Ute

Vi gillar att gå på långpromenad, jag går och drar vagnen med Jack i, och Ted cyklar på sin trehjuling (motorcykel). Ibland går det fort och jag måste nästan springa för att hänga med i Teds tempo, och ibland går det oerhört långsamt för det finns så mycket intressant att titta på längs vägen.

För snart tre helger sedan var det rätt så kyligt ute och på gränsen till duggregn. Vi ville ändå gå ut och få lite frisk luft, och klädde oss därför efter rådande väder. När vi hade kommit ca 200 meter ner längs vår gata, stannar en bil och frågar om vi behöver skjuts hem. "Nej, tack", svarar jag. "Vi bor bara lite längre ned på denna gatan." "Jag vet," svarar den äldre damen i bilen. "Jag tänker bara på barnen." Ursäkta?! Okej, hon försökte kanske vara snäll. Men, samtidigt så ville hon påpeka att jag inte borde vara ute med mina barn i det lite småbistra vädret. Det är i alla fall min tolkning av det hela. Kanske såg hon inte att vi alla var välklädda med mössa, vantar, och vindtäta jackor? Kanske tyckte hon att hon faktiskt bara var snäll? Det märkliga är att jag blivit stoppad en gång förut också med samma fråga. Den gången var jag själv ute och promenerade med Jack i vagnen, och det duggregnade lite lätt. Då var den en medelålders kvinna som ville visa sig hjälpsam. Jag tackade vänligt nej vid det tilfället också.

Bilderna nedan är dock från en fantastiskt solig och småkylig lördag i slutet på november. Den gången gjorde vi promenaden extra äventyrlig genom att gå ett stycke längs "leveen", som är det samma som upphöjnaden vid sidan av avvattningsdikena som finns spridda lite här och där i dessa låglänta träskmarker vi bor i. Ted åkte flera gånger nedför slänterna som vätter mot husen på motsatt sida om "leveen". Det är en särdeles platt terräng vi bor i, och de enda kullarna Ted vet om är de konstgjorda ute på golfbanan intill huset där vi bor. Här om dagen när vi gick hem från dagis och tog vägen över golfbanan, konstaterade han glatt ståendes uppe på en av dessa små förhöjningar, "Mamma, jag gillar kullar!".

Fin utsikt.

Ryggsäck skulle det vara.

Bästa sovplatsen.

Påväg upp efter att ha åkt nerför slänten.

På "leveen" med diket till vänster och slänten mot husen till höger.

Ted ville att jag skulle ta en bild när han var ledsen.