Kräftskiva i mars

Igår var vi inbjudna till crawfishfest på norska sjömanskyrkan. Crawfish party i dessa trakter är som en kreolsk variant på kräftskiva, alltså något kryddstarkare än skivorna där hemma. Det var ett 50-tal hungriga personer som hade samlats för att inmundiga dessa vattenlevande varelser. Vissa av gästerna var antingen otroligt hungriga/glupska eller mer rutinerade än andra, för vi hade inte en chans att få tag på några "mudbugs" förrän vid tredje serveringen. Men, det var ingen fara att någon skulle bli utan för det räckte och blev över. Hur smakade det då? Tja, helt okej. Men, kanske var det mest själva tillställningen som var grejen.

Det är serverat!

"Som packade sillar" brukar man säga, men här var det packade kräftor.

Om de bara visste vad som väntade...

Så här såg det ut i grytan innan kräftorna lades i.

Det man tar på får man...

Majs!

Badpaus i väntan på mer mat.

Till sist tog vi bilen och åkte hem.

Lake Pontchartrainbron

Efter en joggingtur och lite slappande vid poolen åkte vi idag och köpte var sin glass i Mandeville. För att ta sig dit från New Orleans åker man enklast på bron över den relativt stora sjön Lake Pontchartrain.

Bron över Lake Pontchartrain var när de första två filerna invigdes 1956, med sina 38.4 km, världens längsta bro alla kategorier, vilket den var ända fram till 2000 då Bang Na Expressway byggdes i Thailand. 1969 byggdes en bro parallellt med den gamla och det är numera två filer i vardera riktning. Fram till 2011 var den fortfarande världens längsta bro över vatten, men då färdigställde kineserna Quing Jiazhou Bay Bridge som var 4 km längre. Bron blev således av med rekordet. Jänkarna tyckte dock att kineserna fuskade eftersom deras bro delvis går över land. Det hela slutade med att Guinness instiftade ett nytt rekord där det var frågan om sammanhängande sträcka över vatten och det rekordet har bron fortfarande. Den är idag den sjunde längsta bron i världen alla kategorier.

När det gäller brofakta kan det också nämnas att man åker på världens 14:e längsta bro när man åker mellan New Orleans och Baton Rouge, nämligen Atchafalaya Basin Bridge. Då är det dock träskmarker i Mississippiflodsdeltat man åker över. Också världens åttonde längsta bro, Manchac Swamp Bridge, ligger i Lousiana, norr om Baton Rouge.

Oavsett hur det är med rekorden så är det ett imponerande bygge och ganska häftigt att åka på en bro där man inte ser något land framför sig.

Ted fick dagen till ära sitta i framsätet. På något magiskt vis vet bilen att
det är ett barn som sitter där och kopplar automatiskt ur airbagen.

Väg och vatten kan man läsa om på LTU, eller åka till NOLA och titta på...

Det var en del segelbåtar ute i det vackra vädret.

Trots placeringen i framsätet blåste det en del i håret...

Centrala New Orleans.

Efter önskemål kommer här en naturbild från träsket där vi bor. Totalt fem
alligatorer såg vi från bilen idag.

Vatten

Det har regnat mycket de sista dagarna och i natt hade vi ett riktigt åskväder då det fullkomligt öste ned, blixtrade och åskade så att huset skakade (!). Det myckna regnandet har gjort att poolen är till bredden full med vatten.

Vattennivån i poolen har stigit rejält.

Poolen förra helgen när Ted provbadade med krokodilen.

Brillorm igen!

Efter 15 glasögonfria år klarade jag mig inte längre. 1997 gjorde jag en laserbehandling och har sedan dess alltid sett aningen sämre på höger öga och det har gradvis försämrats under åren. Eftersom vänster öga kompenserat har jag totalt sett inte sett så illa men det har på slutet blivit väldigt tröttsamt.

Så idag slog jag till och åkte till optikern, eller egentligen ögondoktorn som man går till i USA. Väl där konstaterades det att jag i stort sett bara hade astigmatiskt synfel. Mest på höger öga men också en del på vänster. Tillbaka till jobbet åkte jag med nya glasögon av märket Modo. De har dock såvitt jag vet inget med Mo och Domsjö eller ishockey att göra. Det känns lite ovant och konstigt men är otroligt mycket behagligare att titta på datorskärmen när allt är skarpt.

