Baddag

Idag hade vi dryga trettio grader i skuggan, och poolen nådde upp till tjugoåtta fram på eftermiddagen. Det var utmärkta förhållanden för bad. Så det var mest vad vi gjorde idag, plus såg Sverige vinna över Finland i hockeyn, och Danmark bli årets schlagerchampions. (Det sista följde vi inte så noga, poolen lockade mer.)

Norsk afton

Igår på 17 maj åkte Jim och jag på en tillställning arrangerad av Hurtigruten och tv-kanalen WYES, på norska sjömanskyrkan. Arrangemanget var till ära för Norges nationaldag, och det bjöds på norska specialiteter i form av mat och dryck, samt en liten smakprovvisning av dokumentären om Hurtigruten, "A Norway passage: The most beautiful voyage". För underhållningen stod Theresa Andersson.

Ted var hemma i Destrehan med barnvakten Hanna.

Finns det någon norskare mat än mackor? I det lilla glaset, Linie Aquavit.



Theresa var lysande med sin enmansorkester.

Kvällen var varm och tillät en hemfärd i nedcabbad stil.

Snöbollar i värmen?!

I New Orleans är det populärt att svalka sig med en snowball/snoball i värmen. Det är finkrossad is (shaved ice) sötad med en socker-/siraplösning, som kan fås i alla tänkbara smaker. Jag och Ted hade premiär för i år, när vi stannade till på Snoball-kiosken här i Destrehan igår, som ligger längs vår promandväg från förskolan. Det blev en lime/citron till Ted, och en sura körsbär till mig.

I helgen var Ted inne i vår garderob och rotade, han kom ut iklädd mössa och vantar, och undrade om vi inte kunde gå till snön. Kanske var det dessa snöbollar han syftade på då?

 

Fisketur

Under tiden damerna i måndags gjorde New Orleans åkte herrarna minus Ted ut på en fisketur. Målet var vattnen runt Lafitte söder om New Orleans. Vi hade fått information om att det där skulle vara väldigt bra fiske och på jobbet hade folk anmält sig frivilligt att ta emot fisk ifall det inte skulle rymmas med den i frysen. Vi hade därför införskaffat två rejäla kylbagar och hoppades att all fisk skulle få plats i dem. Efter att en av oss tagit sovmorgon kom vi iväg en stund efter planerad avfärd 05:15, men var ändå framme i Lafitte ca 06:30 och var i båten några minuter senare.



Fiskebåten

De här dagarna var det rekordkallt i New Orleans och när vi drog iväg med den 200 hk stora motorn blev man fort väldigt nedkyld. Det visade sig att det var ett stort område som vi skulle fiska i och det tog nog närmare en halvtimme innan vi nått första fiskeplatsen. Vid det laget var alla lite lagom nedfrusna. Fisket började lovande när Erik på första kastet fick upp en skaplig redfish (osäker på vad den heter på svenska, se bild nedan) och även Tommy hade ett napp. Vi trodde inte att vi skulle få plats med all fisk vi skulle få.



Nöjd Erik!

Efter det blev det ganska stilla. Lagom till att man tinat upp åkte vi till en ny plats, där det också var dött. Efter att vi flyttat en liten bit fick Erik en ny fisk. Den här gången en catfish (någon slags mal tror jag). Vi drog vidare från plats till plats utan vidare fiskelycka förutom att kaptenen drog upp ett par fiskar.

Till slut gav vi upp redfish-fisket och siktade in oss på öring i stället. Nytt bete, ny fisketeknik och nya platser. Det fisket var mer lyckat och till slut hade alla i sällskapet lyckats få upp minst en fisk tillräckligt stor för att behålla. En kort period nappade det hela tiden och då var det riktigt kul.

Grabbarna fiskar öring!

Vår kapten försökte verkligen och kommunicerade med andra fiskare för att veta om det nappade bättre någon annastans. Vi var också ute ett par timmar längre än planerat. Men den här dagen nappade det inte bra för någon. Tydligen beror det på kallfronten som hade dragit in. Totalt blev det nog drygt 10 fiskar och efter att vår kapten rensat och filéat dem fick alla plats i en liten fryspåse. Så det var inte direkt några problem att få plats med firrarna i en kylbag, men det räckte och blev över till en middag i alla fall. Och eftersom det inte varit ett moln på himlen under dagen hade alla som bonus fått en rejäl solbränna.
 

