Waimea Canyon

Igår tog vi det mest bara lugnt hela dagen. Eftersom vi inte hade inhandlat någon mjölk till frukosten, blev det frukost ute i stället. Därefter fylldes dagen med lite badande i poolen, brädspel, bloggande, och en provianteringsresa.

Idag var vi åter sugna på att se oss lite omkring, och styrde västerut mot Waimea Canyon. En lång, ca 16 km, djup, ca 900 m, och röd, Waimea betyder rött vatten på hawaiianska, kanjon på västra delen av ön, med smeknamnet "the Grand Canyon of the Pacific". Vi stannade till vid flera utsiktspunkter för att skåda det mäktiga landskapet. Jag är, som några kanske vet, ganska så höjdrädd av mig, men här hade jag inga direkta känningar av det. Kanske beror det på att djupet var så stort, att det inte gav mig den där känslan av att marken gungar, och att jag kommer falla när som helst? På den bortersta utsiktspunkten, skulle vi ha kunnat se en vacker vy ut över Stilla Havet. Men, allt vi såg var en mjölkvit vägg, då platsen var omsluten av moln.

Efter lunch i byn Waimea, körde vi ytterligare längre västerut, till stranden "Polihale beach". Det var en stor och fin strand, men havet var alltför vilt för att bada i. En promenad längs stranden var lagom nog. Väl hemma i Poipu, blev det bada av för barnen och mig.

Storslagen vy över Waimea Canyon.