Vårt boende i Makawao, Maui

Huset och vår hyrbil.

Kök och vardagsrum.

Utsikt från vardagsrummet.

Haleakalā och Olivine Pools

Nu är vi äntligen här! I lördags gick startskottet för vår Hawaii-semester, och vi reste från New Orleans till Maui, via Houston och Los Angeles. Flygresorna gick bra, inga långa väntetider eller förseningar, och barnen höll humöret uppe hela långa vägen. I Makawao, där vi bor, väntade vännerna från Sverige i huset som vi hyr tillsammans. Sist vi sågs var på nyår 2012, ingen kunde väl ana då att vårt nästa möte skulle vara i Hawaii? De har redan gjort öarna Oahu och Kaua'i, som vi också ska besöka, och är med andra ord som hemma i denna del av världen numera. I bloggvärlden kan man hitta dem här.

Söndagen blev en riktig utflyktsdag, som förde oss till både berg och hav. Vi inledde med att köra den vindlande vägen som leder upp till vulkantoppen Haleakalā, som sträcker sig 3055 meter över havet. Det bjöds på tjusiga utsiktsvyer, och tunn, ren luft.

Efter toppstoppet rullade vi nedåt igen, och reste vidare till nordvästra delen av ön. Siktet hade vi inställt på Olivine Pools, en form av naturliga pooler fyllda med havsvatten som spolar in över klipporna. Den smala och eftersatta vägen slingrade sig upp och ned, och bjöd på vackra vyer över landsbygd, bäckraviner, havet, och all den lummiga grönskan som är karaktäristisk för Hawaii. På en slingrig väg är det lätt hänt att man blir lite åksjuk, och vi fick stanna en gång för att ta lite frisk luft. Väl framme vid målet, fick vi gå på en lite småknepig stig som ledde oss ned till poolerna. Att ta sig till badbart vatten var också småtrixigt, i alla fall för en med vingliga ben som jag.

Utsikt från Leleiwi overlook.

Vi är totalt nio personer, det är svårt att få med alla på bild.

Bergsgetter på vulkanens topp.

Himmel och hav smälter samman.

"Silversword"

Olivine Pools

Klättring ned till poolerna.

Bella och Niklas tog sig ned utan problem.

Utveckling

Förra veckan gav Jacks enveta tränande resultat, och han lyckades ta sig upp på knä. Han kryper inte, men han tar sig framåt genom att skjuta på med fötterna.

Förra veckan upptäckte jag även att han fått två nya tänder i överkäken, han har två i underkäken sedan tidigare. Den här gången var tandsprickningen tydligen inte så irriterande som med den första tanden.

En ny bad(d)are

Jack gjorde pooldebut i helgen som var. Badkaret badar han i i stort sett varje kväll, men nu var det dags för utomhusdopp. Han verkade tycka att det var lika roligt att bada i poolen, som han tycker det är att bada badkar. Extra roligt var det när storebror hoppade i poolen. Det blev också premiär i en slags badring, och en liten uppblåsbar pool.

Påskhelgen

På långfredagens morgon körde vi österut till Pensacola, Florida. Vi skippade påskfirandet, och satsade i stället på en slags minisemester med sightseeing, hotellhäng, strandlek, poolbad, restaurangmåltider, och karuseller.

Det regnade i stort sett under hela färden till Pensacola, men det gjorde i och för sig inte så mycket. Väl framme åt vi lunch på det omåttligt populära McGuires Irish Pub, en restaurang som vi även besökte ifjol när vi var i Pensacola tillsammans med min syster med familj. Stället är känt för bra mat, men också för att det finns drygt en miljon signerade en-dollarssedlar hängandes i taket. Mätta och nöjda fortsatte vi till Barnens Museum, som visade sig vara väldigt litet. Den stora behållningen var pysselstunden, då det klipptes och klistrades. När vi var klara med vårt alster, åkte vi till vårt hotell vid Pensacola Beach, där blev det ett dopp i den uppvärmda poolen. Stranden fick vänta till lördagen.

Lördagen inledde vi med en tur ut till Fort Pickens. Ett pentagonformat fort byggt 1834, beläget längst ut på den västra udden av Santa Rosa Island. Kanoner, kanoner, kanoner, och en och annan tegelsten, får sammanfatta detta besök. Eftermiddagen blev det stranden för hela slanten.

