Sött

Vi fick paket idag! Vår vinst från midsommarfesten, då Jim hade flest rätt på frågesporten, kom idag i form av smågodis från New York-baserade godisbutiken Sockerbit. Två pund fördelat på åtta noggrant uttvalda sorter. Tjoho!

Ett sött litet paket med sött innehåll.

Salt, surt och sött i perfekt blandning.

Akvariet

Idag fick jag och Ted följa med tjejerna i familjen Land till Audubon Aquarium of the Americas, i New Orleans. Med på turen var också en kompis till en av fröknarna Land och två unga norska damer som är på besök hos en annan norsk familj. Tur att vi åkte i en stor bil!

Detta var vårt första besök till akvariet som ligger i utkanten av French Quarter och intill Mississippifloden. Nu när det är så varmt ute, idag har vi haft 38° C (i skuggan), passade det bättre med att besöka akvariet än att åka till zoo. Det är en riktig värmebölja här nu och under hela veckan har temperaturen krupit upp mot 40° C.

Det fanns många fina fiskar, både stora och små, att titta på. Där var också en hel del andra slags djur som sköldpaddor, uttrar, pingviner, grodor, och faktiskt en del fåglar också.

Matning av fiskarna pågår i bakgrunden.

Salladsblad stod på menyn.

Där fanns några hajar också.

Och så dessa blå papegojor.

Aj, aj, aj!

Igår förmiddags ringde de från dagis för att berätta att Ted ramlat och slagit sig, och att de ville att jag skulle komma dit och titta. När jag kom dit var Ted lugn och de sa att tårarna hade slutat rinna efter att han fått en liten isglass att suga på. Teds fröken Danielle sa att han ramlat på en leksaksbil och slagit munnen. Det hade forsat blod och hon trodde att han kanske bitit sig i tungan men att hon inte visste eftersom han inte ville öppna munnen. Efter en liten stund lät han mig motvilligt titta i munnen och jag såg då att hans övre vänstra framtand hade tryckts in. Aj!

Eftersom mottagningen till Teds doktor ligger på vägen hem från dagis, stannade jag där för att höra om någon av läkarna där kunde ta sig en titt på Ted. Det skulle gå bra och efter en stund fick vi komma in till doktor DePaula. Hon kände på tanden och trodde att det nog inte var någon fara, mer än att tanden var sned och troligtvis skulle bli missfärgad. Men, hon bad en kollega om ett andra utlåtande. Kollegan tyckte däremot att jag borde ta Ted till en tandläkare. Ted var inte direkt förtjust över att de två läkarna skulle peta på hans onda tand.

Vi åkte hem och Ted somnade utmattad av allt ståhej efter att jag burit in honom från bilen. Under tiden han sov kontaktade jag vårt försäkringsbolag och bad dem hjälpa mig med att hitta en tandläkare som kunde ta emot Ted och som accepterade vår försäkring. Vi fick till slut en tid till nästa morgon. Under resten av dagen verkade Ted må bra och han visade inga tecken på att det gjorde ont i munnen.

I morse infann vi oss på barntandläkarmottagningen och fick träffa doktor Stephanie. Hon kände på tanden och beslutade att det var bäst med en röntgenbild. Det tog fem försök innan det blev en bra bild. Det är inte så kul när någon försöker stoppa in en plastmojäng i ens mun och du inte förstår varför och när de dessutom luras med att det är en kaka. Uff!

När röntgenbilden till slut kom upp på skärmen såg vi att mjölktanden som tryckts in hade kommit åt den bakomliggande permanenta tanden och att den hade fått sig en liten knuff uppåt. För att den permanenta tanden skulle ha möjlighet att gå tillbaka till sitt ursprungliga läge måste mjöktanden bort.

För att säkerställa att Ted inte skulle kunna röra sig, spändes han fast i tandläkarstolen i en slags mumieliknande blå inpackning. Fastspännandet skedde under sång från tandläkaren, sköterskan, och mig. Vi sjöng "the weels on the bus". Ted såg mycket förvirrad ut och inte skulle det bli bättre på en stund. Efter lite bedövande salva på tandköttet fick han två stick runt tanden av bedövningssprutan. Sedan drogs tanden ut. Vid det laget var han nästan skräckslagen. Stackars liten!

Som tur var så var räddningen nära. Mammas famn, nappen i munnen och tiger i handen tröstade bra. Dessutom belönades Ted med två pris, en vindsnurra och en maracas. Tanden fick vi ta med oss i ett litet etui som kunde hängas runt halsen.

Teds första tandläkarbesök visade sig bli mer dramatiskt än väntat. Nu får vi hålla tummarna för att det läker bra i munnen och att den permanenta tanden inte tagit någon större skada. Om en vecka ska han på återbesök.

Här är tanden och det lilla etuiet som kan hängas runt halsen.

Vindsnurran fick Ted efter röntgenbilderna.

Maracasen fick han när allt var färdigt.

