Saba

Vid det här laget borde vi kanske blivit vana vid allt strul kopplat till själva resandet. Men, att vi skulle mista halva vårt bagage, var ändå inget vi var beredda på. Någonstans mellan Dominica och St. Maarten, med mellanlandning på Antigua och St. Kitts, kom vår ena resväska bort. Vi hoppades in i det sista att den skulle dyka upp innan vi skulle ta flyget vidare till Saba. Men, icke sa Nicke.

Efter att vi landat på världens kortaste kommersiella landningsbana, 400 m, åkte vi en vindlande taxitur upp längs bergssidan till byn Windwardside, där vi bokat vårt boende. De 141 trappstegen tog oss upp till vår lilla stuga, som låg högst belägen av dem alla, och som bjöd på en utsikt därefter.

Halvt bagage innebar ändrade planer för uppehållet på Saba. Första dagen blev därför en dykdag för Jim, och en "strosa-runt- och ta-det-lugnt-dag" för mig och Ted. Om man nu kan kalla det för att strosa när man går de 141 trappstegen ned och upp, samt fram och tillbaka till byn, med en höjdskillnad som kan avskräcka en get. Bra benträning är det i alla fall.

Vårt förlorade bagage dök som tur var upp, så idag gjorde vi slag i våra bergsbestigarplaner och gick upp på Sabas, och Nederländernas, högsta berg, Mt. Scenery 887 möh. Startpunkten för vår vandring låg på 400 möh, men för att komma dit var vi förstås först tvungna att ta oss ned från vår bergsboning. Vägen upp till toppen gick över 1064 trappsteg, och var bitvis ganska halkig av våta löv och lera. Strax innan vi skulle nå ledens slut, såg vi en skylt om "scenic view" som pekade mot en stig som gick bort från huvudleden. Vi trodde att stigen bara skulle ta oss ett trettiotal meter längre bort, men den bara fortsatte och fortsatte, och blev lerigare och lerigare. Till slut kom vi fram till stigens ände, och där fann vi en betongpelare som troligen markerade den högsta punkten. Eller, Jim och Ted nådde fram till pelaren, medan jag fegade ur den sista biten och lyckades aldrig ta mig helt upp. Är man höjdrädd så är man, det är svårt att förklara för den som inte vill förstå. Efter den avstickaren gick vi vidare upp längs huvudleden. Tyvärr var det i princip helmulet uppe på toppen, men vi lyckades skymta en gnutta av havet. Innan vi återvände ned, gjorde vi ytterligare en avstickare till vad som möjligen också kunde vara den högsta punkten. Dit upp tog vi oss alla tre, men vi belönades inte med någon utsikt. Dock fick vi utstå att bli bitna av några särdeles aggressiva myror. Nedstigningen gick bra, trots de halkiga partierna.

Nu återhämtar vi oss i vår stuga, middag tänker vi inta på restaurang Eden. Imorgon ska vi lämna Saba, och tillbringa det mesta av dagen på den en gång i tiden svenska kolonin St. Barthelemy.

Saba från luften.

Manuell luftkonditionering i planet.

Vår stuga. In the sky.

Mysigt.

Vår utsikt.

En bit av den långa trappan.

Windwardside

Starten på vandringen mot toppen av Mt. Scenery.

Ut på tur.

Stopp, nu räcker det!

Brant!

På högsta punkten.

Vandraren

Windwardside sedd från ovan.

Middag på Eden.

Mums!