Hungrig?

Jim sa att han var hungrig som en varg. Jag tog honom på orden...

Dolt budskap?

Någon som kan spå i pannkakor?

Dagis

I måndags bytte Ted avdelning på dagis och anslöt sig till gruppen med barn som är jämnåriga med honom och lite äldre. Fram till i måndags har han gått i småbarnsgruppen, och varit den äldste där. Men, förra veckan fick vi besked om att det fanns en plats ledig i nästa grupp och att Ted fick lov att flytta upp om vi ville det. I den nya gruppen är det fler barn som pratar och dagarna är lite mer organiserade med diverse aktiviteter, och rummet som de är i är indelat i olika så kallade "learning centers". I gruppen är det totalt sju barn, sex pojkar och en flicka.

Nya fröken heter Michelle och hon berättade i måndags att Ted förstod vad han skulle göra när de hade en övning där hon bad barnen ta en sak med en viss form och en viss färg och lägga den på en plats. Idag berättade hon att han hängde med bra när de gjorde rörelser där barnen skulle röra vid olika kroppsdelar till en ramsa (typ "huvud, axlar, knä, och tå"). Det är tydligt att han förstår en hel del engelska, och enligt Michelle så pratar han en del också. Här hemma kommer det något ord på engelska nu och då, men än så länge är det svenska som dominerar. Undrar hur länge det kommer vara så?

Teds dagis.

Schema för Teds grupp.

French Quarter Festival

Idag har vi besökt södra USAs största gratisfestival, French Quarter Festival i New Orleans. Under festivalen, som pågår i dagarna fyra, hålls över 200 olika musikframträdanden på 22 scener och det är endast lokala musiker som uppträder. Idag var avslutningsdag för festivalen och jag trodde därför att det kanske inte skulle vara så mycket folk, jag hade fel...

Vi gick först ned till de stora scenerna vid Mississippifloden. Där var det smockfullt med folk. Som tur var så är festivalen utspridd över ett stort område och vi kunde styra kosan bort från de värsta folksamlingarna. I stället för att strängas framför en scen, strosade vi runt i French Quarter och stannade till där vi kände för det. Stämningen var verkligen på topp och New Orleans visade sig från sin bästa sida.

I helgen har vi också varit i Lafreniere park, grillat, badat i poolen, och jag var på ett "jewelery party" igår.

Folkfest.

Ted kollar in folksamlingen.

Gatorna var avstängda för trafik och istället fulla av folk.

Konst till salu.

Arkitekturen i de gamla delarna i New Orleans är unik för att vara i USA.

Här kör poliserna Segway.

Livemusik och folk som dansar i gatan.

Ted besökte beryktade Bourbon street för första gången.

Ett svettigt men duktigt spontandansande par.

Pimp my ride

Skönhet från en dikeskant

Körkort utan större problem

I måndags kom äntligen mitt social security number, och därmed hade jag allt som behövdes för att kunna ta körkort. Jim tog som bekant sitt för knappt två månader sedan, och av hans upplevelse kring det hade jag förstått att det kanske inte var så mycket att oroa sig för. Dessutom visste jag vilka fel jag absolut skulle undgå...

Först såg det ut som om mina planer skulle gå i stöpet totalt. Det satt en handskriven lapp på dörren till testlokalen som informerade om att kameran var trasig och att inga körkort kunde skrivas ut. Suck! Jag gick i alla fall in och tog en kölapp. Kanske kunde jag göra testerna och komma tillbaka senare för fotografering? Det visade sig snart att det var en dam på plats som jobbade på att få ordning på fotoapparaten och vips, så var den hel igen! Det var dubbel tur för mig eftersom jag plötsligt bara hade en före mig i kön då många inte brytt sig om att vänta på reperationen.

Eftersom jag visste att de skulle fråga efter längd och vikt hade jag memorerat det i de lokala enheterna. Men, lite kul hade det varit att fått den uppskattad av de två körkortsdamerna. Vilket var fallet för Jim när han var där. Någon synundersökning kom aldrig på tal, jag tror helt enkelt att de glömde bort det i all sin iver över att fotoapparaten var hel igen. De glömde också bort att fråga mig om jag ville vara organdonator, vilket jag vill, och därmed få ett hjärta som symbol för detta på mitt körkort.

