Snö och blod

Jag och Ted kom i tisdags, och har hunnit acklimatisera oss till kyla och tidsomställning. Igår anlände Jim till vinterlandet, och kunde konstatera att kontrasten är stor mellan Destrehan och Söråker. Snön ligger djup och temperaturen ligger långt under de grader som vi vant oss vid. Men, oj så vackert det är med all snö, och oj vad skoj det är!

I veckan som gick har vi åkt spark och bob. Lekt med kusinerna. Besökt akuten. Ja, det är sant. I torsdags råkade Ted ut för en olycka då han ramlade i yttertrappen och slog upp ett djupt sår i pannan. Den närliggande vårdcentralen skickade oss vidare till akuten i Sundsvall. Där fick Ted lustgas före bedövningssprutan sattes, och under tiden som doktorn sydde ihop såret med fyra stygn. Det gick som en dans. Sjukhusteamet var fantastiskt proffsiga, och Ted var lugnet själv. Olyckan var givetvis otroligt onödig, men allt slutade lyckligtvis bra.

Idag är det julafton och vi har hunnit med en tur till Söråkers största pulkabacke. Nu är det lunchvila för far och son Boström, ikväll kommer kanske tomten?

Påväg till pulkabacken.

Snön fortsätter att falla. Ted hjälper till att skotta.

Ted och morfar tar in granen.

Ted klär granen.

Lek med storkusinen.

Lek hos lillkusinen.

Halsbandstillverkning.

New Orleans från ovan

Jag har tidigare åkt helikopter ett par gånger, men själv har jag aldrig flugit. Idag var det dags! Jag hade således tagit ledigt från jobbet och begav mig till New Orleans Leakefront Airport där jag träffade flyginstuktören Burt.

Det skulle egentligen vara en timmas teori och en timmas flygning, men jag tror han kortade ned det hela när han hörde att jag flugit flygplan tidigare. Det blev en kort genomgång av hur den fungerade, sedan fick jag ta plats på pilotsidan i den tvåsitsiga kärran och vi flög iväg.

Att flyga helikopter var en häftig upplevelse. Det finns tydligen, till skillnad mot flygplan, inga restriktioner på hur lågt man får flyga. Att susa fram i 75 mph några meter över träskmarkerna fick det att pirra lite i magen. Vädret tillät idag att flyga utan dörrar vilket nog förhöjde känslan ytterligare en aning. Jag fick öva på starter och att sväva stillastående en meter över marken. Det sistnämnda var inte så enkelt då man lätt överkompenserade med spaken.

Till slut blev det en tur över centrala New Orleans, landning vid Superdome och så vidare runt staden. Jag skulle inte alls ha något emot att ha helikopterlicens och en egen sådan här liten leksak. Men jag får nog jobba några år till innan det kan bli aktuellt...

Helikoptern, som vägde under 400 kg.

Vy mot centrala New Orleans från Audubon Park

På väg mot Lake Pontchartrain

 

Shortsväder

En liten utflykt till vår favoritlekpark i Destrehan, var det bästa vi fick ut av den här dagen. 23 C i skuggan den 16 december, och det kändes lagom med shorts och sandaler. Ted fick leka en sista gång för i år med sina kompisar, och vi fick chansen att leka tennisspelare. Imorgon reser jag och Ted till Sverige. Jim ansluter i slutet av veckan.

 

Och vinnaren är...

Nu har vi hållt er på halster länge nog. I vårt tidigare inlägg om juldekorationer i vårt kvarter, utlovade vi bilder på det värsta vi sett i den vägen än så länge. Igår kväll tog vi därför en tur till "storgatan" här i Destrehan. Under den korta tid vi stod och betraktade huset och tog bilder, stannade inte mindre än sex olika förbipasserande bilar för att ta sig en ordentlig titt. Bilderna kan tyvärr inte riktigt göra verkligheten rättvisa, då skapelsen både kommer med blinkande ljus, rörelse och musik.

Vinnaren!

Andraplatsen kammar detta hus hem. Samma hus var väldigt väldekorerat under Halloween.

Besök av tomten

Igår hade Teds dagis besök av jultomten. Det var tydligen inte alla barn som var förtjusta i honom, men Ted ställde upp på bild. När jultomten skulle gå hade fröknarna frågat vad han önskade sig, svaret var något otippat "hair like Ted".

Ted och jultomten.



High five.

