lördag 28 juli 2012

Med livet som insats

Med Maria och Ted i Sverige får jag försöka underhålla mig bäst jag kan på kvällar och helger.

Det har blivit lite si och så med motionerandet på sistone, bl.a. för att jag varit halvkrasslig till och från ganska länge. Men sedan ett par veckor är jag frisk. Löpning är dock enligt mig bland det tråkigaste man kan utsätta sig för, bara ett nödvändigt ont. Dessutom har jag inte hittat några trevliga löprundor häromkring. Längs Mississippifloden finns det dock en asfalterad cykelbana som man även skulle kunna åka rullskidor på. Rullskidor har jag dock inga här, och det närmaske man kan komma i de lokala butikerna är väl rullskridskor.

Så förra helgen åkte jag till den enda sportaffären jag känner till och provade hela deras utbud av rullskridskor av typen inlines. Jag hittade bara ett par som inte var direkt osköna, så de fick det bli. De tillhörde dem allra billigaste (alla var för övrigt förvånansvärt billiga) och är antagligen inte säskillt bra. Dessutom var de definivt de fulaste... Men de kostade bara en femtedel av vad jag var beredd att betala. Så även om de är kassa så är det inte hela värden. Men nu har jag åkt två pass och överlevt båda gångerna. Och de känns faktiskt helt OK.

Första passet startade jag från ytterdörren. Det var ingen höjdare eftersom vägen till floden dels består av betong med skarvar att se upp för ca var femte meter och dels så grov asfalt att det nästan tar stopp ibland. Inte helt lyckat bland bilar. Men med hjälp av några balansnummer klarade jag både att hålla mig på benen och att undvika kollisioner. Vägen jag brukar springa över banvall och dike var inte heller lyckad med hjul på fötterna. Väl framme vid floden var det dock fin asfalt och det kändes förvånansvärt bra med tanke på att jag inte åkt skridskor på 20 år och aldrig åkt skridskor på hjul.

Idag tog jag bilen till floden för att minimera olycksrisken. En timme stannade klockan på. Tyvärr är det oftast träd mellan cykelbanan och floden, men då och då skymtar vattnet och man kan se en och annan båt eller pråm. Några backar att tala om är det givetvis inte, men ett par små knixar rullar man över. Och rullskridskor är i alla fall skonsammare och betydligt roligare än att springa!


Vackra är de inte, men de fungerar för ändamålet...




2 kommentarer:

  1. Du får be Maria ta med ett par rullskidor när hon kommer tillbaka. Jag kan tänka mig att många jänkare skulle vrida på huvudet om de såg en rullskidåkare vid Mississippifloden. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det skulle nog ha väckt uppmärksamhet. Men jag har rullskidorna i Norge.

      Radera