Baby shower

Igår var jag inbjuden till baby shower, min alldeles egen baby shower! Min granne och vän Cathrine hade ordnat så fint med allt, och alla gäster bidrog med smarriga maträtter. Det blev en väldigt trevlig kväll, och som grädde på moset fick jag en massa fina presenter till familjens efterlängtade nytillskott. Om ca fem veckor är det dags!


Buffé

 

Presenter

Hundratals miniblöjor.

Natchez (MS)

Vi gjorde en liten utflykt till Natchez, Mississippi, i helgen som var. Staden grundades 1716 av franska kolonisatörer, och är en av de äldsta europeiska bosättningarna längs Mississippidalen. Natchez såg sin storhetstid under 1800-talet, då det var hemvist för flera otroligt förmögna "hemmansägare". Dessa rika sörstatare var slavdrivare och ägde stora landarealer med bomulls- och sockerrörsplantager. Med sin strategiska placering vid Mississippifloden, fungerade hamnen i Natchez som den främsta knutpunkten för vidare transport (norrut och söderut) av dessa varor. Plantageägarna använde bland annat sina förmögenheter till att bygga enorma herrgårdar, som idag står kvar som historiska monument av en svunnen tid, och bidrar till stadens popularitet som ett historiskt utflyktsmål.

Vi besökte en av dessa herrgårdar, Longwood, och fick höra historien om dess alldeles speciella öde. Huset som började byggas 1860 åt bomullsplantageägaren Haller Nutt och hans fru Julia, är den största åttakantiga byggnaden i USA. I april 1861, efter att amerikanska inbördeskriget brutit ut, flydde Nutts hantverkare (som ursprungligen var från Philadelphia) norrut. Kvar stod ett långt ifrån färdigt Longwood. Herr Nutt färdigställde bottenplanet med hjälp av lokala hantverkare, och familjen Nutt kunde flytta in i de nio rummen, som tillfälligt möblerades med möbler från Julia Nutts föräldrahem. De resterande fyra våningarna, och tjugotre rummen, blev aldrig färdigställda då Haller Nutt dog av lunginflammation 1864. hans fru Julia och deras åtta barn fortsatte att bo i huset fram till hennes död 1897. Huset färdigställdes aldrig, och fungerar idag som ett museum.

På promenad i Natchez.

Mississippifloden i bakgrunden.

Longwood

Planritning för första våningen.

Vy uppåt i den öppna rotundan i husets mitt.

 

Kvarlämnade pryttlar från det tvärt avslutade bygget.

Vår nojiga bank

Vi har skrivit flera inlägg tidigare om vår bank J.P Morgan Chase. Nu är det dags igen. Förutom att de är väldigt omständiga så är de tydligen oerhört rädda för bedrägerier. De har ett flertal gånger kontaktat mig och undrat om det är jag som har gjort vissa kortköp. En gång spärrade de kortet och skickade ett nytt eftersom de misstänkte att någon eventuellt hade kommit över uppgifterna. Vid ett tillfälle var det faktiskt ett äkta alarm. Någon hade köpt en telefon på kortet i Portugal. De flesta kollegorna på jobbet verkar också ha råkat ut för kortbedrägerier, så det kanske bara är vanligare i USA?

Igår var det i alla fall dags igen. Jag hade på torsdagen lagt upp en banköverföring. Hittills har jag bara fört över pengar till Sverige, men när svenska kronan är starkare mot den norska än den varit på nio år kändes det mer lockande att flytta pengar till Norge. På fredagen skulle jag logga in och kolla om pengarna gått iväg, men döm om min förvåning när jag möts av meddelandet att åtkomsten till banken har blivit spärrad eftersom man sett misstänkt aktivitet på kontot. Jag ombads ringa banken för att låsa upp den.

Att ringa visade sig inte vara tillräckligt. Trots att jag fick uppge PIN och alla möjliga uppgifter var det inte tillräckligt. Jag ombads ta med mig två legitimationer och besöka ett kontor. Vad saken gällde kunde hon av sekretesskäl inte uppge. På kontoret bekräftades det efter en del efterforskning att det var överföringen jag lagt upp som var misstänkt och som gjort att de spärrat mitt konto och betalningen. Att kontakta mig för att informera om detta var tydligen inte så viktigt. Efter några långa telefonsamtal och mycket väntan lyckades bankkvinnan i alla fall låsa upp kontot och få iväg betalningen. Totalt tog det hela drygt en timme av mitt liv. Givetvis hade de ändå mage att ta 40 dollar i avgift för överföringen.

Om man vetat att gräset var grönare på andra sidan hade man förstås redan bytt bank. Men med tanke på att Chase rankats som den amerikanska banken med störst kundtillfredsställelse 2012, kan man ju bara fantisera om hur det fungerar på andra amerikanska banker. Vi får i alla fall lära oss att uppskatta svenska och norska banker!

En äkta amerikansk bank.

Till stan

Igår spenderade jag och Ted mestadelen av dagen inne i New Orleans. Vi började med ett besök hos min barnmorska. Under tiden vi väntade på att få komma in till henne, lekte vi i väntrummet. Inne hos barnmorskan fick Ted hjälpa till med att hålla och starta den lilla manicken som gör att man kan höra bebisens hjärtljud.

Efter lunch åkte vi vidare och hälsade på våra vänner på norska sjömanskyrkan. Teds kompis har nyss blivit storebror, och detta var första gången vi fick se den lille. Bebisen sov mest hela tiden, men Ted och Elmer lekte bra tillsammans både inne och ute.

Pärlan

Ted provade att lägga pärlplattor för första gången idag. Det blev en hit! I ca två timmar satt han och pysslade koncentrerat med detta. Efter att den första var färdig, frågade jag om jag skulle ta den och stryka fast pärlorna. Men, han svarade att han ville göra mera. Sedan plockade han bort alla pärlorna han lagt, och började om på nytt.

Kulan!

7 månader idag.

Huset

3 år!

Igår fyllde Ted 3 år! Vi tjuvstartade med kalas, presenter, och tårta, när vi var hemma på Sverigebesök. Men, den riktiga dagen måste givetvis firas den med. Det gjordes med paket och sång på morgonen, en tur till zoo och vattenlekparken "cool zoo" på dagen, och tårta efter middagen.



På ny adress

Huset som vi bott i på Nottaway Drive har sålts, och fått nya ägare, ägare som gärna vill bo i huset själva. Därför var vi så illa tvungna att hitta ett nytt boende. Familjen Land som vi umgåtts med har flyttat tillbaka till Norge, men Kongsberg betalade fortfarande hyra på huset, och husägaren var villig att fortsätta uthyrningen med oss som hyresgäster. Vårt nya boendet blev därför huset på 76 Belle Helene Drive, familjen Lands gamla boende.

Helgen som var ägnades mestadels till att flytta, städa, packa ned, och packa upp. I måndags fick vi hjälp med att flytta våra möbler. Vi har fortfarande en del att packa upp, lite ommöblering att klura ut, och några skåp att städa. Men, det värsta är nog gjort.



Jim och Ted premiärbadar och ser på TV samtidigt.

Kvällsdopp i nya poolen.