End of year party

Igår var jag och Jim på Kongsbergs julfest, eller "end of year party 2012" som det egentligen kallades. Det var en skojig kväll som bjöd på några oväntade inslag som fotoautomat, drinksprutande isskulptur, karaoke, och synkroniserad gruppdans. Under tiden vi roade oss var Ted hemma i Lands hus tillsammans med systrarna Land och två barnvakter. En väldigt lyckad lösning.



Man har inte roligare än man gör sig.

Den populära fotoautomaten syns mitt i bilden.

Jim serveras en drink genom en isskulptur.

Synkroniserad dans i grupp. Vi som trodde att detta bara skedde på film.



Det var också kul att dansa framför en projektor.

Maria i en korridor utanför festlokalen på hotell Royal Sonesta, Bourbon street.

Jul i vårt kvarter

Ikväll tog vi en liten promenad i grannskapet för att titta på allehanda belysningar och dekorationer som troligen ska hylla den högtid som stundar om några veckor. Devisen "less is more" råder absolut inte i detta landet, och särskilt inte i dessa juletider. Här kommer några halvtaskiga bilder som bevis på dessa ljusfagra skapelser. Men, det bästa (läs värsta) huset håller vi lite på några dagar till.

Något udda kombination, eller?

Här har de också kombinerat en julkrubba meden Disneyfigur.

En julgiraff.

Här bor sheriffen.

I julgranen till höger tittar en tomte upp.



Lång väg att gå

Vi är åter i vardagen, men vandringstakterna sitter tydligen fortsatt i. Idag gick Ted hela vägen till dagis, ca två kilometer. Det gick långsammare och långsammare mot slutet, men att åka i vagnen som jag rullade utan nytta fram och tillbaka, var inte aktuellt.

Vattenpölar är skoj.

En tomte och en snögubbe hejade på.

Hej då Karibien! Hej hemma!

Imorgon reser vi hem till New Orleans, via Miami. Vår sista dag på St. Martin/Maarten, och i Karibien, blev inte riktigt som planerat. Vi hade tänkt oss en dagsutflykt till närliggande Anguilla, men ingen av oss tänkte på att packa ned passen. Istället blev det lunch i Friar's bay, och bad i Happy bay.

Lunch på färgglatt strandhak.

Ödlan. Men, var är ödlans brorsa?

Happy bay

St. Barth och St. Martin/Maarten

Två dagar har passerat sedan senaste uppdateringen här på bloggen. Två dagar och två öar. Igår besökte vi franska St. Barthelemy, och nu befinner vi oss på fransk/holländska St. Martin/Maarten.

St. Barthelemy, eller kort och gott St. Barth, byttes år 1784 bort av den franska kungen Ludvig XVI, till Sveriges konung Gustav III, i utbyte mot handelsrättigheter i Göteborg. Men, efter att ha varit i svensk ägo i nästan hundra år, sålde Sverige ön tillbaka till Frankrike i 1878, eftersom Sverige inte hade råd att ha kvar ön efter några svåra år med minskad handel, sjukdom, och eldhärjning. Huvudstaden, Gustavia, är inte det enda på ön som minner om den svenska epoken. Flera historiska byggnader finns kvar, och inne i Gustavia har alla gator dubbla namn, ett franskt och ett svenskt. Idag är St. Barth ett populärt tillhåll för fransk överklass och allehanda kändisar som önskar fly Hollywood. Vi skippade den exklusiva shoppingen, kaviaren, och champagnen, och spenderade vår tid på att söka efter svenska efterlämningar. Ett lustigt samanträffande var det att piloten som flög oss från världens näst kortaste landningsbana på St. Barth till St. Maarten, var en svenska.

Idag har vi besökt två stränder, en på den franska sidan, och en på den holländska. Den senare ligger i ena änden av landningsbanan till den internationella flygplatsen, och bjuder på en ovanlig kombination av salta bad, solnedgång, och första parkett till jumbojetslandning. Det var också en upplevelse att stå bakom planen när de skulle till att lyfta, vindarna var så starka att de piskade vattenytan.

St. Barth och Gustavia från ovan.

Jim och Ted i Nya Gränden.

Utsikt över Gustavia från vägen upp till fortet Carl.

Piteå är vänort med Gustavia.

Svenska flaggan.

Karta över Gustavia med historiska landmärken.

På flygplatsen.

Ted på Orient beach, St. Martin.

Salt kille.

Maho beach möter Juliana airport.

Eftermiddagsdopp

Solnedgång