Söndagen var hemresedag, och vi siktade in oss på att göra ett stopp vid stranden i Biloxi, Mississippi. Innan vi lämnade Pensacola Beach tog vi en promenad ut på piren, som var tämligen välfylld av en brokig skara fiskare. När vi väl kom fram till Biloxi, så lockade karusellerna inne på festivalområdet till "Crawfish Music Festival" mer, än de småkyliga vindarna på stranden. Hela familjen åkte pariserhjul, Ted åkte ett par karuseller själv, och där han var för kort (de flesta) åkte han och Jim tillsammans.



Jack på McGuires.

 

Ted fiskar på muséet.

Pysselstunden.

Två glada badare i hotellets pool.

Fort Pickens

Kanonbild

Utsikt från vårt hotellrum.

Stranddiggare.

Test av strandtältet.

 

Middag på Shaggy´s.

 

Pirpromenad

Pirkram

Allt fiske var inte tillåtet.

Utsikt från pariserhjulet.

Nu åker vi.



Alla var med.

Svängigt

7 månader!

Dagens sjumånadersjubilar är förkyld, snörvlar och hostar, liksom jag. Men, det verkar inte bekomma honom så mycket. Mer än när vi behöver torka honom om näsan. Det gillar han inte. Han gillar däremot att ligga på mage och sträcka ut armarna åt sidan, samtidigt lyfter han upp benen från golvet, och sparkar intensivt. Det ser ut lite som om han försöker flyga. Kanske tror han att han kan ta sig framåt på det viset? Även när han badar gör han det helst liggandes på mage. Han har börjat putta sig bakåt, och runt sin egen axel (magen) flyttar han sig galant. Bland det bästa han vet är när vi håller honom så att han kan stå. Storebror är alltid spännande och skoj. Titt-ut-leken får han aldrig nog av. När han inte är nöjd säger han till på skarpen. Sova är fortfarande ingen favoritsyssla. Att bli buren i bärselen så att han ser allt framför sig, är däremot väldigt kul. Gröt är gott, likaså allehanda grönsaks- och fruktpuréer.

Just nu...

Dagens temperaturer:

Luft: 27 grader

Vatten: 22 grader (utan uppvärmning)

Äntligen!

Nu är äntligen renoveringen av vårt poolområde färdig. Nya ytskikt i pool, och på golv. Nya växter eftersom de gamla inte pallade frostnätterna tidigare i år. Ett gigantiskt vattenfall. Vattenrutschkanan är tyvärr borttagen. En eldstad, och några murar i anslutning till planteringarna, har tillkommit. Så här ser det ut nu.

Familjedag

Vi var på en familjedag med Jims jobb i lördags. Lite småkyligt, men trevligt. Det bjöds på kräftor, som det just nu är säsong för här i Louisiana. För de som inte är överförtjusta i dessa röda slamkrypare, fanns det också smarriga quesadillas med tillbehör att hugga in på. Platsen för tillställningen var hemmaarenan för New Orleans Zephyrs, ett baseballag som spelar i "minor league". (om det nu säger någon något?).

Det var som sagt ingen vidare varm aprildag, men en som inte frös det minsta var Ted, som, med undantag för då han satt ned och åt av maten, var i ständig rörelse. Det fanns en liten lekpark att åka kana i, inte mindre än tre hoppborgar att studsa i, och flera andra barn att jaga efter. Succé med andra ord!



Zephyr Fields - baseballarena. Vi höll till i "Party Shack" som syns till vänster i bilden.

Crawfish a´la Louisiana.

Det var väl tillataget med hoppborgar.

Spelarna värmer upp inför kvällens match.

Ny lekplats

Vår favoritlekpark, bortsett den lilla vi har på tomten, har hittills varit den som ligger under "Hale Boggs Bridge", på den östra sidan om Mississippifloden (Destrehan-sidan). På andra sidan floden, finns också en lekpark under brofästet. Det är först i år som vi har börjat besöka den, och nu börjar den segla upp som en ny favorit. Själva lekparken är i stort sett ny, och kanske lite roligare att leka i. Nackdelen är att där inte finns några gungor. Lite märkligt för att vara en lekpark kan man tycka. Roligast, särskilt för Ted, är det när det är andra barn som är där och leker. Tyvärr är det inte så ofta, men igår var det ett barn i samma ålder som Ted där. Leklyckan var inte att ta miste på!