Teoriprovet gick bra, ett par fel hade jag dock. Jag hade liksom Jim läst igenom teoriboken och tagit ett test på nätet, och var ganska så väl förberedd.

Efter teoritestet fick jag vänta cirka en kvart på nästa moment, uppkörningsdelen. Det blev en kort tur med körning längs en väg och en runda runt ett kvarter. Det var här jag passade mig noga för att göra samma misstag som Jim hade gjort. Det vill säga, man måste stanna innan stoppskylten. Men, eftersom teoriboken och vad kontrollanten sagt till Jim inte stämde överrens hade vi gjort upp om att jag skulle fråga kontrollanten om hur det var med detta efter att min uppkörning var över. Men, jag glömde faktiskt bort det i all iver över att jag nu var färdig.

Allt som allt tog det cirka en och en halv timme. Priset var 24,50 USD. Märkligt är att giltighetstiden för mitt körkort är betydligt kortare än det på Jims körkort. Mitt satte de samma utgångstid som för visumet, medan Jims gäller till och med hans födelsedag 2016.

Mitt körkort!

Grand Isle

Idag var Ted lite piggare än igår, så vi beslutade oss för att åka på en liten utflykt. Vi styrde kosan mot Grand Isle som är en barriärö i Mexikanska golfen, cirka en och en halv timmes bilfärd hemifrån oss. Ön har dryga tusen invånare, men under sommaren stiger populationen avsevärt med alla säsongsboende och turister. Grand Isle är känd för sina fina och artrika fiskevatten, men också för den milslånga sandstranden som sträcker sig längs öns sydöstra sida. Ön blev 2011 listad som nummer 4 på yahoo travels lista över "Top 5 island getaways in the States" och stranden blev 2010 listad som en av "America's Top 10 winter beach retreats" av samma sajt. Strandutbudet i Louisiana är ytterst begränsat och stranden är den enda statligt drivna stranden i Louisiana.

Under årens lopp har Grand Isle drabbats otaliga gånger av orkaner, senast av Katrina i augusti 2005, och av Gustav i september 2008. Ön drabbades också av oljeläckaget från den Transocean-ägda oljeriggen Deepwater Horizon som exploderade och sjönk i Mexikanska golfen i april 2010.

Hur var då stranden? Helt OK, men inte mer än så. Vattnet var ganska grumligt och ska man ha riktigt fina stränder ska man nog bege sig österut mot Alabama och Florida. Ett plus dock för att det inte kändes så exploaterat och att det inte var det minsta trångt på stranden.

Välkommen till Grand Isle!

Översvämningsrisken är tydlig.

Lunch på stranden.

Strandmys!

En medlem i den lokala fiskeflottan.

Vy från utsiktstornet i Grand Isle State Park.

Vi gick en liten tur.

Längs vägen såg vi flera broar av denna upphissningsbara typen.

En ensam fiskebåt.

Några kossor susade vi förbi.

Det finns tydligen någon slags virkesverksamhet i dessa trakter också.

Slagen hjälte

Förkylning och äggjakt var visst ingen vidare kombination, för på lördagen var Ted en slagen liten hjälte som mest av allt bara ville sova bort febern och det onda i halsen.

Mestadelen av natten sov Ted i vår säng. Han tog sovmorgon till ca kl 13...

Senare på eftermiddagen blev han återigen så trött, så trött.

Ja, till och med så trött att han sov ståendes.

Påskäggjakt

Jag och Ted inledde gårdagen med en tur till den närliggande lekparken. Ted hade åter blivit förkyld, men formen var det inget större fel på. Tillbaka på 324:an hann vi knappt komma innanför dörren förrän vi hörde postbilen utanför, något oväntat med tanke på att det var långfredag och helgdag. Med posten kom en fin påskpresent till Ted från mormor och morfar bestående av en Billy-bok och en tröja. Tack snälla ni! Efter att vi hade hämtat posten blev det videoskypesamtal med de påskfirande Björckarna hemma i Söråker. Kul att se er!