Paus från sjukstugan

Just nu är vi sjuka hela bunten. Inga allvarliga grejer, bara förkylning med halsont, huvudvärk, och ögoninflammation för Ted. Men, roligare kan man ha det.

Även om vi är lite hängiga så fanns det krafter till en tur till lekparken, lite frisk luft sägs ju vara bra. Bilderna är från igår då jag och Ted åkte till vår favoritlekpark som ligger under en bro som ger välbehövlig skugga. Linnet som Ted har på sig är för övrigt från det klädpaket som vi vann i midsommarlotteriet.

Midsommarfirande

Nu har vi firat midsommar! Okej, lite tidigt kanske. Men, vad gör väl det?

Midsommarfesten var i regi av SWEA New Orleans och hölls i norska kyrkans lokaler. Det bjöds på midsommarbuffé bestående av bland annat fem sorters sill, gravad lax, paj, rostbiff, potatissallad, räksmörgåsar, Janssons frestelse, köttbullar, och (falsk) prinskorv. Smarrig jordgubbstårta och marängtårta till efterrätt. Mums!

Vi hade långbord och sjöng snapsvisor. Frågesport, lotteri och fiskdamm engagerade liten som stor. Självklart blev det dans runt midsommarstången!

Vi var många som hade lagat mat och som hjälptes åt att ställa i ordning kalaset. Det blev lite svettigt och stressigt, men det var det absolut värt med tanke på resultatet. Det var en mycket lyckad fest och uppslutningen var bra och blandad, vi räknade till 55 vuxna och 15 barn, svenskar, amerikaner, norrmän, tyskar, och holländare.

Familjen Boström var kanske de mest lyckosamma på festen då vi tog hem vinsten i frågesporten, ett presentkort hos godisbutiken Sockerbit, och en av vinsterna i lotteriet, ett Polarn-och-pyret-klädpaket.

Nu vill vi önska alla er där hemma i Sverige en riktigt fin midsommar! Hoppas ni får vara med på en lika trevlig fest som vi!

Kransen satt inte på så länge.

Buffébordet

Långbord

Helan går

Smyckande av majstången.

Två små midsommarfirare.

Dans runt stången.

Oj, nu nappar det!

Ge mig mera köttbullar

På lördag ska vi fira midsommar i regi av SWEA New Orleans. Jag har bland annat tagit på mig att göra köttbullar. Idag har jag rullat och rullat, men det gick hyfsat smidigt tack vare några smarta husmorsknep. 175 st bullar är nu färdiga!

Husmorsknep 1: Spritsa ut smeten.

Husmorsknep 2: Grädda köttbullarna i ugnen.

Färdiga

175 st

Syndaflod?

Det har varit nästan konstant sol under lång tid men i helgen verkar det som om allt uppsamlat regn kom på en gång. Poolen svämmade över så det bara forsade vatten och i den nytömda soptunnan som locket stod öppet på var det nog närmare 2 dm vatten på lördag kväll. Ungefär så mycket hade det nog alltså regnat fram till dess och sedan har det regnat ytterligare en hel del. Det rapporteras också om rekordregn längs golfkusten ända bort till Florida. Utanför Pensacola i västra Florida hade det regnat 55 cm (!) på 24 timmar till söndag morgon. Det är någon form av rekord sedan mätningarna började. I snö skulle det alltså motsvara ca 5,5 meter... Redan nu är det översvämningar på sina håll och det ska fortsätta regna, främst längre österut, så det här kan ju bli spännande.

Vi har således inte gjort så mycket i helgen men ändå badat ett par gånger mellan regn och åskskurar. I dag var det drygt 25 grader i luften och 28 i vattnet, och Ted stod ganska snabbt och huttrade. Det blir nog en chock för honom att kasta sig i bottenhavet om en månad...

I lördags blev det middag i LaPlace och Ted fick för första gången äta mjukglass. Ikväll festade vi till det rejält genom att öppna en av de två Jokk-paketen som vi smugglat in. Ted visade sig ha samma smak som sin far och kunde inte sluta dricka. Till Jokken blev det kycklingpaj.

Vi har också haft tid att planera lite för höstens karibienresa. Och så har det också blivit en del tittande på gamla High Chaparall-avsnitt som missats. Den stora frågan är om avsnittet med Shannen Doherty var så improviserat som de vill låta påskina. Häftigt i så fall, men jag är lite skeptisk. Rätt kul oavsett.

Lite om rekordregnet

Att träffa munnen är inte alltid så lätt.

Om det blir översvämning är jag redo!

Bad i överfylld pool.

Alligatorspan

I söndags tog vi oss ut till Barataria Preserve, ett våtlandsreservat som ligger en ca 45 minuters bilfärd hemifrån oss. Där ute i träsket finns flera mer eller mindre tillrättalagda stigar som tar dig nära de vilda våtmarkerna, hemvist till allehanda märkliga djur.

Vi ville prova vår nya bärmes och hoppades på att få skymten av en alligator. Vi valde en av de mer tillrättalagda stigarna eftersom parkguiden sa att det fanns goda chanser att se alligatorer längs den. Parkguiden hade rätt! Vi såg fyra olika alligatorer, två lite större och två lite mindre.

