Destrehan Uncovered: Hav och berg

Värmen slog emot oss när vi på torsdagsmorgonen kom ut på gatan nedanför vår lilla lägenhet. Dominicas huvudstad, Roseau, hade precis som vi, just vaknat. På de trånga gatorna styrde vi söderut längs den västra kusten. I sikte hade vi "Champagne beach and reef", känd för sitt bubbliga vatten. Vi var först på plats och kunde lugnt välja vilken sten vi ville slå ner rumpan på. Stranden var nämligen en stenstrand, och ingen sandstrand. Men, nu var det de vulkaniska bubblorna vi var ute efter. En bit ut fann vi den del av korallrevet som givit namn till platsen. Från botten steg bubblorna upp till ytan, och kittlade skönt när man simmade genom dem.

Efter lunch på ett lokalt pizzahak inne i Roseau, begav vi oss upp i bergen och mot "Emerald pool". Även här lyste turisterna med sin frånvaro, och efter en kort vandring kunde vi bada i vattnet nedanför vattenfallet. Det kändes uppfriskande med det 23-gradiga vattnet, och skönt att skölja bort saltet på huden efter havsbadet. När vi var nöjda med badandet för dagen, gick vi tillbaka till vår startpunkt. Ted, som helst vill göra allt själv nu för tiden, knatade på hela vägen dit och tillbaka. En sträcka på ca en kilometer.

Dominica är en regnskogsbeklädd och bergig ö, med hundratals vattendrag av kristallklart vatten. Ön är tämligen oexploaterad, och det begränsade utbudet av fina stränder gör säkert sitt till för att hålla turisterna borta. Fredagen dedikerade vi till de fantastiska bergen och vattenfallen. Vårt första stopp var vid "Trafalgar falls". Det var en kort vandring för att beskåda två vattenfall.

Nästa anhalt, "Ti Tou Gorge", var lite mer äventyrlig. Simmandes genom en smal bergsskreva, kunde man ta sig fram till två små vattenfall. Lite småläskigt var det att simma in i den mörka tunneln, men när ögonen väl vant sig, kunde vi se och uppleva något vi aldrig gjort förut. Platsen finns förevigad som bakgrund till en scen ur en av de fyra filmerna i serien "Pirates of the Caribbean". För övrigt är det många platser på ön som kommit på vita duken tack vare Depp & Co.

Tredje och sista mål för dagen, var en 45-minuters vandring till "Middleham falls". Vägen dit gick mestadels uppför, knappt 200 meters stigning, och Ted passade på att ta en välförtjänt tupplur i bärmesen under tiden vi svettade oss uppåt. Stigen gick genom djungeln, och det kändes smått overkligt att vandra omkring i detta gröna hav av växter, och till ljudet av främmande fågelkvitter. Den sista sträckan ledde oss nedåt mot fallet, och väl framme möttes vi av den mäktiga synen av det drygt 60 meter höga vattenfallet, ett av de högsta på ön. Vi klättrade ned till vattensamlingen nedanför fallet, och badade i det rena och klara vattnet. Jim vågade sig också på att kättra upp till en avsats på klippväggen, och hoppa ned i vattnet. Det svalkande vattnet gav Ted nya krafter, och han kämpade sig envetet uppåt i en timme, innan han gav med sig att åter färdas i bärmesen på pappas rygg. Trött av klättringen, somnade han ganska snart igen i sin tron.