Egentligen är det väl på påskafton som påskäggen brukar delas ut, och långfredagen ska vara en tråkig dag då man bara väntar på att det ska bli påskafton. Eller? Men, i år struntade vi i den traditionen och ägnade oss åt grillning med efterföljande påskäggjakt hemma hos våra vänner familjen L. Påskharen hade gömt en massa lustiga ägg med varierande fyllning i trädgården och det blev en spännande jakt!

Titta där!

Här gömmer det sig något.

Märtha var den mest ivriga äggjägaren.

Helene ställer upp sin fångst.

"Bubbles!", utbrast Ted.



Ted samlade sin fångst uppe i träkojan.

Arbetstillstånd

I går damp det oväntat ned ett arbetstillståndskort i brevlådan. Som vi tidigare skrivit om så fick inte jag lov att ansöka om social security number, utan jag var tvungen att först ansöka om arbetstillstånd. Den ansökan fylldes ut och skickades in elektroniskt i början på februari, och för en månad sedan fick jag en inkallelse till invandringsmyndigheten för lämnande av fingeravtryck. I samband med visumansökan och vid inträde till det förlovade landet är alla tvingade att lämna fingeravtryck, så egentligen borde mina finnas lagrade någonstans i den amerikanska statens gömmor. Men, men, här är det bara att rätta in sig i leden och i tisdags var det dags för mig att besöka ett medborgarskaps- och invandringskontor för att göra detta.

Väl på plats på kontoret visade det sig att jag inte var ensam om min tid kl 12.00. Totalt var där ett tjugotal personer med samma ärende som jag. Vi fick köa för att registrera oss och visa fram våra händer. Alla fick var sitt formulär som skulle fyllas i och lämnas tillbaka till damen i luckan innan vi fick sätta oss ned och vänta på att bli uppropade. Formuläret var tämligen enkelt, men jag hade inte tänkt på att de ville ha information om vikt och längd i pounds och feet. Men, jag trollade fram det med hjälp av en konverteringsapp i mobilen. Puh!

Jag var en av de första som blev uppropade och efter att jag lämnat avtryck av mitt högra pekfinger, frågade jag om de visste något om vad som skulle hända härnäst. Jag fick ett nekande svar, och en förklaring om att varje fall var unikt. Ok, det är väl bara att vänta och se, tänkte jag. Kanske blir det intervju vid nästa besök. Därför var det mycket överraskande att kortet kom med posten bara fyra dagar senare.

Nu återstår att se om detta duger som id för körkortstagning, eller om jag måste göra en nytt försök med att ansöka om social security number.

Någon som har behov av en jägmästare? (Har jag verkligen så mörkt hår?)

Lafreniere Park

Mrs Barbara på Teds förskola hade tipsat om att ta en tur ut till Lafreniere Park för att mata änder. Lafreniere Park ligger i stadsdelen Metairie ("shoppingstadsdelen") och är en av de större parkerna i New Orleans. Idag kändes som en bra dag för att kasta bullar i en sjö, så jag och Ted gjorde en utflykt till parken i eftermiddags för att se om där fanns några hungriga fåglar. Jim kunde inte följa med eftersom han hade ryckt ut på båtjobb under lördagsmorgonen.

Det var överraskande få bilar på parkeringsplatsen till parken. Jag trodde det skulle vara betydligt fler som ville spendera sin lördagseftermiddag med att koppla av i denna gröna oas. Men, inte gjorde det oss något. Vi satte genast fart mot närmsta andsamling för att dela med oss av våra bullar. Ted ville dock inte kasta iväg sina bullbitar, utan käkade upp dem själv. Glupskast var dock ett gäng måsar som fångade nästan alla brödbitar som vi kastade i riktning mot änderna. Fick någon stackars and tag i en liten bit så var en mås genast där och gjorde allt den kunde för att roffa åt sig den också.

Efter utfört uppdrag; andmatning måsmatning, gick vi vidare på vår promenad genom parken. Vi fick se ett par svarta svanar, allehanda olika sorters sjöfåglar, en tupp, flera ekorrar, en sköldpadda, och ett gäng karusellhästar.

Vårt utflyktsmål, änderna i Lafreniere Park.

Mamma, varför ska jag kasta denna i sjön?

En sköldpadda tittar upp.

Svart svan.

Promenadpaus på en parkbänk.

Ekorre, ekorre, vifta på din svans...

Karusellen.