Ted trivdes i bärmesen och den gick bra att bära på, men den passade bättre på Jims kroppshydda än på min.

Ut på tur.

Heja pappa!

Kanalen var tämligen igenväxt.

Kenta was here!

Vem simmar där?

En av de två större vi såg.

Tack och lov på behörigt avstånd.

En av de två mindre vi såg.

Hjälp! Nånting kommer!

Washington D.C - sista dagen

Sista måndagen i maj innebär Memorial Day i USA. En dag till minne av de personer som stupat i krig för USA. För oss innebar dagen sista dagen på vår vistelse i huvudstaden. En bussresa ut till Pentagon stod på vårt schema. Men, då det visade sig att det bara var gula linjen som gick även denna dag så fick vi tänka om.

Jim, som samlar på delstater, kläckte idén om att hyra en bil och köra till Maryland och sedan ta bilen vidare till flygplatsen. Sagt och gjort! Jim ordnade fram en hyrbil och vi lastade in oss i den och körde mot Great Falls som ligger på bägge sidor om Potomac River, och således både i Maryland och i Virginia.

Vi hade inte så mycket tid på oss, men vi hann med en liten lunch och att se fallen innan vi fick köra vidare mot flygplatsen.

Resan hem gick utan problem och när vi svängde in till vårt hus utbrast Ted med en lättnades suck "hemma!".

På väg till fallen.

Titta där!



Ted ville åka rulltrappa om och om igen.

Washington D.C - dag 4

Söndag och det stora utflyktsmålet för dagen var zoo. Vi tog gula busslinjen ut till Smithsonian National Zoological Park, som är ett av USAs äldsta zoo och som dessutom har gratis inträde.

Vi hade tur och fick se en av de två stora pandorna som är utlånade till zoo av folkrepubliken Kina. Pandan mumsade bambu och tog sig ett svalkande bad. Inte långt från pandaland fanns elefanterna som var ute och spexade i värmen. Inne i aphuset fanns flera gorillor och utanför satt två orangutanger uppkrupna i en klätterställning. Från klätterställningen hade orangutangerna möjlighet att klättra på en luftlina över till det sk Think Tank. Vi såg tyvärr inga orangutanger som klättrade på linan när vi var där, men på lite mildare dagar händer det att de tar sig en klättertur ovanför besökarnas huvuden.

Efter att vi sett tigrar och lejon som vilade i skuggan kände vi oss nöjda med zoobesöket och begav oss ned mot busstoppet för vidare färd på gula linjen. Vi hann med att ta lunchpaus på en italiensk restaurang och kom så småningom på den välfyllda bussen som tog oss mot hamnen. På vägen dit åkte vi genom ett ambassadstråk och passerad bland annat den norska ambassaden.

I vår bussbiljett ingick en tur med en båt på Potomac River och i hamnen väntade Nightingale II på avfärd. Vi kom tyvärr inte med den turen och gick därför och tog oss en glass på ett glasshak i närheten. När vi kom tillbaka från glasspausen ringlade sig kön lång till Nightingale I, och vi kom heller inte med den. Men, vi behövde inte vänta så länge nästa avgång som vi kom med på. Båtturen varade i ca 40-50 min och tog oss med söderut och tillbaka längs Potomac River. Det var skönt att sitta ned en stund och känna en antydan till en svalkande bris.

Eftersom det bara var gula linjen som rullade denna dagen bestämde vi oss för att hoppa på den tillbaka in till stan och att där gå en sväng till luft- och rymdmuséet. National Air and Space Museum ingår i Smithsonian Institute och innehar världens största samling av luft- och rymdfarkoster, muséet öppnades 1976. Vi var alla ganska så trötta efter dagens alla tidigare upplevelser, men Jim orkade i alla fall med att ta sig en tur i en flygsimulator.

Benen bar oss även denna kväll mot hotellet och vi stannade till på en pub på vägen där det blev hamburgare för mig och Jim, och kyckling till Ted.

Insomnandet denna kväll tog också längre tid än vanligt och Ted pratade länge om en anka som vi matade med kex från båten, och den badande pandan som åt bambu. Motorcyklarna och deras ljud från dagen innan hade också satt djupa spår.

Zoo, zoo, vi ska gå på zoo.

Bambu är tydligen gott.

Vem lufsar där?

Tigeröga.

Lejoninnorna hade fått käk.

Lejonhannen hade annat för sig.

Lite koll hade han dock.

Norska ambassaden.

Svenska och isländska ambassaden kamperade ihop i hamnen. "Innovative Sweden"

Jim åker ofta båt, för Ted var det premiär.

Jim och Ted framför flygplansmodellen Blériot XI.

Flygplan i alla storlekar och modeller.

I väntan på att pappa ska ha lekt klart.

Är det Tintins raket till höger, fast i fel färgställning?

Maria och Ted framför en Apollo Lunar model.

Ted lärde sig att dippa.

Ankan som vi matade med kex.