Före

Efter

Jag har ju trots allt bott fyra år i Ö-vik så Modo-brillor känns ganska rätt.

Mästerkock?

Vi har utökat Teds lekrum med ett miniatyrkök. Det är utrustat med spisplattor, ugn, kylskåp, frys, ismaskin, mikro, diskho och telefon (!). Givetvis finns det också diverse matvaror och några pannor och grytor, så att det går att koka ihop kulinariska små anrättningar.

Ted steker ägg.

Efter det hamnade en hamburgare i pannan.

Det är viktigt att smaka på maten. Här är det broccoli som avnjuts.

Melon till efterrätt.

Citronen ska ligga i kylskåpet.

Jim har byggt kök tidigare, men detta var kanske lite pillrigare.

Kalas

Idag har vi varit och firat Helene som fyllde två år. Hon är dotter till en av Jims kolleger, och de bor inte så långt från oss. Det bjöds på tårta och kakor, och den som ville kunde ta sig ett dopp i poolen. Kort sagt var det en mycket trevlig liten tillställning.

Tårtan serveras.

Kalashatten satt bara på en kort stund.

Ted har fastnat för amerikansk fotboll, vad ska ske med den framtida skidkarriären?

Ted ville givetvis leka i det kombinerade "lekstuge-rutschbana-klätterställningsbygget".

Titta, jag når precis upp!

Ted och födelsedagsbarnet är badklara.

En burk glutamat, tack...

För bara knappa $7 kan man verkligen sätta krydda på tillvaron...

Teds domäner

Vårt krypin är rymligt så det räcker. På övervåningen har vi fyra sovrum, varav ett är Teds rum och ett är vårt sovrum. De övriga två kan förfogas fritt av eventuella gäster som skulle kunna tänkas besöka oss :). Förutom dessa fyra har vi ett femte på nedervåningen som också disponeras av Ted som lekrum. Mycket att rumla runt på med andra ord!

Hibiskusen blommar

Premiärdopp!

The Fly

Igår eftermiddags tog vi och luftade mustangen igen och åkte och träffade en hel drös trevliga människor. Mötesplats var "the Fly", en park som ligger granne med Audubon park (parken som hör till djurparken), och som gränsar helt mot Mississippifloden. Det var norska sjömanskyrkan som tagit initiativ till samlingen så de flesta var av naturliga skäl norrmän, men konstigt nog dök inga sjömän upp ;). Det var extra skoj att det var flera barn på Teds ålder. De sprang runt på gräset, kastade boll och styrde runt en dockvagn som en familj tagit med sig. Att ratta dockvagn är något Ted tycker är väldigt kul, så han körde runt den kors och tvärs mellan alla filtar och folk som låg utlagda runt om i parken.

Många hade tagit sig en söndagstur till parken.

Här parkerade vi oss.

Jim går igenom grunderna i amerikansk fotboll med Ted.

På zoo

I eftermiddags packade vi in oss i mustangen och drog till Audubon Zoo, som ligger vid Mississippifloden, Uptown New Orleans. Vi hade fått tips om att det lönade sig att bli medlemmar om man tänkte sig att besöka zoo fler än två gånger per år. Vi löste därför medlemskap och bestämde oss för att det inte var så noga att försöka se allt vid detta första besöket. På de ca två timmar vi var där fick vi dock med oss en hel del. Vi gick genom den asiatiska avdelningen och den afrikanska savannen, vi såg på primaterna och sjölejonen. Vi tog en snabb vända genom sydamerikanska pampas, och så tog vi en tur genom "träsket". På barnens zoo fanns det klappvänliga djur för små barn. Det blev en fin eftermiddag för såväl liten som stor. Men, på något vis är det ibland också lite sorgligt med djur på zoo...

Entréen till Audubon Zoo.

Titta där borta...

...en giraff!

Vita bengaliska tigrar.

Ted tiger.

En gammal gorillahanne som såg ledsen ut.

Färgglada flamingos.

Ett får som lät sig klappas.

Här gömmer sig två alligatorer.

Ankor på rad.