På sjukhuset

Sjukvården i USA är inte på något sätt dålig. Den kan till och med vara bra för de som kan betala, med betydligt kortare väntetider än i Sverige. Däremot råder det ett slöseri utan dess like och sjukvårdskostnaden per invånare är den klart högsta i världen. Vi kan efter egna erfarenheter se ett par orsaker till detta.

En orsak är antagligen att jänkarna går till doktorn oftare än andra. Är man förkyld är inte det första de gör att stanna hemma och kurera sig, utan då går de till doktorn och kommer tillbaka med diverse preparat så att de kan fortsätta jobba.

En annan orsak är att man har ett försäkringssystem i kombination med en stor andel privata sjukhus. Det betyder att sjukhusen vill göra så många undersökningar som möjligt, till så högt pris som möjligt, eftersom det ändå är försäkringsbolagen som betalar. Och patienten är förstås nöjd med att få valuta för sin försäkring. Det kan aldrig bli ett effektivt system när den som betalar inte är inblandad i affären. Vi har upplevt doktorer som försäljare snarare än doktorer.

En ytterligare orsak är den tidigare nämnda stämningskultur som finns i USA. Läkare och sjukhus är livrädda för att göra ett misstag. Därför gör de hellre tre undersökningar i onödan än att riskera att missa en undersökning som kunde ha avslöjat någonting. Det kan förstås i enstaka fall vara bra för patienten, men totalt sett blir det väldigt dyrt. Detta leder också till en ganska byråkratisk inskrivning där man, förutom att de ska skanna och lägga in uppgifterna från försäkringskortet, måste skriva under diverse friskrivningsdokument. Jag har förstås aldrig läst exakt vad man skriver på, men det är väl antagligen så mycket friskrivningar som lagen tillåter.

Det kan också bli väldigt enerverande när de springer in stup i kvarten för att kolla att allt är i ordning. När Maria övernattade på sjukhuset i samband med att Jack föddes kom de hela natten in och skulle ta blodtryck, kolla temperaturen mm.

I vissa fall är sjukvården heller inte så bra. USA har exempelvis den högsta andelen döda i samband med födslar i västvärlden, både när det gäller barn och mammor. En orsak är sannolikt att man oftast inte använder barnmorskor. Och vid minsta risk för komplikation blir det kejsarsnitt - då kan doktorn i alla fall säga att hon gjort allt hon kunnat. Man har väldigt hög andel kejsarsnitt i USA.

Vi vet inte riktigt varför de inte vill ha barnmorskor, men generellt vill amerikaner ha specialister. Det verkar också vara lättare att få komma till en specialistläkare i USA än i Sverige. Om man har ont i ryggen får man komma direkt till en läkare som är specialist på ryggar i stället för att gå via en allmänläkare.

En lustig, eller olustig, sak som vi noterat är att läkare och sköterskor går omkring med sina arbetskläder utanför sjukhuset. Det verkar alltså inte byta om när de kommer till eller lämnar sjukhuset. Vi var till och med på en kräftskiva där en besökare hade sjukhusmundering. Mycket märkligt, men kanske hänger det ihop med att jänkarna inte gärna byter om inför andra.

Försäkringar kanske nästan förtjänar ett eget inlägg, men vi kan i alla fall säga att det är ett riktigt elände. Saker som ska ingå i försäkringen får man räkning på i alla fall. Då kan det hända att sjukhuset säger att försäkringsbolaget inte betalat medan försäkringsbolaget säger att sjukhuset inte skickat någon räkning, och det är svårt att avgöra om det är sjukhusets eller försäkringsbolagets fel. Vi har bråkat, och gör det fortfarande efter att vi flyttat till Norge, om räkningar som är över ett år gamla. Kongsberg bytte i fjol försäkringsbolag, och vi hade ett litet hopp om att det skulle bli bättre, men det blev väl inte direkt någon skillnad. Det är väldigt skönt att slippa denna byråkrati i Norge, samt att veta att man aldrig behöver bli ruinerad ifall man råkar ut för något som försäkringen inte täcker. Här är exempelvis ett exempel på en kvinna som medvetslös förts till ett sjukhus där hennes försäkring inte gällde:
http://www.channel3000.com/news/woman-taken-to-wrong-hospital-faces-bankruptcy/29648000