Efter att Ted på avresemorgonen vaknat med drygt 39 graders feber såg vi en riktig mardrömsresa framför oss. Det visade sig dock, åtminstone för oss vuxna, bli det omvända. Av de totalt ca 12 effektiva flygtimmarna sov Ted närmare 10, och vid mellanlandningarna var han på gott humör. Tack Kongsberg för att Ted, trots sin ålder, fick eget säte hela vägen också, annars hade det varit jobbigt. En flygvärdinna påpekade Teds sovande med ”vilket lugnt barn ni har”. Innan inflygningen till Chicago hann han dock visa upp sitt vanliga jag för en stund, då han sprang några vändor fram och tillbaka i flygplanet.Innan landningen hade han dock hunnit somna igen och när alla lämnat flyget utan att han vaknat var vi tvungna att väcka honom...
Ted fick också en ny kompis på flygplatsen i Chicago. De pratade dock inte samma språk, men han kanske förstod när Ted stolt visade hur stor han var...
Hej Jim och även din familj!
SvaraRaderaVad kul att ni startat en blog om erat äventyr. Kommer att följa den med intresse! Hoppas allt är bra annars.
Här i halmstad är det bara bra, idag är det kallt(ja ja allt är relativt -10 grader, inte som älvsbyn!!) och vi har äntligen lite snö. Ella och Tuva är snart 7 och 4 år. Vi åker upp till älvsbyn till mina föräldrar till sportlovet och det ska bli så kul!
Ha det så bra over there så länge!
Kram Anna Björkman
Hej Anna!
SvaraRaderaKul att du hittat hit! Du har ju själv erfarenhet av staterna så du vet lite vad vi gett oss in på. Ser att du också har en blogg. Ska spana in den!