The court of two sisters

Efter vårt historiska stopp på kyrkogården, åkte vi in till French Quarter för ett kulinariskt besök på den anrika restaurangen "The court of two sisters", på Bourbon Street. Många här är i New Orleans har tipsat mig om att det är ett måste att besöka denna restaurangen, dels för atmosfären, men främst för den utmärkta maten. Vi hade siktet inställt på buffén som bjöd på allehanda rätter med stark anknytning till New Orleans och Louisiana. Vi blev inte besvikna! Möjligen åt vi lite väl mycket, men det var svårt att lägga band på sig.

St. Louis Cemetery No. 1

I måndags var jag och de två damerna i vårt Sverigebesök på en utflykt in till stan, medan grabbarna roade sig på annat håll med fisketur i träsket. Vi tog oss en liten rundvandring på New Orleans äldsta existerande kyrkogård, St. Louis Cemetery No. 1, som öppnades 1789. New Orleans är en av få städer i världen där man kan åka på arrangerade kyrkogårdsrundturer. Vi hade dock ingen guide, utan strosade runt lite på måfå.

Helena och Yvonne vid den ena av de två (!?) möjliga gravstenarna för voodoo-prästinnan Marie Laveau.

Och här är den andra.

35

Igår var det min födelsedag och det uppmärksammades bland annat med lång- och kortväga hälsningar via skype, facebook, och givetvis IRL. Två vackra blombuketter förärades jag med. Tårta blev det också i form av tårtbuffé på norska sjömanskyrkan i samband med avskedsfesten för prästfamiljen som snart ska flytta. En strålande dag med andra ord! Tack för alla glada hejarop på min dag!

Ted fick leka med sina kompisar i kyrkans lekpark

Svensk musikafton

Vi är mitt uppe i Jazz Fest-veckorna, men som alltid i New Orleans så finns det även många andra musikarrangemang att besöka. I tisdags gick det att njuta av en musikafton med starka svenska vibbar, på norska sjömanskyrkan. Uppträdde gjorde klarinettisten Örjan "Orange" Kjellin och hans band, svensk men boende i New Orleans sedan 1966, svenska trombonisten och trumpetspelaren Gunhild Carling, och sångerskan och multiartisten Theresa Andersson, svensk men boende i New Orleans sedan början på 90-talet.

Gunhild hade aldrig spelat med de andra, och Theresa har kanske inte direkt jazz som sin huvudarena. Men, de fann varandra som om de aldrig gjort annat än spelat ihop. Och oj vad det svängde! Jag var otroligt imponerad över hur bra de funkade ihop och vilken fantastisk improvisationsförmåga de besitter. När Gunhild plötsligt drog fram en blockflöjt blev jag fundersam, men aldrig hade jag anat att man kunde spela så på en blockflöjt som hon gjorde. Och i framförandet av "Summertime", blev Theresas ljuva stämma tillsammans med tonerna från blockflöjten en magisk kombination.

Gunhild Carling och Örjan Kjellin med band jazzar loss.

Här har Theresa Andersson gjort dem sällskap på scenen.

SWEA (jag och Cecilia) hade bakat tårtor till kaffet i pausen.

Gunhild kränger skivor i pausen.

Gunhild hann även med att svida om i pausen.

Jazz Fest 2013

I fredags besökte vi New Orleans Jazz & Heritage Festival, Jazz Fest, tillsammans med våra svenska gäster. Vi hade främst siktat in oss på att se Anders Osborne och John Mayer uppträda. Till skillnad mot för ifjol hade vi i år med oss campingstolar som vi placerade på en bra plats framför den stora scenen. Stolarna utgjorde sedan vårt basläger, och vi kunde gå runt på festivalområdet för att titta på allehanda uppträdanden på de många olika scenerna, och ta oss en matbit från den uppsjö av matkiosker med varierande maträtter på menyn.

Acura, stora scenen.

Gänget.

Gentilly stage.

Anders Osborne

Festivalcool.

Kvällens huvudattraktion.

John Mayer.

Årets festivalaffisch.