Dole Plantation

Efter besöket till Pearl Harbor reste vi norrut, och på vägen runt ön längs norra och nordöstra kusten, stannade vi till vid ananasplantaget Dole Plantation. Här gick vi en stund i det som 2008 utsågs till världens största labyrint, åt lunch, och smakade på den populära ananasglassen.

Pearl Harbor

Efter inlastning av allt bagage i vår hyrbil, och utchecking från hotellet, begav vi oss på hemresdagens morgon till Pearl Harbor. Hamnen, tillika huvudsäte för den amerikanska stillahavsflottan, blev för evigt del av världshistorien när den attackerades av japanska luftstyrkor den 7 december 1941. Ett anfall som i sin tur ledde till USAs inträde i andra världskriget. Idag är Pearl Harbor fortfarande en betydelsefull bas för amerikanska marinkåren, platsen för flera minnesmärken över attacken, och utställningar om den historiska dagen. Direkt över det sjunkna krigsskeppet USS Arizona har det upprättats ett minnesmärke. Intill detta minnesmärke ligger krigsskeppet USS Missouri förtöjt, och vakar över USS Arizona, så att de som ligger begravda inuti skeppets skrov ska få frid. USS Missouri spelar också en viktig roll i andra världskrigets historia, då skeppets däck utgjorde platsen för Japans signerande av sin kapitulering, den 2 september 1945, det datum som markerar slutet för andra världskriget.

Pearl Harbor är givetvis ett mycket populärt turistmål, och väntetiden för att ta sig ut till minnesmärket var i längsta laget för vår del. Vi nöjde oss därför med att skåda det från avstånd.

USS Missouri (till vänster) och minnesmärket över USS Arizona (till höger).

Minnesstenar över alla förlista amerikanska skepp under WWII.

Diamond Head

En dag tog vi bussen till det, för Waikiki och Honolulu, välkända landmärket "Diamond Head". Själva vulkantoppen besteg vi till fots, en svettig, men tämligen enkel vandring. Fast vi gjorde det förstås bärandes på varsitt barn, Jack i babybjörnen på min mage, och Ted i bärmesen på Jims rygg. Närheten till Honolulu gör Diamond Head till ett populärt turistmål, och vi var långt ifrån ensamma på vår färd. Formationen namngavs av engelska sjömän som trodde att de klara bitarna av kalkspat som de såg i berget, var diamanter.

Honolulu, Oʻahu

Sista Hawaii-veckan bodde vi i Honolulu, på ön Oʻahu. Vi bodde mitt i Honolulu, i en lägenhet på 28:e våningen i Hiltons Grand Waikikian. Eftersom vi bodde alldeles vid Waikiki Beach, och hade tillgång till flera pooler med diverse rutshkanor, så blev det också en hel del av den varan. Ted är som bekant väldigt bekväm i vattnet, men av någon anledning har han på den här resan inte varit särskilt förtjust i att bada i havet. Det stora poolområdet vid hotellet var därför mycket uppskattat av vår lilla fisk. När vi planerade vår Hawaii-semester hade vi tänkt oss att vår sista vecka skulle vara lite lugnare på utflyktsfronten, än de två första. Så blev det också, även om vi klämde in några utflyktsdagar också; till sydöstra delen av ön, upp på Diamond Head, till historiska Pearl Harbor, och de norra trakterna av ön, men det skriver jag om i kommande inlägg. Tydligen så tog vi inga bilder på vårt boende, men några på utsikten, den var ganska så bra så där tjugoåtta våningar upp.

Mitt i stan.

Utsikt mot havet.

Bad med utsikt.

En liten del av poolområdet.

Honolulu

Waikiki Beach

Anrika Royal Hawaiian Hotel öppnade 1927.

Staty över Duke Kahanamoku. Surfarkung och trefaldig OS-guldmedaljör i simning.

En och annan glass slank ned.

Vi tjuvkollade på Luau-show från vår balkong.

Ananas i en blomsterrabatt.

Hotellets fredagsfyrverkeri.

Strandliv kring Poipu

Vi har varvat turerna till norrsidan, med strandliv och lite poolhäng här där vi bor. Jim har gjort en liten film, som kan ses här, från sina snorklingsturer, där han simmar med sköldpaddor, och jagar fiskar. Vid Poipu Beach Park, som ligger på lämpligt promenadavstånd från vårt hus, finns det både en lekpark, och en "babystrand". Ted älskar verkligen att leka i lekparken, idag lekte han bland annat tillsammans med amerikanska, finska, och brasilianska (?) barn. Jack gillar att plaska i strandkanten, och att äta sand förstås. I morse gick vi en liten promenad, och på eftermiddagen gjorde vi stranden.

"Baby Beach" vid Poipu Beach Park.

Bergsbygge på Brennecke´s Beach.

Den populära lekparken.

På promenad till Shipwreck Beach.

Norra Kauaʻi

Vi har gjort två utflykter till den norra delen av ön, ett strandhugg på Tunnels Beach, och en vandringstur längs leden Kalalau Trail. På Tunnels Beach siktade vi för första gången på resan havssköldpaddor. Riktigt stora sådana. Det blev inte så mycket bada av eftersom det var lite för vågigt, men Jim var ute och snorklade lite, och simmade med sköldpaddorna. Det finaste med stranden var närheten till bergen, som gav en vacker bakgrund.

Kustleden Kalalau Trail är totalt 11 miles lång, det vill säga ca 18 km, enkel väg. Vi gick totalt ca tre km, mestadels uppför till vändpunkten, vilket kändes helt lagom för oss alla. Jim bar Ted i bärmesen på ryggen, och jag bar Jack i bärselen på magen. Varmt och svettigt, men otroligt vackra vyer.

Promenad på Tunnels Beach.

Skaplig utsikt vid 1/2 mile.

Svalka vid en liten bäck.

Ke'e Beach

Jack somnade på färden.