Destrehan Uncovered: Lördag i Karibien

Alla som vi mött här på Dominica, förutom damen hos hyrbilsfirman, har verkligen varit trevliga och hjälpsamma. Folk längs vägarna hejar, och ser man det minsta tveksam ut i en korsning, är det alltid någon som visar en i det de antar är rätt riktning för oss. Som i morse, då jag gav mig ut för att köpa lite nybakt bröd till frukost. När jag gick över en bro mötte jag en man med rastaflätor, han sa godmorgon och undrade vart jag var påväg. Artig som jag är, svarade jag att jag ville köpa lite bröd. Han undrade om jag visste var det fanns ett bageri, och jag svarade att jag antog att jag skulle hitta ett om jag gick runt lite. Jag kan visa dig, erbjöd han sig, och tillade att brödförsäljningen inte hade kommit igång så här tidigt på en lördag. Klockan var strax efter sju. Eller så kan du bara beskriva vägen, sa jag, du är kanske påväg någonstans själv. Inga problem, jag visar dig vägen, det är lördag och då har jag inget viktigt att göra. Sagt och gjort. Han följde mig till ett litet ställe i en gränd. Ingen skylt fanns det som skvallrade om det lilla bageriet. Jag hade aldrig hittat det själv. När jag hälsat på bagaren Moses, begav sig min vägvisare av. Tacksam och glad kunde jag återvända med en påse med nybakat bröd i handen.

Efter frukost lastade vi in vårt pick och pack i bilen och begav oss norrut längs öns västra kust, mot den tidigare huvudstaden Portsmouth. Väl där mötte vi David, namngiven efter orkanen med samma namn som ödelade stora delar av ön 1979, som tog oss med på en båttur upp längs Indian River. Det blev en stilla tur längs floden. Medan David rodde båten, berättade han lite om staden och flodens historia. Han pekade ut växter, fåglar, fiskar, och ödlor, som passerade förbi, samt platser längs floden som använts i den andra filmen om "Pirates of the Caribbean". Vi gjorde ett stopp vid en liten bar längs flodkanten, innan båten vände åter och tog oss tillbaka till utgångspunkten.

På eftermiddagen siktade vi in oss på vad som sägs vara öns vackraste strand, Batibou Bay Beach. Vägen ned från huvudvägen till stranden var minst sagt ojämn. Men, vi tog oss ned (och upp) helskinnade, och blev inte besvikna av synen vi möttes av. Stranden var av sand, havet var turkost, palmerna skuggade skönt. Det var ingen direkt trängsel att tala om, där var en grupp bestående av fem vuxna och ett gäng barn. Vi badade, snorklade, och Ted lekte glatt med de andra barnen. Till sist blev vi bjudna på mat av det andra gänget, som visade sig bestå av en tysk kvinna och hennes barn, en amerikanska plus barn, en belgiska plus barn, och två män från Dominica. Alla, utom en, bosatta på ön. Att maten innehöll små hela fiskar, låter vi falla in under rubriken "exotiskt" istället för "motbjudande".

Från stranden hade vi bara en kort bit att köra till vårt nästa boende. Vi anlände innan skymningen till vårt B&B i Calibishie, beläget längs öns norra kust.