted var väldigt förvånad och visste inte riktigt vad han skulle ta sig till.

På hemmaplan

Nu har vi varit här i en vecka och saker och ting börjar så sakteliga att falla på plats. Idag fick vi internet inkopplat i huset och imorgon kommer vårt flyttlass från Norge. Jippi! Det är efterlängtat minst sagt. De två sjuklingarna i huset, jag och Ted, börjar tillfriskna. Ingen feber längre, bara två täppta näsor, och en envis hosta. Förkylningen har tagit nästan alla våra krafter, men vi har i alla fall bekantat oss litegrann med vår närmsta omgivning. Inte långt från vårt hus finns en liten lekpark dit vi gått/vagnat i princip varje dag. Det bästa med lekparken är en liten rutschkana som är i perfekt storlek för Ted. Gungorna är också populära, men inte så Ted-vänliga. Men, det går bra att gunga i mammas knä också. I lekparken har vi också så smått börjat bekanta oss med en annan barnfamilj som bor på vår gata.

Ted är som bekant bra på att klättra.

Kaaana!